Ättika eller ättiksyra är ämnet. Ättiksprit eller isättika är ättika av olika koncentrationer. Isättika är koncentrerad och synnerligen obehagligt att hantera. Ättiksprit är trevligare att handskas med, men har då inte heller samma möjlighet att lösa. Om man skall lösa upp någonting, t ex kalkfläckar på glas börjar man med en svag syra, t ex citronsyra ("plastcitron") eller fosforsyra (Coca-cola) och trappar sedan upp till saltsyra (om det är kalk man skall lösa) men då får man vara försiktig om fingrarna. Saltpetersyra fräter på allt organiskt och är farligt att använda. Fluorvätesyra etsar glas och gör glaset helt grått. Silikonet kan påverkas av syror - mer ju starkare de är - och därför undviker man att syran kommer i kontakt med silikonet. Syran, eller några kemikalier alls, bör inte komma i kontakt med djur, växter, sand eller akvarievatten, så fläckar tar man bort när akvariet är helt tomt, och sedan sköljer man väl. Man kan naturligtvis ta bort fläckar från glaset även i ett akvarium i drift, men de bör man kunna så mycket kemi att man vet exakt vad man gör. Vissa fiskarter och ryggradslösa djur är otroligt känsliga för vissa kemikalier, även i små mängder.
Sprit (etanol, T-sprit, vodka) är ganska dåligt på att lösa kalk. Borde vara något sämre än vatten. Sprit är däremot bättre på att lösa fett. Det är därför man använder sprit när man limmar akvarier. Om glaset är fett, fäster inte silikonet. Aceton löser fetter ännu bättre än sprit. Sprit är dessutom, jämfört med vätskorna ovan, inte särskilt giftigt - om man inte dricker den förstås.
