Planerar att börja odla dessa vackra fiskar med, och har läst mig fram detta från "Ciklidboken" om Apistogramma-gruppen, text Kaj Andersen:
I naturen håller hanarna ett "super-revir" upp till 120 cm diameter (i akvarium 120 cm långt) i vilket 2-6 honor har sina egna revir. Dessa revir har en diameter på ca 25 cm och i dess mitt ligger en "grotta" (de föredrar kruka eller kokosnöt). De revirbildande hanarna försvarar sitt revir och sina "fruar", som i sin tur strikt upprätthåller gränserna mellan sina egna områden.
Ett ensamt par kan odlas i ett litet akvarium på 40 x 30 x 20 cm, bara de först har fått bekanta sig med varandra i ett större akvarium. Ett akvarium på 120 x 45 cm (höjden inte så viktig) kan innehålla en grupp på 1 hane och 5-6 honor, eller två grupper (från olika arter) med vardera 1 hane och 2-3 honor.
På botten skall man ha sand eller grus som är fint nog för att honan skall kunna gräva (en viktig del i lekbeteendet; grovt grus resulterar ofta i att de inte leker). Helst bör gruset vara mörkt.
Man skall placera ut grottorna så att de ligger i mitten av honornas tänkta revir. Har grottan lågt i tak och liten ingång, ökar chanserna för lyckad lek. Finns växter alldeles intill grottan, fungerar dessa som "barnkammare" för yngel. Därför föredrar honorna grottot med växter framför. Ljuset bör vara svagt eller skuggas m h a flytväxter.
Vattenkemin varierar från art till art. I allmänhet krävs vatten som är från mycket mjukt och svagt surt till extremt surt (pH<5). Ett fåtal, t ex Ap. cacatuoides, kan hållas och odlas i vatten med måttlig hårdhet och med ett svagt alkaliskt pH. Detta kan dock leda till att det blir en övervikt av hanar. När man håller och odlar dessa arter arter är en temperatur på 26 grader C lämplig. Högre temperatur är onödigt och kan vara skadligt. Vattenkvalitén MÅSTE vara hög, men man kan lämna kvar döda blad och alger i rimlig mängd så att mängden mikroorganismer och blir till mat för ynglen.
Förutom "räddhågsna" tetror, kan man i akvariet hålla andra "mjukvattensdvärgar" förutsatt att deras revirkrav inte kolliderar. De kan också framgångsrikt hållas och odlas tillsammans med Pterophyllum (Skalarer) och Symphysodon (Diskus). Malar, inte heller Coryodoras, skall aldrig hållas i Apistogramma-akvarier. Malarna äter upp deras ägg och yngel och de behövs inte för rengöring, eftersom cikliderna sköter detta själva.
Sköter man dem på det sätt som beskrivs ovan, leker de oftast så snart honan är lekmogen utan att man behöver vidta ytterligare åtgärder. Vill fiskarna inte leka så brukar det hjälpa med ett stort vattenbyte, följd av en sänkning av pH-värdet genom torvfiltrering (torv innehåller kemiska ämnen som kan stimulera leken) och en höjning av temperaturen.
Hanen uppvaktar ofta honorna oavbrutet. Det är därför bra om man har grottor med en liten ingång (där hanen inte kommer in) så att honorna kan dra sig tillbaka. En del honor klarar dock av att jaga iväg hanen. När honan börjar bli lekfärdig, gräver hon en liten grop i sin grotta och använder den överblivna sanden till att göra ingången ännu mindre. Efter uppvaktningen lägger hon äggen i grottans tak, medan hanen stannar kvar på utsidan och med några stjärtslag driver han in mjölken i grottan (om grottan är låg befruktas äggen bättre). Efteråt kan honan blockera ingången så hon är fast på insidan.
När ynglen är frisimmande gräver honan ut öppningen och leder runt ynglen i sitt revir. I detta skede accepterar hon normalt inte att hanen närmar sig. Klarar hon inte av att hålla honom borta bör hanen flyttas så att han inte skadar henne och/eller äter upp ynglen. Håller man flera honor kommer honorna att stjäla yngel från varandra vid första bästa tillfälle!
Artemia-naupiler är lämpligt foder när ynglen kommer ut ur grottan, men ibland är det för stort. I ett akvarium som varit igång en längre tid tar emellertid ynglen lagom stora mikroorganismer som går att äta (speciellt om det finns alger kvar i akvariet).
Detta är några av de viktigaste sakerna att ta hänsyn vid odling, men det finns säkert utrymme att gå ifrån dessa stolpar i viss mån.
Eget exempel: I mitt 102l kar vaktar just nu en kakadua-hona sina första nykläckta yngel, efter att lekt dan efter jag tillsatte en grotta (kruka). Denna hona har hittils klarat av att jaga bort karets lykttetror och två Ancistrus sp. utan några problem. Gruset är egentligen för stort för honan att kunna gräva lätt i det, men som sagt lekte de.
Finns säkert fler som observerat andra avsteg från texten ovan, men det bevisar i mitt tycke bara fiskarna förmåga till anpassning. Visst ökar man säkert sina chanser till lyckad lek och yngeluppväxt om man följer detta, men det betyder inte att man inte ska studera fiskarna och våga prova för att upptäcka något nytt hos dom. :)
Vill du veta mer kan jag rekommendera "Ciklidboken" som tar upp mycket nyttig och intressant information om ciklider, akvarievatten, filter, foder, etc. Bokens text kommer från bidrag av många personer, bl a Kjell Fohrman.
Lycka till med din odling! :)
