Råd önskas

Halloj...

Har nu lyckats hitta en bit över 100 romkorn på ett par blad.
Det är mina scalarer som har lekt.

Jag har läst här att en del låter dom vara och "naturen ha sin gång", medans en del plockar bort bladen de sitter på och lägger dem i ett annat kar.

De övriga fiskar jag har i karet är 1 gibbi, 6 pansarmalar, 1 paletthane och de 3 scalarer där 2 är föräldrar.

Vad ger ni för råd??
Ska jag låta dom vara eller ska jag plocka bort dom?
Om jag plockar... i vilket skede ska jag då göra det?

Rommen är nu bara 2-3 dygn gammla.

/Janne

Ska kanske tillägga att en scalare är mycket flitig med att fläkta...

Halloj Balja!
Jag har i några trådar gett rådet "låt naturen ha sin gång" därför att min högst personliga åsikt är att det är så vackert, spännande, facinerande och... naturligt att se fiskar lägga rom, dra upp och passa sina yngel.
I sällskapskar är det trist nog ofta så att ynglen ganska snabbt stryker med då andra fiskar är där och nappar åt sig när föräldrarna för en stund tappar kollen på sina yngel, eller att de fajtas med något rivaliserande par o.s.v.
Frågan är; vad har du för planer med dina Scalaryngel? Skall du bedriva odling? När det gäller strikt Scalarodling skall nog något proffs på detta område ge råd. Jag kan tänka mig att det finns en del olika tekniker för att på ett effektivt sätt odla Scalare.
Om det å andra sidan är så att du kanske bara tycker det är kul att låta några kullar med Scalareyngel få växa upp så föreslår jag "låt-naturen-ha-sin-gång-metoden.
Alltså; varför inte låta lekparet lägga sin rom, dra upp sina yngel och vårda dem en tid. Senare kan du ju ta över ynglen till ett yngelkar och dra upp dem där på egen hand, och se dom växa upp. Jag tror faktiskt både föräldrar och yngel mår bra av det.
Metoden att ta bort bladet med rommen och kläcka denna i ett annat kar har jag faktiskt aldrig testat, så jag har inga råd att ge när det gäller den grejen, men jag tycker det låter lite krångligt på nån vänster...
Om det är så att du oroar dig för att de andra fiskarna i karet skall äta upp äggen eller på annat sätt störa dina Scalarer så kanske du kunde ta över lekparet till ett ensamt lek-kar och låta dom köra på i lugn och ro där, förslagsvis efter att de har fått leka några gånger och riktigt etablerat sig som par och yngelvårdare.
Jag drog förr i tiden upp en helsikes massa yngel av Scalarer, Fjäril-, Palett-, blå-, Zebraciklider med flera sorter, enbart genom att låta dom vara där de trivdes och var lekvilliga. När ungarna var såpass stora att de kunde föras över till något yngelkar, sög jag bara upp ynglen med en hävert, snabbt och smärtfritt.

Det skulle vara kul att få lite mer info om vad du har tänkt dig med dina Scalarer.

Och det skulle vara intressant att få höra lite om den där plocka-ur-blad-eller-sten-med-rom-metoden från någon som drar upp yngel på detta sätt. Det är alltid spännande att lära sig något nytt!

Mvh
/Max

Bilder: http://www.flickr.com/photos/42925020@N00/

Jag vet inte vad jag ska göra med de eventuella yngel jag får.
En sak är säker iaf att jag har ingen möjlighet att behålla alla.

Kanske jag försöker mig på en deal med min lokala akvariebutik om att byta till mig något eller så kanske jag kommer att sälja av en del privat.
Det beror på om det blir några och hur många.

/Janne

Yngel blir det ganska lätt tjockt om, efter ett tag. Så kompisar och zooaffärer är väl en bra grej. Men om du inte skall odla "seriöst" är det väl härligast att låta Scalarerna ha sin ungar och njuta av bilden när de passar dom och håller på, istället för att ta upp blad med rom och kläcka på annat håll?

/Max

Är ingen "seriös" odlare men tycker det är roligt när det händer och vill ju gärna att så många som möjligt klarar sig.
Min oro är bara för de andra invånarna om de kan låta de små vara ifred.

Men kan det vara idé att plocka bort en del när de blivit frisimmande?

/Janne

Visst, jag hajar!
Det är ju alltid så att man vill att så många yngel som möjligt klarar sig. Det blir liksom som en "yngelklåda" och man blir ivrig att ta ur dom så fort som möjligt. En grej som jag tror är ganska viktig dock, är att man inte förivrar sig, utan låter sitt lekpar få komma in i matchen och, så att säga, lära sig sin yngelvård - över ett antal lekar. Det är detta jag menar med "att låta naturen ha sin gång" och inte bli deppad om ett par lekar blir kortvariga. Oftast lär sig lekparet mycket snabbt att vårda sin kull och blir mycket duktiga på att behålla sina yngel. När dom gjort det kan du ta ur ynglen efter en tid då de blivit frisimmande.

Jag har en situation i mitt Discuskar, där det går två mycket produktiva lekpar. Jag skall nog kalla det karet ett sällskapskar istället för där kryllar av Kardinaler och Discusägg-yngel-mumsande Ancistrusar. Jag hade faktiskt inte tänkt mig att mina Discusar skulle leka så förbannat ofta - så nu har jag så smått börjat fundera på att ta ur ett eller båda paren och låta dessa gå själva, i lugn och ro, i varsitt lek-kar, just därför att jag vill se deras lek och yngelvård när de inte blir störda av så mycket annan fisk. Hur duktiga dom än är på att ta hand om sina yngel, stryker dom åt, efter några dagar. Det känns alltid lika jobbigt, även om jag börjat vänja mig. Så, jag förstår precis vad du menar!
Hoppas du får upp lite yngel på dina Scalarer, på ett eller annat sätt!

/Max

http://www.flickr.com/photos/42925020@N00/