Akvarierummet… vecka 49, jösses vad det växer…
[B]… jag är snart i behov av en storröjning.[/B]
[IMG2=JSON]{"data-align":"center","data-size":"full","src":"https:\/\/gunvorpersson1.files.wordpress.com\/2017\/12\/img_0580-4.jpg?w=640"}[/IMG2]
Visserligen var ju tanken att låta befintliga växter växa upp och ligga på ytan – i stället för att köpa ”riktiga” flytväxter – … men de båda
limnophila (som köptes i slutet av september, och inte ens blivit planterade ännu, utan står i krukorna) har säkert 10-15 slingor som är 60-70 cm långa. Flertalet av dem kan kapas både en och två gånger och planteras i bottnen… tillsammans med en lerkula.
[IMG2=JSON]{"data-align":"center","data-size":"full","src":"https:\/\/gunvorpersson1.files.wordpress.com\/2017\/12\/img_0584-2.jpg?w=640"}[/IMG2]
”Problemet” är att de kan växa flera centimeter per dygn… vilket INTE är så bra för mig, (eftersom jag inte kan hålla efter dem själv numer), men bortsett från det, så är
limnophila en mycket tacksam växt.
Dessutom pågår en kapprustning i akvariet… och den svarar
vallisneria för. Till skillnad från
limnophila, såöverlever de under rent ut sagt usla förhållanden…
[IMG2=JSON]{"data-align":"center","data-size":"full","src":"https:\/\/gunvorpersson1.files.wordpress.com\/2017\/12\/img_0588-2.jpg?w=640"}[/IMG2]
… vilket dessa är ett bevis för. De har överlevt fyra år, där belysningen blev svagare och svagare… för att till slut slockna helt. Hur långa dessa blad är vågar jag inte ens gissa, men jag kommer att klippa en del av dem ca fem centimeter över ytan. Detta kommer de inte att uppskatta, men alternativet är att dra upp dem…
[IMG2=JSON]{"data-align":"center","data-size":"full","src":"https:\/\/gunvorpersson1.files.wordpress.com\/2017\/12\/img_0585-2.jpg?w=640"}[/IMG2]
Hitintills har jag inte tillsatt någon växtnäring – om man bortser från några lerkulor i bottnen -, men svärdplantorna har stannat av och börjar gulna, så de trivs inte längre.
Om det sedan beror på näringsbrist eller om de inte gillar skugga vet jag inte… men akvariet är tänt totalt ca elva timmar, varav åtta timmar med helljus, dvs alla fyra rör är tända samtidigt. Lite algprickar blir det på frontrutan, men inget onormalt… annars inga alger längre, varesig trådalger eller grönt bomull.
Ang, ev växtnäring i framtiden; jag har läst att räkor inte mår bra av det. Måste jag avstå att ha räkor däri i så fall?
[IMG2=JSON]{"data-align":"center","data-size":"full","src":"https:\/\/gunvorpersson1.files.wordpress.com\/2017\/12\/img_0561-3.jpg?w=640"}[/IMG2]
Snäckorna har fått smak på garrornas mat… så det tar inte lång stund förrän de kommer myllrande som ett lämmeltåg – lite creapy, faktiskt – och för tankarna till en av de första Indiana Jones filmerna (där ”golvet” i en grotta kryllar av skalbaggar och allsköns kryp).
[CENTER]————————————[/CENTER]
Jag hoppades – och trodde, om jag ska vara ärlig – att jag skulle hittat ett broformat trästycke när adventsljusstakarna plockades fram, men icke… sanningen är att jag inte hittar en adventsstjärna heller. Tänk kärring!
[IMG2=JSON]{"data-align":"center","data-size":"full","src":"https:\/\/gunvorpersson1.files.wordpress.com\/2017\/12\/img_0569-3.jpg?w=640"}[/IMG2]
Därför inhandlades en ny rot (och en ny algmagnet… eftersom jag har inte en aning om i vilken låda DE gamla kan ha hamnat) den 26 november hos Mackes zoo i Sölvesborg.
Rotens vänstra ben måste dock kapas med ca fem centimeter – OM det ska kunna stå någorlunda – innan jag ens kan lägga det i blöt (hade detta varit för si så där fyra år sedan hade jag hivat in det i bilen och kört till en person som jag vet har bättre lämpade redskap för ändamålet än fogsvans… men det kan jag inte numer).
[CENTER][SIZE=24px]
[B]Tålamod, Persson… tålamod![/B][/SIZE][/CENTER]
