Det här är den relevanta regeln:
20 § Djur får inte utsättas för buller av sådan nivå och frekvens att det påverkar
djurens hälsa menligt. De får endast tillfälligtvis utsättas för buller överstigande
65 dBA.
Det blir mycket att fundera över här. Buller kan definieras som icke önskvärt ljud, somliga djur kan ju skrika långt över 65 dBA och man kan då kanske hävda att det inte alltid är buller, i annat fall skulle papegojor mm ibland inte få hållas tillsammans med sig själva. Vattenplask i en akvarieanläggning kanske inte heller alltid är buller, det kan ju vara en avspegling av naturlig miljö.
Att djuren inte får skadas av buller är ju rimligt, sen kan man fundera över hur man avgör det men principen är ju rätt. Det där med 65 dBA däremot, det är svårare. Ljud i vatten mäts med en annan utgångspunkt än ljud i luft och det är inte säkert att allt ljud går in i ett akvarium, somligt kan reflekteras. Lägg till buller från filter mm som mest är knutet till akvariet och resultatet måste bli att det är i akvariet man skall mäta. Vilket inte är så enkelt, ljudmätare för vattenbruk är nog inte så vanliga. Dessutom är då det där med A i dBA ytterligare ett frågetecken, det innebär att ljudet filtreras så att de frekvenser som vi hör bäst ges större vikt än de där vi hör sämre. Det är rakt inte så att fisköron alltid är inställda som våra, den där filtreringen kan alltså slå helt fel.
Ganska krångligt det hela alltså och det är alltså långt ifrån givet att det att man mäter upp 70 dBA utanför akvariet innebär att det är samma nivå i akvariet och skulle det vara det är det inte säkert att det är något som fisken störs av eller ens hör. Mycket trubbig regel om den tillämpas på akvarier alltså.
Mer att läsa om fisk och buller:
http://www.naturvardsverket.se/Documents/publikationer/978-91-620-5924-8.pdf 
