Har haft inhemsk hornsärv Ceratophyllum demersum i akvarierna i flera år. Den är grövre i strukturen än den tropiska varianten man oftast har i akvariet. Vid eftersatt skötsel och mycket flytväxter, så bildar den övervintringsknoppar. Men dessa vaknar till liv igen, när man bättrar på ljus och vattenbyten.
Har också haft källmossa/stor näckmossa Fontinalis antipyretica tidigare och ska just göra ett nytt försök med den. För flera år sedan hade jag ett ex. som hängde med i över 2 år i alla fall.
Dvärgbläddra Utricularia minor hade jag också under minst 3 års tid. Den bildar tunna glesa slingor i akvariet. Just nu håller jag på att testa Vattenbläddra U. vulgaris och troligen Sydbläddra U. australis.
Har nyligen insamlat några svenska Myriophyllum spicatum och en annan Myriophyllum som jag ännu inte identifierat. Vattenpest E. canadensis, vildväxande riccia och lite annat roligt har jag också hittat.
Just nu är det perfekt att samla vilda vattenväxter. Växternas övervintringsskott har inte hunnit rota sig ännu och driver ofta in till strandkanten vid lite kraftigare vindar. Där kan man hitta massor av roligt bland alla gamla vasstrån, som drivit iland. På det viset så gör man heller ingen skada, när man samlar växterna. Dessa stackars strandsatta skott är ju ändå dömda till att dö torkningsdöden.
Fröplantor av gul näckros, kan ofta samlas på samma sätt under sensommaren. Grodda frön, som redan bildat en lite planta, driver ofta in till stränderna och är precis lagom stora, för plantering i akvariet.
Det är verkligen roligt att prova inhemska växter i akvariet, men man får vara beredd på ett minst sagt varierande resultat.
MVH/Anita
