Obehagligt med sjuka fiskar!!

Jag har precis gått igenom en vecka med sjuka fiskar som jag har kurerat med undantag för en då som fortfarande är lite hängig.. Iofs strök det med två yngel också men det va inte lika obehagligt som att se en massa vuxna sjuka fiskar. När sådana här saker händer börjar jag allvarligt att fundera på att lägga ned allt med akvarium.Tycker det är så jäkla jobbigt att se dom sjuka o i värsta fall dö. Speciellt om dom är stora!Därav anledningen att jag håller mig till små fiskar.. Det blir liksom inte lika personligt för mig då om fiskarna är små.Är det bara jag som är så här sjåpig eller finns det andra som är som mig??? Kul å höra lite synpunkter om detta!Men men- jag kanske är lite överkänslig???Jag tror att om jag hade nån riktigt stor fisk som va lite personlig sådär så skulle jag nog bli riktigt ledsen om den dog.. but that's just me...

Du är inte ensam!
Många betraktar mig som fjompig som håller på med tester och ömmar om mina firrar som dom vore barn.

Fick vita pricken för ca en månad sen och jag upptäckte det på söndag eftermiddag. Fjompig som jag är så vågar jag inte vänta tills på måndag då min lokala zooaffär öppnar. Jag ringer runt till ca 25 zooaffärer och kollar om dom har öppet. Av dessa så var ca fem öppna men endast en hade medicin hemma. Så lilla jag åkte lätt och ledigt 10 mil för detta. Hade svårt att sova en vecka efter för jag var rädd för att hitta någon död...

De hade säkert överlevt tills måndagen. =)

Tycker att det är min lilla plikt att måna om dom på bästa sätt efter de kunskaper jag har. Då vet jag att jag i alla fall försökt på alla sätt och blir dom ändå sjuka och dör så har jag gjort vad jag har kunnat.

Denna egenskap är nog bara bra om man ska ha husdjur eftersom man då troligen är tillräckligt engagerad för att ge dom en så bra miljö som möjligt. Men det är klart, tar man så illa vid sig så att det leder till depressioner så kanske hobbyn gör mer skada än nytta?

Egentligen så förstår jag inte varför storleken på djuret avgör hur ledsen man blir? (inte riktat mot dig utan människor i största allmänhet)

Guldstjärna till Marie J.

Det här var första gången jag råkat ut för sjukdom i mina två kar. med undantag för yngel som dött.Men visst spelar väl storleken på djuret lite roll??jag tycker det är betydligt jobbigare med ett större djur som är sjukt jämfört med kanske en neontetra eller likvärdigt.Även om det aldrig är kul med sjuka djur förstås!! Till saken hör också att mitt kar med dom sjuka fiskarna står bredvid min säng så dom var det första jag såg på morgonen o det sista jag såg på kvällen så jag blev lite psykad av det där!Och mycket pengar la jag ned på dom små liven också!jag är nog som dig marie - lite pysslig med mina djur!

Ursprungligen skickat av Kramfors

Guldstjärna till Marie J.

*niger* Tack så mycket Kramfors[:-91].

Han är en av mina räddare av höga nitriter vid nystart!

Catwomen: För mig är inte storleken på djuret som har betydelse. För mig är alla mina djur lika viktiga.

jag menade inte att ett litet djur har mindre betydelse för mig - bara att det känns lite mindre personligt då.. om nån kanske förstår vad jag menar? Eller - äh - det är svårt att förklara.Men så känns det för mig.Fast man kanske kan ifrågasätta det med tanke på hur jag har slösat tid o pengar på mina guppies..

Du får se det som "lärpengar". Finns nog inte en akvarist som aldrig råkat ut för sjukdomar och fiskdöd som följd. Inte ens de som haft akvarium i flera decennier är förskonade. En värmare kan strejka och koka fisken, en pump lägga av så det blir syrebrist osv. Inte ska du se det som slöseri med tid och pengar iaf...
Det är inget fel i att ta vid sig när man förlorar en fisk. Jag gör det också... jag fäster mig vid firrarna, de har personlighet hela högen. Alla i familjen vet vilken firre jag pratar om när jag säger Algis eller schabraket eller lillproppen osv. Fast det måste erkännas att jag inte ser skillnad på alla mina guppies, bara de vackraste honorna och hanarna. De andra sköts om väl och säljs som anonym ungfisk till butik.

En kardinaltetra är bara en i mängden av miljoner likadana kopior, medans många större fiskar har unika personligheter och utseende som man kanske aldrig kommer att träffa på igen.

Egentligen så förstår jag inte varför storleken på djuret avgör hur ledsen man blir? (inte riktat mot dig utan människor i största allmänhet)

Det är ju knappast storleken, utan hur personligt och kärvänligt djuret blir. Man brukar inte ha sina fiskar i sängen eller i soffan och kela med precis.

Finns nog inte en akvarist som aldrig råkat ut för sjukdomar och fiskdöd som följd.

Jodå, tro mig, det finns [8D][;)]



MVH Martin

Visst, jag förstår Marie fullständigt, men nog skulle jag bli mer ledsen om katten dog än om ett par neoner dog.