Undrar egentligen vilka varianter det finns av dessa?
Bilder är uppskattat då de säger mer än tusen ord.
Kensa skrev:Rätta mig gärna om jag har fel, men är det inte så att ju längre ifrån vildformen man kommer, desto större är chansen att de är urusla föräldrar...?
Dvs ju mer de är avlade, desto större är chansen att de har blivit articifiellt uppfödda.
Slår ett slag för Spetsnosarna.......
PowerSteffo skrev:Ja, detta är intressant. Det är ju vad jag alltid hört.
MEN, efter vad jag läst av dina inlägg, hur kommer det sig då att dina spetsnos inte klarat biffen än? Dina är ju vildfångade men äter ändå upp sin avkomma? Eller har jag missat nåt inlägg?
Om man jämför med mitt scalarpar som inte ätit nån rom/avkomma från första leken. Dvs första leken resulterade i 10 frisimmande yngel. Dock så försvann de pga mig. Mat osv. Men som sagt, yngelvårdande från första stund. Iofs så kan det ju vara så att jag har fått ett par från en stam VF eller F1'or. Men, nja, skulle ändå tro att de kommer från hårt avlade odlingar. Vart ligger då logiken i detta?
Jag tror ändå att det är mycket annat som spelar roll. Vatten, yttre förutsättningar, andra fiskar mm.
Jag har en granne som odlat scalarer i 20 år. Han påstår att det spelade ingen roll vilken scalar han tog, de blev bra föräldrar ändå. Detta styrks av min lokala fiskhandlare som säger likadant. Med mitt scalarpar i tanke här så är jag beredd att säga likadant.
PowerSteffo skrev:Joda, jag vet vad du menar. Kul att dina spetsnosar fattat galoppen:)
Men jag menar att det kanske inte spelar någon roll hurvida de är hårt artificiellt odlade eller vildfångade. Dvs, andra omständigheter gör så att de blir bra föräldrar eller inte.
/Stefan
Micke_A skrev:Jag tror att det är en kombination, dels får nog yngel som har tagits från föräldrarna som ägg, svårare att själva lära sig hur de ska göra, men det har förmodligen med vattenvärden och så´nt att göra också, har t.ex hört att discusägg inte kläcks i för högt pH, om det nu stämmer. Se´n har jag också hört, att om man har för många andra fiskar, så att scalareparet känner att de ändå inte kommer att kunna vakta ynglen, så äter de upp äggen, hellre än att de låter nå´n annan fisk dra nytta av dem. Se´n tror jag vissa stammar är så hårt avlade, att de kan ha tappat det naturliga yngelvårdsbeteendet. Och större ciklider verkar ibland behöva ett antal försök innan de lär sig hur de ska göra.
En annan aspekt som kan spela in, är hur bra paret paret passar ihop. Jag hade ett par för ett antal år se´n, som kom överens, och vaktade ynglen bra (de försvann dock, förmodligen i brist på mat, och för många fiskar). Men så dog honan, och jag köpte en ny hona, som påstods vara vildfångad. Det dröjde ett bra tag innan de lekte, och när de gjorde det, såg det bra ut, tills ynglen nästan var frisimmande, då blev hanen attackerad av honan, rejält tilltufsad, och ynglen försvann. Så jag tror att det är bra att skaffa ett litet gäng, som får välja partner själva.
Odlingsformer kan också vara bra yngelvårdare, har sett bilder på bland annat guld och marmorscalarer med frisimmande yngel, och hade själv ett par, bestående av en guldscalarehona, och en nästan helsvart marmorscalarehane, som fick frisimmande yngel några gånger. De försvann i och för sig rätt fort, om det berodde på att paret åt upp dem, eller brist på mat, vet jag inte.
firefox75 skrev:Jorå.
Snygga bilder.
Ska få vuxna scalarer av en vän som åker utomlands i 3år.
Ska ta lite bilder då.
Får även scalar ungdjur stora som 5kronan utan fenorna.
Var visst en salig soppa av scalarer han hade...
både albino, siler, flameback, koi, brun, blå...börjar ju likna diskus ialla dess former.
Micke_A skrev:Ja, och ändå är det precis som med discus, och andra djur, vildformerna är finast :p
