Jag tror ingen skulle få för sig att "slamsuga" sina filter så dom blev helt kliniskt rena. Bottnen är en bra skyddsmekanism mot Ammoniumspikar, som inte bara ger nitritspikar som fiskar ogillar utan även kan trigga grönvatten.
Varför är det så? Jo för att bottnen, liksom filtren, befolkas av nitrifikationsbakterier. Dessa är akvaristens bästa vän, och att slamsuga bort dom + deras mat är därför inget sätt man gör sitt akvarium stabilare på.
Denna process är omöjlig att hålla koll på och det är lätt att det blir för mycket av det goda som istället kan leda anearob botten, vilket iofs innebär denitrifikation så man får bort kvävet helt från vattnet men då så extremt syrefattig miljö är otäck att leka med i akvarier så vill seriösa odlare helst undvika detta.
Precis som överseriösa växtakvarister, såsom mig själv, så försöker odlare få bort hela bottnen från ekvationen. Stora opåverkbara saker som ger mer åt slumpen är inget man gärna håller på med om man vill få überbra resultat.
Tar man inte bort bottnen helt, som Discusodlare, kan man slamsuga sig trött och få stabilitet på det sättet. Eller så låter man den sköta sig själv och leva sitt eget liv i symbios med akvaristen som på köpet får en del oförutsägbara fördelar.
Det har dock visat sig att det faktiskt går att göra en riktigt bra väluppfostrad botten som passar både (normala) växt- och fiskakvarister. Det är en sådan botten som efter flera år bygger sig själv om man låter den vara. Vill man inte vänta några år, eller slamsuga sig trött, eller köra utan botten så finns det alternativ.
