Ja! Så sa han när vi träffades för någon vecka sedan.
- Din mage är ju borta!
Ja, man tackar.
- Man kanske skall börja träna själv,sa han, och jag bara myste.
- Du måste gått ned minst 10 kilo!, sa en kollega som jag inte träffat sedan vi gick på sommarlov.
- Tja, sa jag, jag har inte kollat så noga men det kan stämma, och jag bara myste.
Drömgränsen
Så är det faktiskt! Jag har nått ett delmål. Gått ned i vikt till en "drömgräns". I alla fall en första. För nu siktar jag vidare. Här skall strängar spännas och ådror brista.
Då jag arbetar som idrottslärare så får jag mycket gratis. Fyra till fem fyspass om dagen fem dagar i veckan. Inte dåligt. Nu protesterar säkert någon och säger att bara för att "du är idrottslärare" så behöver du inte bli svettig under en lektion.
Ha!, säger då jag! Minst 10-15 minuters uppvärmningsövningar deltar jag i under varje lektionspass. Så det så. Sedan är jag av sådan sort att jag gärna deltar aktivt när så behövs för att stimulera och uppmuntra de små till fysiska gränsöverskridanden. Försök att förstå den formuleringen den som kan.
Kort sagt! Jag är rätt svettig efter varje lektion. Ja jag vet. Jag kan välja att ställa mig mitt i idrottshallen och med hjälp av gester och visselpipa drilla barnen militäriskt och slaviskt. Men, det är inte min stil -typ!
Gymmet
Nu är det i alla fall bestämt att nästa steg i återuppbyggnanden av min förfallna fysik blir styrketräning. En kollega kommer att hänga på och vi planerar tre kvällspass i veckan. Med start om fjorton dagar. Så får det bli.
Sa jag att jag åker inlines till och från jobbet. Nähä! Men så är det. Kan man börja kalla sig hurtbulle nu...tro!
