Bl a därför har förslaget om att informera om vad saker och ting i sjukvården kostar för att öka kostnadsmedvetenheten hos patienterna. Få patienter vet vad det kostar i Sverige.
Ja, det verkar vara nästan omöjligt att få reda på vad någon behandling kostar.
Kanske skulle det öka känslan av att "få något för pengarna" om folk visste att varje blodprov, eller en timmes undersökning hos läkare, egentligen kostar över en tusing.
I USA har man en fantastisk kontroll på vad allt kostar vilket gör att man ofta vet vad som är kostnadseffiktivt.
Fast USA's sjukvård är betydligt dyrare än den svenska, pga deras ganska så trasiga försäkringssystem. Vården är för all del bättre också, men inte så mycket bättre som den är dyrare.
Jag har också den spirande misstanken om att läkemedelsföretagen hellre tar fram ett läkemedel för kroniskt bruk än botande för tjäna mer pengar.
Jag har jobbat på ett läkemedelsbolag, och du kan kallt räkna med att de aldrig låter moral eller patientens bästa komma i vägen för att tjäna pengar.
Det tydligaste exemplet är väl när Astra försökte tysta ned forskning som bevisade att magsår inte är en "livsstils-sjukdom", utan orsakas av en bakterieinfektion och kan botas med penicillin. Astra tjänade grova pengar på försäljningen av Losec, som bara tar bort symptomen.
Behandling av allergier verkar också vara en kassa-ko där det inte finns något som helst intresse av att faktiskt hitta botemedel, utan bara att fortsätta sälja läkemedel som tar bort symptomen.
Sjukvården själv har inte heller något egentligt intresse av att vara kostnadseffektiv. Där är väl det bästa exemplet de fejkade "vårdköerna" på åttitalet, där sjukhusen ställde tiotusentals påhittade låtsaspersoner i kö för vård pga att staten gav anslag efter hur långa köer ett sjukhus hade.
Jag vet inte hur man kan effektivisera sjukvården, men jag vet en sak:
"Ormfaran" är ett försumbart icke-problem.