Så jag skulle nog tänka två gånger. Men men.
Först av allt tror jag inte salthalten i källvatten är ett problem för fisk utom de allra allra känsligaste, typ vissa malar. En guldfisk borde iaf inte bry sig. Vad gäller saltet, alltså.
Nästa problem är ju CO2. Överskott av CO2 först söver och sen dödar fisk ganska på ett par minuter - de kvävs. Som sagts kan man ha höga CO2 halter också i källvatten som verkar avslaget. Det fina med just CO2 förgiftning är dock att om man snabbt för över fisken till vatten med lägre CO2 halt så repar den sig lika snabbt: CO2 förgiftning är reversibel.
Men just i det exempel som gavs länk till finns det en faktor till:
I en transportpåse stiger ammoniumhalten snabbt, och pH sjunker pga utandad CO2. Ett avslaget kolsyrat naturligt källvatten, däremot, har helt annan kemi: vissa, som Perrier, kan ha extremt hög hårdhet och kommer när kolsyran avgått att ha högt, välbuffrat, pH. Vattnet är helt enkelt proppfullt av bikarbonat.
Häller man sånt vatten i en påse med ammoniumhaltigt vatten, då går det illa: pH höjs, ammoniumet blir dödligt giftig ammoniak, och fisken dör inom någon minut. Denna typ av förgiftning är dessutom svårare att häva än CO2 förgiftning.
Just vad gäller denna guldfisk kan det ha blivit samma resultat med kranvatten (det har också oftast högt pH, fast iom att det är sämre buffrat så kanske det inte orkat putta upp pH i påsen lika högt).
Man kan känna höga ammonium/ammoniakhalter i vatten på lukten - om vattnet i en påse med fisk luktar "elakt", då skall man undvika att blanda i vatten med högt pH. Värt att tänka på om man t.ex. brukar koppa in sina nyinköpta fiskar.