ormar,keliga?

Hej!
Jag undrar om ormar är roliga att titta på?
Är de keliga också?
Jag tycker att de ser så tråkiga ut på bilder.

p.s.Blev lite sugen när jag läste en artikel för någon dag sedan
om en regnbågsboa och då lät de som om den var jättekelig!
Hursomhelst kommer ändå ta hundra år att övertala föräldrarna!

har en kusin som har en orm på 2.5 meter och den kelar man INTE med.
kusinen har upptäckt den hårda vägen att ormen har tänder trots att den kramar ihjäl sin mat.

Ormar är inte keliga och går inte att tämja. Alla som säger annorlunda har fel rätt och slätt. Alla ormar bits och alla ormar har tänder.

Man separerar släktena på ormar delvis genom att kolla på tanduppsättningen på dom.

En regnbågsboa är av släktet familjen boidae och har aglyf tanduppsättning, dvs någonstans runt 470 tänder. regnbågsboer är dessutom arboreala (Trädlevande) så deras tänder är rätt långa.

Men vissa ormarter är inte agressiva av naturen och biter inte sånt som inte är mat och dessutom så kan dom vara riktigt kräsna. Fingrar ligger inte på deras meny.
När en orm inte längre intresserar sig för fingrar då dessa inte är allt för goda då brukar man kalla dom för tama men det handlar bara om att det inte är någon mat i närheten. (regnbågsboer brukar vara rätt snälla)

Det där med att dom inte går att tämja går att förklara ganska enkelt faktiskt.

En hund som föds kan ingenting. Den måste lära sig i princip allt som krävs för att överleva, antingen från dess mamma eller från ägaren. Ytterst få saker är instinktivt, såsom att lyfta på benet mot träd och att svälja maten.

En orm som precis kläckts däremot vet direkt vad den ska göra. Den smiter undan ett par dagar till något gömställe där den väntar tills gulasäcken från ägget är slut och tills den har ömsat skinn första gången sen bär det av på jakt efter mat. Ytterst få saker går att lära den såsom vad som är mat och inte eller vad som är farligt eller inte.

Om dom är keliga. Tjaa om man vill se det så så kan man väl kalla dom keliga.
Ormar är kallblodiga och därför är mänsklig kroppsvärme rätt effektivt för att värma sig så dom kan te sig riktigt mysiga om dom vill samla lite värme.

Men vissa ormarter är inte agressiva av naturen och biter inte sånt som inte är mat och dessutom så kan dom vara riktigt kräsna. Fingrar ligger inte på deras meny.

kusinen blev biten när han städade i terrariet och skulle flytta på ormens mat så där kan jag förstå att ormen högg.
han stängde bara terrariet och åkte till vårdcentralen och fick det omsett.
mer var det inte med det.

finns det någon liten typ 45-60 cm som fungerar som en första orm?

Jag tycker ormar är härliga och vackra.. men jag skulle aldrig ta risken att bli biten.. de kan ju stressas av att man lyfter dem och håller på... varför inte någon snäll ödla? det är dessutom lättare att mata och lättare att övertala föräldrar till...

Sen finns de ju lite mindre ormar som kanske passar bättre som förstagångsorm. Som t.ex. majsorm.

[QUOTE=Triana]Jag tycker ormar är härliga och vackra.. men jag skulle aldrig ta risken att bli biten.. de kan ju stressas av att man lyfter dem och håller på... varför inte någon snäll ödla? det är dessutom lättare att mata och lättare att övertala föräldrar till...[/QUOTE]


Nja...Ödlor är fina men maten till de är ju kackerlackor och liknande
och jag hatar att ha levande insekter,döda är nästan ännu äkligare...

min kusin ger levande föda till sin orm.

han föder upp möss till den.
kanin har han gett den en gång kommer aldrig göra det igen.
efter 3 dagar kom den upp halv smält.
eftersom en orm smälter maten relativt sakta så spyr den upp maten om det tar för lång tid annars börjar den att ruttna i magen.

mm.. men insekter har jag inget emot.. föder upp stora svarta skalbaggar åt mina fiskar.. de kan inte äta det än, de är för små och klarade inte av att tugga det.. men min kultur är igång.. *skratt* kommer ha mer skalbaggar än jag nånsin kan göra av med...

eftersom en orm smälter maten relativt sakta så spyr den upp maten om det tar för lång tid annars börjar den att ruttna i magen.

Det är inte därför ormar spyr upp maten. Dom behåller inte maten av flera orsaker men inte på grund av att det rutnar i magen. Eller jo det kan vara det men då är det på grund av att den har det för kallt i terrariet (eller att den inte ätit på väldigt länge) vilket resulterar i att matsmältningen inte fungerar som den ska.
Den vanligaste orsaken till att ormar spyr upp maten är stress. Det är inte enkelt för ett kallblodigt djur att smälta mat, det är en enorm fysisk prestation att smälta maten.

En jämförelse som förklarar det.

En orm med tom mage har ungefär samma syreförbrukning per kilo kropsvikt som en häst som står i stallet medans en orm som smälter en rejäl måltid har samma syreförbrukning per kilo som en häst som har travat i ca 2 km .

Det förklarar varför det inte behövs så mycket för att den ska bli stressad och spy upp maten som du kanske förstår.

varför inte någon snäll ödla? det är dessutom lättare att mata och lättare att övertala föräldrar till...

Under dom femton åren jag har jobbat med reptiler så har jag lärt mig att man aldrig ska jämföra ödlor och ormar. Dom är väldigt olika på många sätt.

En ödla behöver inte vara lätt att mata alls särkillt om man tänker på att dom flesta ska ha mat flera gånger i veckan. En orm kan matvägra i upp till 18 månader utan att tappa vikt medan en ödla klarar ett par veckor innan det börjar bli kritiskt. Jag anser att ormar är lättare vad gäller foder. Varannan vecka är lättare än varannan dag. :)

är det några fler som har åsikter om att äga orm?

respekt.....!!!

Hej! Jag har sysslat med ormar i över 30 år, haft uppfödning av både ogiftiga och giftiga. Ormar kan känna igen sin ägare på lukt och sättet du rör dig på, men ibland händer det ju att man får ett bett(ofta i samband med matning eller att man måste sära på ett par som råkat bita tag ivarandra), men det är ingen fara så länge ormen är ogiftig. Visst blöder det kraftigt var gång jag har blivit biten, ett hundratal ggr har det nog hänt iallafall. Fick sluta med mina giftiga vänner -97 pga ormbett( Puffadder), hade simulerat regnperiod o skulle sätta över hanen till honan, då han på något vis kom ur greppet och olyckan var ett faktum. Dom hade inte fått mat på 3 mån, så jag fick full dos. Ooops va nära det var och va ont det gjorde (samma smärta i 3-4 veckor) men fick behålla min arm iallafall. Så håll dig till ogiftiga.!!!

mvh Peter

Jag vill säga att det går att tämja en orm som är väldigt huggbenägen ....tar man bara ut den ofta och (kelar) låter den röra sig, inte ta hårt eller hålla emot, liksom följa med i rörelserna, så får man ofta en snäll och beskedlig orm, men visst kan man få sig ett nyp ibland. Men man lär sig att läsa ormen. inga snabba eller tvekande(slöa) rörelser när man tar ut dom. En jämn rörelse och aldrig uppifrån, är man osäker är det bara att ta på en handske i början. Ormen vänjer sig att du plockar ut den då o då och ser dig inte som ett hot.

snokar är enligt min mening ingen bra nybörjarorm (vassa i rörelserna)
kungsboan, kungspython är bäst att börja med.

Mvh Peter

Hej!
Jag har själv haft ormar i sådär en 8 år men numera har jag bara fiskar. Hade en mjölksnok samt en brun regnbågsboa tidigare (brorsan hade en albino majsorm). Mjölksnok är en art som jag kan rekommendera. Den är iof skygg av sig men den är lätthanterlig och lugn (i vart fall var min individ detta). Blir inte så stor vid full ålder, bara runt 1,20m. Det är samtidigt en orm som är väldigt vacker, det finns ett flertal underarter och färgkombinationer. Vore jag nybörjare skulle jag satsa på någon form av snok, mjölksnok, majsorm eller liknande.
Regnbågsboer skulle jag låta bli att skaffa de första åren p.g.a. att det är en art som kan vara relativt aggressiv.
Nu kan jag inte tala för alla individer regnbågsboer men just den jag hade var en foglig individ som inte bet mig nämnvärt (iaf de första åren). Boan jag hade råkade ha en form av parasiter/fästingar/kvalster under/mellan fjällen vid inköp. Dum som jag var lämnade jag inte tillbaka djuret, jag köpte ormen för jag tyckte synd om den. Ungen växte och efter månader av karantän och mycket jobb från min sida så lyckades jag få bort kvalstren från ormen. Nu började problemen, den tidigare så fogliga regnbågsboan blev bitsk och varje gång man skulle mata eller göra rent i terrariet så blev jag biten.
Mjölksnoken jag hade bet mig aldrig under de åtta år jag hade den, det var endast vid ett eller två tillfällen som den gjorde utfall emot mig men aldrig med öppen mun. Många ormarter skiter och pissar istället för att bitas, vilket min mjölksnok ibland uppvisade.
Handskas man med den reptil man har dagligen eller i vart fall några gånger i veckan så blir de lugnare. Tar man dock mer aggressiva arter som husdjur får man räkna med att de bits och kan vara allmänt jobbiga. Men det är ju bara deras instinkt som spelar in.
Det tips jag kan ge figo och andra nybörjare inom detta ämne är att först och främst läsa allt ni kan komma över när det gäller reptiler och ormar främst då, om det är det man tänkt skaffa. Hör med andra som haft eller har ormar osv. Sen får man bolla med idén om man ska mata med fryst eller levande föda etc. Listan kan göras hur lång som helst...
En annan art som jag själv förmodligen kommer skaffa i framtiden är kungspyton, ska vara en bra och lugn ormart, kolla upp den i bara farten vet ja.
Jag kan inte riktigt förstå tjusningen med att ha giftiga ormar, men de som har det ser väl en charm med dessa djur även de. Iof kan man väl göra en jämförelse med fiskar, fiskar ska man inte ta på detsamma gäller giftiga ormar. Ogiftiga och inte allt för stora ormar går ju handskas med, ett alternativ till alla allergi drabbade hem.
En gosig orm går allt bra att "kela" med.
Lycka till med reptildrömmarna!!!

Jag kan inte riktigt förstå tjusningen med att ha giftiga ormar, men de som har det ser väl en charm med dessa djur även de. Iof kan man väl göra en jämförelse med fiskar, fiskar ska man inte ta på detsamma gäller giftiga ormar

Man kan gå steget längre med jämförelsen. Vem har inte stått och drömt om en drakfisk framför ett saltvattensakvarium. :o


Sen tar vi Mohléns bevingade ord en gång till.

Det tips jag kan ge figo och andra nybörjare inom detta ämne är att först och främst läsa allt ni kan komma över när det gäller reptiler och ormar främst då, om det är det man tänkt skaffa. Hör med andra som haft eller har ormar osv

O vad jag önskar att alla gjorde det.

Sen får man bolla med idén om man ska mata med fryst eller levande föda etc.

För att klargöra lite

Mohlén menar natuligtvis fryst och tinat foder när han säger fryst.
Jag har sett folk som har försökt mata med frysta möss. Ingen bra idé.

Givetvis plizken, glömde förtydliga angående de frysta mössen, råttorna etc! hehe

Folk undrar ofta varför jag har orm. Jag brukar svara att det är som att ha fisk, skillnaden är att jag kan ta i dem... Ormar är inte gosedjur men de är trevliga att hålla i tycker jag. Och mina är vana vid att bli handskade med, de blir inte ett dugg nervösa. De tycker nog att VI är riktigt gosiga att klättra på :-) Varma mysiga "träd".

Jag har valt att ha den vanliga, vackra och vänliga majsormen, av flera skäl. Dels tycker jag deras färger, både naturliga och framavlade, är väldigt vackra. Dels kan man ha flera ihop utan att det blir bråk. Och dels är de fridsamma till sin natur. Mina ormar äter både dött och levande, om de får. Oftast tar jag livet av maten precis innan de får den, eftersom de kan vara lite för ivriga och börja äta maten levande, vilket jag inte gillar att de gör. Det har bara hänt EN gång på fyra år och fem ormar att maten har kommit upp igen och det berodde på stress. Maten levde, just den gången...

Och de enda gångerna jag råkat bli biten, har varit när jag inte tvättat händerna ordentligt mellan foderdjur och ormhanteringen. Ormarna har ALLTID genast släppt när de insåg sitt misstag (inte för att jag fattar hur de vet det, men vet gör de tydligen, de har inte försökt svälja mig ;-)).

Kort sagt - ormar är inga gosedjur men är gosiga ändå :-) Och man ska ALLTID ALLTID läsa på innnan man skaffar NÅGOT SOM HELST djur. Och ormar blir gamla! Glöm inte det! Tyvärr är det många som köper o säljer sina reptiler som om de vore samlarkort.

mvh Mia

[QUOTE=Mamma Mia](inte för att jag fattar hur de vet det, men vet gör de tydligen, de har inte försökt svälja mig ;-)).[/QUOTE]

hahaha
hade jag haft tid plats och pengar så hade jag skaffat mej en orm.
min ena kusin har en orm som han haft i över 15 år nu.
den lever och är frisk.

två citat från plizken:
[QUOTE=plizken] Det är inte enkelt för ett kallblodigt djur att smälta mat, det är en enorm fysisk prestation att smälta maten. [/QUOTE]

[QUOTE=plizken]
Ormar är kallblodiga och därför är mänsklig kroppsvärme rätt effektivt för att värma sig så dom kan te sig riktigt mysiga om dom vill samla lite värme.[/QUOTE]

Ormar är INTE kallblodiga, dom är växelvarma, vilket innebär att dom reglerar kroppsvärmen efter omgivningen. Därför ska man alltid ha olika temperaturer i ett terrarium så att ormen kan välja var den vill vara, t.ex. om den precis har ätit brukar den hålla till under en värmelampa för att smälta maten.
En orm går visst att få tam, genom att hantera den ofta och inte stressa den. En aggressiv orm har ofta blivit stressad tidigare (beroende på arten, vissa arter är mer aggressiva än andra. Eller helt enkelt för att den har ett hett humör, beror på individen).

En nybörjarorm är kungspyton. Den har en hanterbar storlek på 120-150 cm, bits väldigt sällan och är en underbar orm :) den kan dock vara lite känslig för temperaturförändringar och kräver en del uppmärksamhet.
Majsormar är också en bra nybörjarorm då den är lätthanterlig.

Man ska alltid mata ormen i en separat "matbur", så slipper man missförstånd då ormen kan tro att handen är en mus eller en råtta. Det är också bra att ha ett separat matställe så att ormen inte råkar få med en bit av barken (eller vad man nu har för underlag..) när den sväljer maten som kan orsaka förstoppning.