Bottenlevande fiskar, som de flesta mbunas, gillar inte att befinna sig vid ytan. De vill ha magen mot ett fast underlag, så de vet varifrån eventuella fiender kommer, annars känner de sig hotade och utsatta. När de måste ge sig upp i fria vattnet, så gör de det så snabbt som möjligt, för att minska risken att nån fågel skall hugga dem uppifrån, eller nån rovfisk nedifrån - och då skvätter det.
Om fiskarna verkligen verkar rädda för att närma sig ytan, kan det vara så att det är för lugnt i akvariet. Lugn innebär bara att alla andra fiskar flytt området, dvs att det finns nåt farligt där. Man kan då ofta få fiskarna mindre skygga genom att släppa ner några aktiva ytlevande fiskar, typ zebrafiskar eller regnbågsfiskar. När bottenfiskarna ser att det simmar omkring fisk vid ytan, blir de mindre rädda själva (för om det var farligt skulle ytfisken ju sticka därifrån).