Om jag inte missuppfattar dig så kan inte påstå att jag håller med dig angående dina värderingar av fiskliv. Inte minst dina formuleringar om "tänkande" och "vill leva". Jag anser att husdjurs (och andra djurs) liv skall respekteras, och har aldrig tänkt tanken att skaffa fisk och rycka på axlarna om de trillar av pinn första veckan. Däremot är jag av åsikten att det är skillnad på liv och liv. Jag offrar 1, 100, 1000, 10000 fiskars liv utan att blinka om jag därigenom kan rädda en enda människa.
Men vänta nu? Finns det några människor i fara här som behöver räddas? ;)
Beträffande orden "vill leva": Ja, fiskar vill leva. De blir rädda när de känner sig hotade och försvarar sitt liv så gott de kan. Som sagt så handlar inte om existensiella funderingar jag pratar om, utan om en av de mest primitiva och grundläggande drifter som finns.
Beträffande "tänkande" läs gärna denna text som publicerats i New Scientist:
http://www.zoonen.com/perzoonen/artikel.asp?oid=346478
Ju mer forskare studerar andra arter desto tydligare det blir att våra uppfattningar om många andra arters mentala förmågor och känsloliv ofta är felaktiga och tom fördomsfulla.
Men vilken syn vi än har på andra arters liv och känslor, så måste vi ändå inse att de lever och känner och att deras liv och känslor är viktiga för dem själva (oavsett vad vi själva tycker). Och skaffar man en levande kännande varelse så tar man på sig ett ansvar som man ska ta på allvar.
Om ett av mina vinglas går sönder så tycker jag givetvis att det är tråkigt, men för själva glaset (hur mycket det än har kostat) spelar det absolut ingen som helt roll. Detsamma kan man inte säga om en fisk.