Hejsan alla glada människor!
För ca 6 månader sedan fick jag en Corydoras adolfoi i present av mina vänner. Han har skadade tömmar, så pass mycket att man knappt ser att de finns, förutom när han letar på botten, då ser man antydan till korta tömmar. Jag hade nog inte köpt just denna fisken själv, men eftersom jag har fått den... :)
Sen en tid tillbaka tycker jag att han simmar mer ovanför bottenmaterialet än bökar på det, ca 2 cm ovanför. Han ligger oxå gärna på bladen på min svärdsplanta (dvs en bit upp). När det är matutdelning verkar han böka endel i botten materialet men går ganska snabbt upp en bit och "fångar" mat istället.... :confused:
Är det någon som varit med om att tömmarna läker ut igen? Eller som märkt samma beteende. Tycker att han magrat av lite sedan jag fick honom... :(
Han hade skadade tömmar när jag fick honom. Alla mina andra rackare har friska tömmar, ingen skada på någon av dem. I karet har jag inte material som de ska kunna skära sönder tömmarna på, engelsksjösten och blästersand (sanden är nytt, bara haft den i 2-3 veckor)...
Nix, ingen fenröta, det har jag haft en gång tidigare så det vet jag hur det visar sig... ;) Misstänker att han skurit sönder tömmarna innan han kom till försäljaren för de har oxå fin sand i det karet som de har pansisarna i... Någon annan som har något förslag? :)
Min erfarenhet (som är tvärtemot det som brukar sägas på internet) är att det inte är bottenmaterialet utan något annat, kanske bakterie- eller svampangrepp. De läker ut till viss del, men upprepas eller fortsätter angreppet förblir de korta. Jag har en grupp panda som hade korta/nästan inga när jag köpte dem. De mår utmärkt ändå, deras barn går i samma burk och de har långa tömmar. Har även en paleatus som tyvärr som nykläckt råkade hamna i ett akvarium utan balans med mycket slam, alla hans syskon dog men han överlevde men fick inga tömmar alls. Ser lite konstig ut med mår bra.
Vilken tidsram pratar vi om när "tömmarna växer sakta ut"? Har ju haft firren nu i 6 månader, kan ju vara så att de faktist är på väg att växa ut, men i så fall går det m-y-c-k-e-t långsamt tycker jag nog. Tror inte jag har haft dålig botten för ingen av mina andra firrar har problem med tömmarna, tvärtom jag tycker de ser extremt långa ut på endel av dem. ;)
I karet har jag inte material som de ska kunna skära sönder tömmarna på, engelsksjösten och blästersand (sanden är nytt, bara haft den i 2-3 veckor)...
Undrar bara lite över kornstorleken på det engelska gruset?
Sedan har jag väl också för mig att blästersanden är rätt vass - syftet med den är ju att den skall blästra och då är det en fördel med vassa kanter.
Det var intressant att se. Tror du det ser likadant ut på de olika korngrovlekarna?
PatrikMalmo
#14
Mm, jag tror inte heller Corys skadar tömmarna speciellt på bottenmaterialet. Enten bakterier eller svampangrepp eller skitigt kar ger dåliga tömmar, enligt min erfarenhet. Växer ibland ut ruggigt långsamt under bra förhållanden. Brukar inte ge "tömlösa" yngel vid odling (en polare odlar mängder med Corys).
Undrar bara lite över kornstorleken på det engelska gruset?
Jag har just nu stlk 5-7 mm på den engelska sjöstenen i karet. Innan de flyttade från mitt gamla kar hade jag enbart engelsk sjösten av denna stlk samt av storleken mindre (i varsin halva av karet). Men eftersom jag har ganska många habrosus i karet köpte jag sand och la ner i mitt nya kar, för att de skulle kunna böka som de vill de oxå...
Mm, jag tror inte heller Corys skadar tömmarna speciellt på bottenmaterialet. Enten bakterier eller svampangrepp eller skitigt kar ger dåliga tömmar, enligt min erfarenhet. Växer ibland ut ruggigt långsamt under bra förhållanden. Brukar inte ge "tömlösa" yngel vid odling (en polare odlar mängder med Corys).
Det finns ett problem med Corys som förlorat tömmarna, dom kan få problem att leka om det är honan som inte har skäggtömmar. Hanen kopplar fast hennes huvud med ena bröstfenan runt hennes spröt under T-positionen. Har hon inga spröt så funkar det dåligt. Hon hamnar inte rätt liksom ;)