Slagsmål

#1 - 23 april 2009 19:05
Förut hade vi altandörren öppen, med ett galler för (Rufus och Pyret är innekatter), och en främmande katt närmade sig. Pyret blev ganska irriterad, burrade upp svansen, och lät som en osalig ande. Rufus å sin sida var mer sansad. Den främmade katten (en hona såg det ut som) var riktigt provocerande, och smög med uppburrad svans närmare. Då gick Pyret plötsligt till attack mot Rufus, förmodligen i frustration över att inte komma åt inkräktaren. De brukar vanligtvis komma mycket bra överens.

Det blev rejält gruff, Pyret jagade Rufus som en galning, och in under kökssoffan. Där låg Rufus och morrade (eller försökte, han låter inte mycket), och Pyret försökte stirra ut honom. Och när Rufus försökte komma ut under soffan, så började hon yla igen. Nu har vi stängt in Pyret i ett annat rum. Hur stor är schansen att de har lugnat ner sig om några timmar? Antar att det beror lite på hur långsint Rufus är, för nu litar han inte alls på henne, attacken måste ha kommit som en schock för honom, eftersom de aldrig bråkar annars. Kan han ha förlåtit om några timmar?
#2 - 23 april 2009 19:34
Svårt att tänka mig att just "förlåtande" existerar i katters värld..
#3 - 23 april 2009 22:06
Tja, hur som helst så är Pyret utsläppt, och Rufus såg lite misstänksam ut först. Hon rusade ut ur rummet (inte kul att vara instängd ensam), och han gick in och började äta av maten vi hade ställt in där.

Hon ville in och hälsa, men vågade inte riktigt, vände i dörren några gånger, men tog mod till sig och sprang fram till Rufus, som nosade henne i rumpan :p

Så slutet gott allting gott, som det verkar än så länge :)
#4 - 23 april 2009 22:21
Sa visst för mycket :(
#5 - 24 april 2009 16:09
Fick ha henne instängd inatt, och släppte ut henne idag, och det gick bra först, de nosade på varandra, och så var det bra i ca 10 minuter, och se´n jagade hon in honom under ett bord. Nu råder en sorts spänd vapenvila, de sitter och håller koll på att den andre inte kommer för nära. Pyret är faktiskt den som verkar minst intresserad av en konfrontation, trots att det var hon som började, hon tittar bort, och blundar. Rufus stirrar och morrar till och från.

Min teori är att det bästa är att ha båda tillsammans, under uppsikt, och låta stormen bedarra. Stänger vi in henne en gång till, så blir det väl bara samma visa igen nästa gång vi släpper ut henne. Antar att de försöker etablera nå´n sorts rangordning. De har ju som sagt aldrig bråkat tidigare, annat än på skoj.
#6 - 24 april 2009 16:15
Micke_A skrev:
Fick ha henne instängd inatt, och släppte ut henne idag, och det gick bra först, de nosade på varandra, och så var det bra i ca 10 minuter, och se´n jagade hon in honom under ett bord. Nu sitter råder en sorts spänd vapenvila, de sitter och håller koll på att den andre inte kommer för nära. Pyret är faktiskt den som verkar minst intresserad av en konfrontation, trots att det var hon som började, hon tittar bort, och blundar. Rufus stirrar och morrar till och från.



Min teori är att det bästa är att ha båda tillsammans, under uppsikt, och låta stormen bedarra. Stänger vi in henne en gång till, så blir det väl bara samma visa igen nästa gång vi släpper ut henne. Antar att de försöker etablera nå´n sorts rangordning. De har ju som sagt aldrig bråkat tidigare, annat än på skoj.


Låter som en stressreaktion. Det kan ta några dagar innan allt är helt återställt. För att skynda på detta kan du köpa Feliway, som skickar ut feelgood-hormoner. :) http://www.apoteket.se/rd/d/5998
#7 - 24 april 2009 20:03
tessilago skrev:
Låter som en stressreaktion. Det kan ta några dagar innan allt är helt återställt. För att skynda på detta kan du köpa Feliway, som skickar ut feelgood-hormoner. :) http://www.apoteket.se/rd/d/5998


Ja, får kolla upp det där medlet. Nu har det varit lugnt ett tag, de verkar försöka undvika varandra, och är inte så jättesugna på att bråka.
#8 - 24 april 2009 20:28
Brukar ta ett antal dagar innan det normaliserar sej. En jobbig tid. De första gångerna det hände mina katter för drygt ett tiotal år sedan missade jag att det var en utomstående katt som initierade trätan. Vilket inte ökade min förståelse precis. Så det är bra att du känner till vad som startade det hela.
#9 - 24 april 2009 20:49
Ja, vi såg när den främmande katten smög sig närmare och närmare, och hon verkade veta vart hon skulle, när vi hade stängt bakdörren kom hon nämligen upp på trappan på framsidan.
#10 - 26 april 2009 17:42
Kan det bero på den vilde som Pyret blev till sig och attackerade?
#11 - 30 april 2009 19:38
OceanCat skrev:
Kan det bero på den vilde som Pyret blev till sig och attackerade?


Ja, med all säkerhet.

Men frågan är vad som tog åt henne nyss... Nu var det dags igen. De har varit jättebra kompisar de senaste dagarna, och busat, och sovit intill varandra. Nyss låg Pyret på ryggstödet till fåtöljen, vid ett fönster, och Rufus var på golvet. Plötsligt får Pyret ett spel, och flyger med ett vrål ner från fåtöljen, och ger sig på Rufus igen, och jagar upp honom på övervåningen, under stort oväsen. Vad f-n tog det åt henne den här gången?! Och de har ju varit helt sams de senaste dagarna :( :confused:

Nå´n som vill ha henne? Hon är hur go som helst annars :rolleyes:
#12 - 30 april 2009 20:17
Hehe, ja se honkatter ;)!

Hade en lång tid enbart honkatter. Dessa gick inochut som de ville i en nätad altan... En av dem var "chefen", och så fort fara lurade (dvs främmande katter) blev hon rasande. Skrek och vråla mot inkräktare, och när inte det hjälpte - dvs främligen flydde inte - vändes ilskan mot mina övriga katter, och de fick den stryk som inkräktaren skulle haft...
#13 - 30 april 2009 20:21
Hehe, ja se honkatter ;)!



Hade en lång tid enbart honkatter. Dessa gick inochut som de ville i en nätad altan... En av dem var "chefen", och så fort fara lurade (dvs främmande katter) blev hon rasande. Skrek och vråla mot inkräktare, och när inte det hjälpte - dvs främligen flydde inte - vändes ilskan mot mina övriga katter, och de fick den stryk som inkräktaren skulle haft...


Ja, vad jag har förstått så är honkatter aggressivare än hankatter. Men den här gången kom det som en blixt från klar himmel. Vet i och för sig inte om hon såg nå´t genom fönstret, men hon har som sagt aldrig betett sig så innan, förrän den där episoden häromveckan.

Som sagt, ska det vara så här kanske vi inte kan ha kvar henne. Hon verkar ha glömt det hela redan, men Rufus har inte visat sig se´n dess, så han lär inte vara glad. Och man vet ju inte om/när det sker igen.
#14 - 30 april 2009 20:43
Min "chef" kunde plötsligt jaga och pryla upp de andra, även om jag inte såg anledningen. Vid dessa attacker gömde de andra sig ett tag, men efter någon halvtimme var de kompisar igen...
Har dock ingen lösning på problemet...

"Hankatterna" som jag har nu reagerar helt annorlunda. De ser inte främmande katter i trädgården som inkräktare, utan besökare som man ska hälsa på... men de har därimot stor respekt för min sjuåriga birma dam och henne stör man inte ostraffat (vilket de oxå vet om :p)...
#15 - 30 april 2009 20:49
Min "chef" kunde plötsligt jaga och pryla upp de andra, även om jag inte såg anledningen. Vid dessa attacker gömde de andra sig ett tag, men efter någon halvtimme var de kompisar igen...

Har dock ingen lösning på problemet...



"Hankatterna" som jag har nu reagerar helt annorlunda. De ser inte främmande katter i trädgården som inkräktare, utan besökare som man ska hälsa på... men de har därimot stor respekt för min sjuåriga birma dam och henne stör man inte ostraffat (vilket de oxå vet om :p)...


Nu möttes de, och Pyret smög förbi Rufus, samtidigt som hon såg ganska förlägen ut. Rufus däremot såg ut som att han tyckte att hon var tillräckligt nära.

Katter kan nog reagera lite olika beroende på vem som kommer på besök. Kajsa (skogisen på min avatar, numera död) var ute i sele i trädgården rätt ofta, och vid ett tillfälle kom en skogishane och hälsade på. Jag såg det inte själv, men enligt mamma så kom Kajsa fram till mamma och syrran med en bekymrad min, som om hon undrade "får han vara här?". Hon blev inte arg vad jag förstod, och syrran tyckte att skogishanen log. Hade det varit en annan honkatt hade hon nog reagerat annorlunda.

Nu satt Pyret i vasken och Rufus i diskhon, och de nosade på varandra. Go figure...
#16 - 2 maj 2009 08:17
Könsmognad eller löpning? Sken dräktig?
#17 - 3 maj 2009 17:01
Könsmognad eller löpning? Sken dräktig?


Båda är kastrerade, Rufus är snart 4 år, och Pyret är ett par år.
#18 - 3 maj 2009 17:36
Mina problemkatter var hankastrat.
#19 - 11 maj 2009 21:49
Min hona är precis likadan mot våran hane, hon flyger på honom i ren frustration när något är galet, borstar jag henne och hon blir sur får han på tasken =), när dom varit ute och går in är det samma visa igen, precis som om det är hans fel allt som händer, men han är på henne och vill mysa efter ett par timmar igen. Som när hon busar upp honom, när hon inte vill mer blir det krig.... en riktig sur apa min tjej =) HONOR I ETT NÖTSKAL HAHAHA
#20 - 11 maj 2009 22:36
Hehe, tja, Rufus och Pyret är alltid sams annars, även om Pyret ser lite halvgrym ut när de busar, och hon ligger på rygg med Rufus över sig. Men nu har det nog lugnat sig, de har inte bråkat på sistone. Men han ser lite misstänksam ut när dörren är öppen, och hon sitter där och glor.











Annons