Fiskar använder ett enzym i sina gälar för att upprätthålla rätt salthalt i sina celler, detta enzym är pH beroende för att kunna fungera, vissa arter klarar stora variationer medans andra är känsligare.
När man tillsätter salt så har fisken det lättare att öka salthalten i sina celler genom att ta upp mer salt från det omgivande vattnet genom gälarna men om skillnaden är stor och förändringen av salthalten snabb hinner inte fisken ta upp saltet genom gälarna utan salt kan tränga in genom fiskens skinn genom osmos.
Fisken producerar mer slem för att förhindra saltet att gå fel väg för att skydda sig och på så sett få mer tid att anpassa sig.
Om fisken utsätts för det omvända förhållandet att hamna i ett vatten med lägre salthalt så måste den göra sig av med överskottet vilket går långsammare än att tillgodogöra sig mer salt.
Om fisken inte hinner reglera och göra sig av med överskottet kommer salt att tränga ut genom cellväggarna/skinnet till omgivande vatten och små rodnader eller sår uppkommer och i värsta fall kommer fisken att dö genom att tillräckligt många celler går sönder.
I båda fallen blir fisken stressad och använder mycket av sin energi för att utjämna detta förhållande.
Salt hjälper även fisken om det är nitrit i vattnet.
Allså, det är lättare för en fisk att gå till salt vatten än från salt vatten till vatten utan salt.
