Pmdd

Jag har kört med PMDD och EC i mina akvarier i 5 månader, visst växterna växer lite bättre, men det gör även algerna. Jag har rätt normal fiskbelastning i akvarierna och kanske något mer växter än ett vanligt sällskapsakvarium.

Frågan är om det verkligen är nödvändigt att köra med PMDD i ett fiskakvarium eller om det räcker att tillföra micronäring?
Om man endast kör med micronäring krävs det då att man övermatar och/eller har en hög fiskbelastning och/eller drar ner vattenbytena för att tillgodose växterna med tillräckligt med macroämnen?

En annan fråga gäller cyano. Jag har läst att man kan övermata för att jämna ut N och P nivåerna, men bidrar inte många fodertyper, såsom granulat och flingfoder, till att även höja P-nivån? Eller är tanken att man ska övermata med frysfoder eller dyl?

[COLOR=#333333]Frågan är om det verkligen är nödvändigt att köra med PMDD i ett fiskakvarium eller om det räcker att tillföra micronäring?

Det är väl den huvudtes alla akvariegödningstillverkare går på - att NP från fiskar+matning ska räcka gott och därmed behövs endast mikronäring.

Problemet med en sådan strategi brukar främst vara att kaliumnivåerna sjunker drastiskt, och det är ett av de näringsämnen som det går åt absolut mest av. Så den händige vispar ihop mikrogödning och K2SO4 i riklig mängd.

Men då kommer man till nästa problem som du är inne på: Hur vet man att fiskar+matning ger tillräckligt med N och P, och är de kväve- och fosforföreningar som produceras egentligen tillgängliga för växterna, eller måste dom bilda speciella enzymsystem för att bryta ner föreningarna så att dom blir upptagliga? Eller måste man ha exakt rätt ekologi i sin bottnen så den kan mineralisera/omvandla de organiska föreningarna till de rena kemikalier dom faktiskt kan ta upp?

Det som oftast händer när man börjar vrida på enskiljda näringsnivåer är att man rusar in i den ena näringsbegränsningen efter den andra med ryckig växttillväxt som följd och därmed sviktande ammoniumnivåer som triggar algerna. Gärna i kombination med en syreslukande botten som tar en massa syre för att bakterierna ska kunna mineralisera alla organiska föreningar till kemiska ämnen som växterna kan ta upp.

Övermatar man kommer man ha en mycket ansträngd ekologi där det verkligen gäller att bottnens processer är på topp och av rätt sort och får tillräckligt med syre från en *ansenlig* mängd växter. Det är lätt att det tippar över till anearoba processer som bildar illaluktande sumpgas och man får en sk "död" botten.

Det är en betydligt svårare balansgång än 50% vattenbyte följt av PMDD-dosering där alla vitala näringsnivåer alltid kommer svänga inom rimliga gränser för växterna. Förutsatt att man inte anstränger systemet med en massa mulm/fiskskit och ruttnande mat kommer man då inte ha några algtriggers.[/COLOR]

[COLOR=#333333]Övermatar man kommer man ha en mycket ansträngd ekologi där det verkligen gäller att bottnens processer är på topp och av rätt sort och får tillräckligt med syre från en *ansenlig* mängd växter.

Detta sätt att köra på kallas "lowtech" uppfunnet av Diana Walstad där hon gör en botten med de bästa förutsättningarna man kan skapa för god mineralisering - och metoden *kräver* mycket tät växtlighet eftersom övermatningen ska mineraliseras mha syre från växterna.[/COLOR]

Tack defdac för som alltid utförliga svar

Stefan: Jag undrar vilken belysning du har? Jag kör pmdd, flytande kol och bra lyse sedan ca 6 månader och det funkar skitbra :)
Efter semestern hade jag alger och fick panik, men efter byte av lysrör så blev det bra igen. Blev en jäkla kickstart med massor av syrebubblor!
/Carina

ilzetas skrev:

Stefan: Jag undrar vilken belysning du har? Jag kör pmdd, flytande kol och bra lyse sedan ca 6 månader och det funkar skitbra :)

Efter semestern hade jag alger och fick panik, men efter byte av lysrör så blev det bra igen. Blev en jäkla kickstart med massor av syrebubblor!

/Carina

Att drabbas av panik är nog det sämsta man kan göra, jag tror mer på att man hålla fast vid en vald väg, innan man kan utvärdera vad som gått bra/dåligt. Jag tror inte att belysningen är problemet i mitt fall, men tack för ditt engagemang :)

Haha, jag fick panik men behöll huvudet kallt. Ångrade faktiskt ordvalet redan när jag skrev det.
Åtgärden blev en analys av de olika delarna som utgör systemet, och kom fram till att lysrören nog var dåliga. Det har funkat sedan jag bytte. Lycka till!
/Carina

defdac skrev:

Problemet med en sådan strategi brukar främst vara att kaliumnivåerna sjunker drastiskt, och det är ett av de näringsämnen som det går åt absolut mest av. Så den händige vispar ihop mikrogödning och K2SO4 i riklig mängd.

[/COLOR]

Jag är fortfarande lite inne på att dra ner på Macrogödningen, möjligen halvera PMDD dosen. Men som du säger så är Kaliumbrist ett problem.

Ett annat problem (om man nu drar ner på Macronäring) är väl att mycket av det N och P som man har tillgodo i fiskakvarier ansamlas till största delen i bottensedimentet (foderrester och fiskbajs). Vilket i så fall ger N och P brist för rena vattenväxter som tar upp den mesta näringen via vattnet, medan växter som Aponogeton och Echinodorus kommer att klara sig på det som finns lagrat som mulm i bottensedimentet.

Vilket i så fall ger N och P brist för rena vattenväxter som tar upp den mesta näringen via vattnet, medan växter som Aponogeton och Echinodorus kommer att klara sig på det som finns lagrat som mulm i bottensedimentet.

Det finns inga växter som föredrar att plocka näring från bottnen och finns det inte näring vattnet så kommer växterna plocka näringen i bottnen. Dvs dom plockar näringen där den finns, så det är inget problem i sammanhanget. Har du överskott av NP i bottnen slår jag vad om att du kommer se det även i vattenkolumnen om du har en frisk mineraliserande botten.

Men överskott av NP eller något näringsämne överhuvudtaget kommer inte vara ett problem om man har glada växter. I ett akvarium med glada växter övergår hela algproblematiken helt och hållet till att klara av att hålla näringsnivåerna uppe, inte nere.

Ligger du och puttrar på fisens mosse med PMDD:n eller ingen näring alls kommer växterna hela tiden behöva acklimatisera sig till ständigt varierande näringsnivåer - ibland kan dom växla upp och ibland måste dom växla ned sina enzymsystem som skaffar näring. Detta leder till ständigt varierande ammoniumnivåer som kommer trigga algodlingar kontinuerligt. Ofta med ganska lång tidsfördröjning så det blir jättesvårt att se/utvärdera orsakssamband och kausalitet. Ser du en algodling idag är det sannolikt pga något som hände eller förändrades för en månad sedan i ett lowtech utan CO2 och marginellt med ljus. Du kan korta ner tiden med CO2 och mycket ljus eftersom allt sker så mycket snabbare då.

Med glada växter kommer du alltså inte ha någon ansamling av näring, utan snarare hamna på näringsbrister. Men det förutsätter att växterna har allt dom behöver, och det är långtifrån säkert om du ska köra enbart på fiskskit. Faktum är att det väldigt säkert inte räcker med fiskskit och mikro. Fiskskit, mikro och Kalium så visst. Det kan funka - tills att allt NP är slut..

defdac skrev:

Med glada växter kommer du alltså inte ha någon ansamling av näring, utan snarare hamna på näringsbrister. Men det förutsätter att växterna har allt dom behöver, och det är långtifrån säkert om du ska köra enbart på fiskskit. Faktum är att det väldigt säkert inte räcker med fiskskit och mikro. Fiskskit, mikro och Kalium så visst. Det kan funka - tills att allt NP är slut..

Jag har liknande scenario hos mig, och testade att plocka bort KNO3 under ett par månader, och kompensera upp med mera Kalium (hade problem med för höga NP värden) , men det blir inte bra, så jag har gått tillbaka till standard doseringen och 50%. Dock något mera observant på att inte övermata med fryst och hålla "rent för skit". Känns som det är på rätt spår nu.