ju längre västerut, alltså ju mer lönerna kostar, desto större andel högutbildade behöver landet, eftersom man kan enbart i slutändan konkurera med asien med kunskap.
det är redan idag som så att en ingejör i kina har bättre utbildning än våra, och han kostar 3-4000 / månad INKLUSIVE ALLA SKATTER SOCIALA AVGIFTER; LUNCHER, etc etc....de spottar ut 80-90,000 nya ingenjörer i MÅNADEN....samt att han/hon jobbar 60-65 timmar i veckan....
Försök konkurera med annat än kunskap där.....
Har en del kontakt med Indien i mitt arbete (IT-konsult) och har dessutom massor av kollegor som har ännu mer samröre med detta vackra land. Min nuvarande uppdragsgivare har outsourcat _stora_ delar av sin IT-verksamhet dit, både support och utveckling. (Jag och mina kollegor har en hel del tankar om lönsamheten i detta förfarande men det är en helt annan historia..) Pga detta har vi diskuterat mycket hur Sverige som land kan konkurrera mot låglöneländer som Kina och Indien.
Vad det gäller att spotta ur oss stora mängder av lågavlönade, akademiskt skolade personer så har Sverige inte en chans att konkurrera, det går tjugo på dussinet i Indien.
MEN! Vad vi _kan_ konkurrera med är samarbetsförmåga, förmåga att ta muntliga instruktioner (som inte alltid är nedtecknade någon annanstans) tänka brett, analytiskt och kritiskt samt vår ljuvliga vana att säga ifrån när något gått snett (oavsett om personen man vänder sig till råkar vara ens chef eller kollega). Dessutom är vi väldigt duktiga på att ta våra akademiska kunskaper och praktisera dem ute i den verkliga världen.
Man kan tycka att sånt är självklarheter som inte har så stor betydelse, men ni _anar_ inte vilka problem som kan uppstå om man har projektmedlemmar inte gör det. Vi har upptäckt att _väldigt_ många av våra indiska kollegor saknar detta, vilket skapar väldigt stora problem (och extrakostnader) för såväl medarbetare som företag.
Vad detta bottnar i, tror jag, är stora kulturella skillnader. Vi i Sverige är uppfödda med att kunna ifrågasätta auktoriteter(yttrandefriheten är en av våra äldsta och mest grundläggande principer), vi har en lång tradition av medbestämmande och en starkt arbetsrätt.
I Indien gör du som du blir tillsagd, och bara exakt just det. I annat fall kan du få chefen att se dum ut, vilket kan göra att du blir av med jobbet alldeles oavsett hur bra du löste problemet. Att säga "nej", eller "jag förstår inte" finns inte, speciellt inte till en överordnad. Då nickar man hellre, ler och struntar i det, kommer man undan så gör man. I annat fall kanske du får en chans till eller så blir du sparkad. Lika fort kan du själv gå om du blir erbjuden något bättre.
