Alla svenska amfibier är fridlysta. Fridlysningen gäller viltlevande exemplar och innebär att man inte får bland annat fånga eller skada dem. Det finns dock ett par undantag. Vanlig groda, åkergroda, vanlig padda och mindre vattensalamander får man fånga för tillfälligt studium på platsen, titta på dem en stund på plats alltså.
Samma fyra arter får man ta mindre mängder rom eller larver av för att studera utvecklingen. När det blivit fullbildade djur skall de sättas tillbaka dit där de kom ifrån. Det finns särskilda undantag som gör det här helt ok och det för alla.
Det var vad som gäller för vilda exemplar vilket inte har mycket att göra med vad man får ha i fångenskap. Fridlysningen gäller ju bara viltlevande exemplar så tar man in en groda i fångenskap så är den alltså inte längre fridlyst. Dock så var det ju ett brott att fånga den och man får inte heller ha vildfångade amfibier så det funkar alltså inte att ta in exemplar från det vilda.
Däremot så är det helt ok att ha fångenskapsfödda. Somliga lever kvar i tron att det skulle vara förbjudet men enligt de regler vi har nu så är det helt ok. För de vanligaste arterna finns det egentligen inga särskilda krav alls för att få ha dem men av för att undvika trassel så skadar det ändå inte att ha nåt slags intyg på vart de kommer ifrån så att man kan bevisa att man inte fångat dem utifrån i den mån nån skulle påstå det.
Ett antal arter ligger i bilaga N. Det är Större vattensalamander, klockgroda, långbensgroda, gölgroda, ätlig groda, åkergroda, lökgroda, lövgroda, stinkpadda och grönfläckig padda. För de arterna gäller skärpta krav, man får ha dem man man måste kunna styrka att både djuret man har och dess föräldrar har levt hela sitt liv i fångenskap. Köper man dem så måste man alltså se till att få ett intyg som styrker den saken.
