Enligt medicinsk expertis (dit jag inte räknas) så krävs det mycket höga saltkoncentrationer (betydligt mer än sötvattensfiskar tål) för att ta livet av parasiter och bakterier och saltet fyller alltså ur denna synpunkt ingen funktion.
Även om de inte dör så förökar de sig inte i lika snabb takt som de gör i ett "saltfritt" vatten, i tex renvatten (avjoniserat vatten) system för labb kan man få enorma problem med just bakterie tillväxt
om inte systemet är rätt utfört. De som använder RO-vatten kan säkert intyga att de ibland fått slemmiga (bakterier) sidor eller slangar i sina behållare för RO-vattnet, nu kan man inte dra alla typer av bakterier över en kam.
Däremot så kan det ha en annan positiv funktion genom att det minskar den osmostiska "obalansen" mellan fisk och vatten. Detta gör att fiskens kan koncentrera sina krafter mot att bekämpa eventuella parasiter och bakterier istället frö att arbeta med att utjämna den osmotiska balansen.
Fiskar använder ett enzym i sina gälar för att upprätthålla rätt salthalt i sina celler, detta enzym är pH beroende för att kunna fungera, vissa arter klarar stora variationer medans andra är känsligare. Så när man tillsätter salt så har fisken det lättare att öka salthalten i sina celler genom att ta upp mer salt från det omgivande vattnet genom gälarna men om skillnaden är stor och förändringen av salthalten snabb hinner inte fisken ta upp saltet genom gälarna utan salt kan tränga in genom fiskens skinn genom osmos.
Fisken producerar mer slem för att förhindra saltet att gå fel väg för att skydda sig och på så sett få mer tid att anpassa sig.
Om fisken utsätts för det omvända förhållandet att hamna i ett vatten med lägre salthalt så måste den göra sig av med överskottet vilket går långsammare än att tillgodogöra sig mer salt. Om fisken inte hinner reglera och göra sig av med överskottet kommer salt att tränga ut genom cellväggarna/skinnet till omgivande vatten och små rodnader eller sår uppkommer och i värsta fall kommer fisken att dö genom att tillräckligt många celler går sönder.
I båda fallen blir fisken stressad och använder mycket av sin energi för att utjämna detta förhållande.
Nu finns det några fiskarter som går från salt till sötvatten ex.vis laxfiskar och några hajarter och rockor, några av dem stannar vid flodmynningen och anpassar sig sakta innan de går upp i rent sötvatten medans andra kan gå direkt från salt till sötvatten men än så länge vet inte någon hur de bär sig åt för att inte hamna i osmotisk chock eller på vilket sätt de kan reglera salthalten så snabbt i sina celler för att klara detta.
Salt har diskuterats hur många gånger som helst och alla har en åsikt om man ska använda eller inte använda salt, men till slut är det den enskilda akvaristen som måste bilda sig en uppfattning och bestämma sig för hur han/hon ska göra. Och vet man att en fisk anpassar sig snabbare till högre salthalt och att den behöver längre tid för anpassning till lägre salthalt så är mycket vunnet. Sedan finns det många aspekter att ta hänsyn till ex.vis ifall du köper fisk från en butik med låg eller hög salthalt i vattnet avgör hur lång tid du behöver vänja in fisken i ditt vatten osv.
Sedan bör man också veta att många guppys och mollys odlas i lätt bräckt vatten i Asien och har anpassat sitt enzym till detta och klarar sig bättre med lite salt i vattnet.
Jag använder inte salt om jag inte behöver det.
Mvh Janne
