Stentyper att undvika

#1 - 7 mars 2008 09:24
Jag vet att det finns massor av liknande trådar, men jag tänkte göra en sammanställning, om inte för publicering så för min egen vetgirighet.
En gång för alla:

Vilka typer av sten bör undvikas i akvarium, och varför?
Vad fäller stenen i fråga ut för ämne + varför är x ämne skadligt för innevånarna i karet?
Och, om någon även kan ange kemisk sammansättning för stentyperna blir jag riktigt glad :)
#2 - 7 mars 2008 10:58
Alunskiffer- den är absolut inte vanlig men den kan förekomma. Den innehåller väl i princip det mesta från Periodiska systemet.. :) Ser ut som lerskiffer- skillnaden är att det blir ett rött streck om man repar alunskiffer medan man får ett vitt streck vid lerskiffer. Öland har ju haft problem med detta då man bröt den vid kusterna...

Sprängsten- Ja dessa kan ju innehålla en mängd olika metaller. Vissa farliga och vissa inte men jag skulle inte chansa. Sprängsten har färska brottytor och förekommer såklart nära bergbrott etc.
#3 - 7 mars 2008 11:57
Orsten - finns också på Öland och Gotland. Den är svartgrå och luktar spillolja om man slår eller skrapar på den. Den innehåller väldigt mycket kolväten, många är giftiga för vattenliv.

Metallmalmer och starkt metallhaltiga stenar - Oftast kan man se detta på att stenarna får roströda partier som dessutom färgar av sig. Järn är nu inte ett så värst stort problem i akvarier, men det är också ett tecken på att andra, mycket otrevligare metaller kan finnas i stenen.

Problemet med sprängsten är inte så mycket att den kan läcka ut saker, som att sprängmedelsrester kan finnas kvar på den.
#4 - 7 mars 2008 17:48
I princip alla stenar innehåller stora mängder metall, det är det sten består av. Metallsalter aka. mineraler. Att en sten skulle vara skadlig bara för att den innehåller metall stämmer inte.

Det viktiga är vilka metallsalter den innehåller, då vissa kan lösa ut sig i vattnet och andra inte alls löser ut sig. Det skiljer också mellan de olika formerna av salt för en metall. Järn ingår i väldigt många mineraler, och i vissa sammansättningar kan den lösa ut, och i andra så är den olöslig, så man kan heller inte säga att en sten är skadlig bara för att den innehåller en mineral av en viss metall.

Jag tror inte att stenars olämplighet är något man behöver oroa sig över. Men man kan ju undvika rostiga och "lättsmulade" stenar.
#5 - 7 mars 2008 19:20
Det var ju precis det som var frågeställningen, Vilka stenar, vad de innehåller och vad de fäller ut för skadligheter.

Generellt så är ju de flesta stenarna helt ok att ha i akvarium, men bevisligen så finns det dem som inte alls lämpar sig, utöver de som är rostiga och lättsmulade.

Inspirerad av mina funderingar har jag nu inhandlat en bok om bergarter och mineral på bokrean :)
En riktigt trevlig en som även tar upp kemisk sammansättning och bindningar
#6 - 8 mars 2008 01:14
Bevisligen? Kan du ge exempel? Jag tror personligen att det mesta med olika stenars farlighet är rykten och hörsägen. Men jag kan ha fel, naturligtvis. Ärligt talat har jag dock inte så höga tankar om akvaristikkulturens förhållande till vetenskapliga metoder. Ursäkta min negativitet.

Men visst finns det säkert vissa bergarter som man bör undvika, men efter att det sunda förnuftet har gjort sitt så tror jag inte att det är någon större risk att man kommer att få stenförgiftade firrar. Tror jag.

Med det sagt, så låt fortsätta listan på de stenar som faktiskt kan vara skadliga, och som öronräv skriver, vad dom kan utsöndra och på vilket sätt detta skulle vara skadligt för fiskarna.
#7 - 8 mars 2008 14:26
Oavsett bergart så är väl stenar med vassa kanter bra att undvika i akvariumet, dvs krossat material eller sprängsten. Ryser när jag ser färgade krossade glasblock till salu i akvariebutikerna - ingen skulle väl komma på tanken att inreda akvariet med förskärare?

Vad gäller olika mineralers och bergarters förmåga att lösa ut olika ämnen i vattnet så har väl de flesta nämnts här. Alunskiffer, orsten, malmer överhuvudtaget. Rena mineral som svavelkis (kattguld), stenkol, gips osv kan man nog räkna med löser ut en del i vattnet. Om det sedan är farligt eller ej kan man ju diskutera men med all sten som finns tillgänglig så kan man ju kosta på sig att hoppa över sådana som man skulle kunna misstänka ge problem.

Kalksten i olika former kan ju påverka pH vilket ibland är något man vill göra och ibland inte.











Annons