Ny på forumet... och discus

Hej, alla på forumet!
Jag är ny här och detta är min första post, men jag har dock varit här och ”lurkat” i ungefär två års tid. Det är väldigt intressant att läsa inlägg från alla duktiga akvarister om Scalarer, Fjärilciklider, Zebraciklider med flera, men framför allt om Discus. Själv har jag varit akvarist i över 35 år och dragit upp oräkneliga kullar av ovanstående ciklider, men inte Discus som jag aldrig haft tidigare, förutom de senaste två åren. Mitt största intresse har dock varit Tanganyikaciklider där jag har haft stor framgång med klassikern Julidochromis Ornatus, underbara små gynnare om man ger dem rätt livsbetingelser.
För ungefär två år sedan blev jag sugen på att dra igång ett Discuskar, det kändes som att det var på tiden att prova på dessa utomordentligt vackra fiskar, och kollade detta forum för lite tips och inspiration. Jag vill härmed tacka för alla fina poster om dessa ciklider, de har varit till stor hjälp.
Jag är kanske lite av den äldre skolan när det gäller akvarium. På min tid fanns det knappt termostat på doppvärmarna och man fick utveckla en speciell känsla för värme, vattenvärden och förhållanden som var väldigt lärorikt men kostsamt. Nu finns nätet och forum som detta och det är man ju tacksam för!
När jag läser en del poster här blir jag lite fundersam över att ganska många vill ha resultat så fort och att det skall joxas så intensivt i karet så fort det är det minsta problem. En sak som jag tror är väldigt viktigt är att ta det lugnt och ha tålamod, och åter tålamod. Då lyckas man i regel efter lite ”trial and error”.
Som sagt, jag beslutade mig för att dra igång Discuskaret. Det första jag gjorde var att läsa på, om både det naturliga tillståndet och det som man kan åstadkomma i akvarium. Jag bestämde mig för att ha ett så naturligt akvarium som möjligt, med rötter och växter. Jag måttbeställde ett kar med måtten 120x70x70 cm, det blir väl uppemot 600 liter någonstans, go figure!
Jag inredde med rötter och växter, och jag kan lova att jag möblerade om många gånger. När jag var hyfsat nöjd körde jag igång två Eheim-pumpar (utombordare) med 300-liters kapacitet per styck. Jag inhandlade ungefär 70-80 Kardinaltetror, några Ancistrus av den vanligaste sorten, två Golden Nugget och ett gäng Corydoras Julii. Detta fick stå och puttra i ett halvår. Ancistrusarna lekte/leker som tokiga så nu är det massor av dom, både svarta och gula. Sedan var det dags för Discus; 8 stycken ganska unga, ungefär 8-9 cm små, i olika valörer som grönturkos och marlboro red (tror att de kallas så).
Tricket är att jag visste att det fanns risk för svinn och behöll därmed coolen. Jag var alltså inte i akvariet och donade så fort någon av dessa betedde sig lite konstigt eller såg svag ut. Jag hetsade inte med att hälla i salt, höja och sänka temperaturen, byta vatten varje dag och störa genom att slamsuga med slangen så fort jag såg något skit, utan lät det hela bero – och hade tålamod och lugn.
Visst, nu efter ett och ett halvt år kan jag berätta att jag fått min släng av sleven. Fyra av Dicusarna är döda men jag har två saftiga lekpar som är runt 15 centimeter från topp ”topp till tå”. Honorna är någon centimeter mindre. Båda paren har sina yngel snyggt och tjusigt samlade mellan sig, och föräldrarna turas om att ”passa” dom medan partnern äter eller fajtas med någon av de andra. Ynglen brukar gå åt efter någon vecka på naturlig väg (oftast kardinalerna) och så fort det händer leker dom igen. De två paren har varsit revir i akvariets bakre vänstra och högra hörn och går sällan eller aldrig över på det andra parets sida.
Av åtta vackra individer blev det till slut bara fyra, men det är en syn för gudar när dessa fiskar håller hov.
Vad jag vill med detta, ganska långa, inlägg är att entusiasmera till att prova Discus och att göra det utan ångest eller oro. Var beredd på att det kan gå åt några stycken, men framför allt; var förberedd, ta det piano, byt vatten regelbundet. Bestäm en dag i veckan för akvarievård och håll det där, rodda och stör inte i akvariet så fort något verkar lite knasigt, för det mesta löser det sig på naturlig väg – men håll uppsikt, så klart, händer det något drastiskt måste man ta hand om det.
Jag håller mina fiskar på 28,5 grader (det tog ett tag innan doppvärmarna var kalibrerade, det ingår också i förberedelserna), byter en tredjedel till 50% vatten en gång i veckan och matar dom tre gånger per dag med en varierande kost av frysta röda och svarta mygglarver, artemia och något lite räkmix och någon typ av röd mat som dom kallar Discusfoder (tror att det kan vara en typ av oxhjärtsblandning) samt levande foder när jag får tag på det. I övrigt låter jag akvariet sköta sig självt och det har funkat toppen.
Återigen, Tack för alla tips här på forumet! Det tycks vara en skön samling folk här!

Hej och välkommen, trots att du häckat här ett tag utan att ge dig tillkänna. Skriva kan du iaf;) , och vi kommer från samma "skola" du och jag inom akvaristiken. Jag vet att det finns delade meningar om preparat och annat, men jag använder inte mycket sådant till vattnet, annat än gödning för växterna.
Sedan att låta mina diskusar må dåligt, som ett par stycken gjort vid ett tillfälle vill jag inte, det är inte så roligt att bli av med fisk som dels är snygg och dels är dyr så där har vi lite olika meningar.
Men som du säger så är det ofta som folk blir fort stressade om det ser lite konstigt ut med någon fisk men samtidigt vill de bara väl och så länge de hellre frågar vilken medicin de ska ha eller vilken sjukdom fisken råkat ut för istället för att bara spola ner den så vill jag gärna försöka hjälpa dem.

Halloj Anders!
Jag är helt med dig! Jag var nog lite otydlig, det lååånga inlägget till trots. Jag vill absolut inte se fiskarna må dåligt, utan gör vad som står i min makt att hjälpa dem med medicinering o.dyl. Jag har haft min "share of shit" med knasiga fjällresningssjukdomar på tetrorna, Fjärilsciklider som fått enorma hål i sina huvuden och utstående ögon o.s.v. Vid dessa tillfällen har jag givetvis medicinerat så att vattnet har varit limegrönt och jävligt - ibland har det funkat, ibland inte.
Jag förstår så väl att, i stort sett, alla oroar sig för sina fiskar, även jag! Hjärtat går igång och man tänker; jävlar, nu är det nåt på G, vad skall jag ta mig till?
Jag hade alltså noga koll på de fyra Discusar som dog för mig, jag ville ju absolut inte förlora dom. Jag försökte rädda dem då jag märkte att något var skumt, men som sagt, ibland lyckas man inte. I detta fall handlade det om resolut matvägran på grund av att de två par som bildades jagade dessa intensivt. Dom ville inte äta i "räddningsakvariet" heller och dog ganska snabbt - stressade.
Blir någon fisk dålig tar jag ibland ut den och låter den gå i ett eget akvarium med samma förhållanden som akvariet den kom ifrån, medicinerar och håller samtidigt järnkoll på de kvarvarande fiskarna. Visar inte dessa några symptom låter jag saken bero.
Vad jag kan känna ibland, när jag läser en del poster, är att i de flesta fall kan man behöva hålla sig, kanske en dag eller så, och riktigt studera den (kanske) sjuka fisken/arna och noga överväga om kraftigare åtgärder verkligen behövs. Det är själva stressandet i akvariet som jag har lite dubier om. Jag har dessutom absolut förståelse att man vill fråga till råds när man är osäker, kolla på mej som lurade runt här, utan att ge mig till känna, massor av gånger för att läsa om Discus och vad ni Discuskunniga hade att lära ut. Jag tog helt enkelt bara med mig oldschool-tänket (om det nu är det?) när det gällde mina Discus och det har ju funkat fint.
Jisses, så jädra mycket frågor jag plågade de, på den tiden, aktiva akvarieaffärsidkarna med här i Göteborg när jag satte igång. Då fanns ju inte datorer och det fantastiska infomationsutbyte vi har idag, så man fick springa i zooaffärerna och tjata. Oftast tyckte de nog att det var rätt kul, för de lärde ut en massa nyttigt.
Jädrar, nu blev det långt igen...

Vi kanske skulle börja skriva lite romaner här;)?
Det förstod jag att du inte ville låta fiskarna lida eller vara sjuka i onödan, och det som man nog hellre bör ta tag i är varför fisken blir sjuk och ta tag i grundproblemet istället.
Att fisk får gå i samma vatten i flera veckor kanske funkar om man inte gör något annat än matar i burken, men så fort man kanske köper en ny fisk och släpper i så blir fisken sjuk, sedan om det är den nya eller gamla fisken spelar ingen roll. Och så i med mediciner som ytterligare slår ut alla bakterier, goda som onda. Obalans i karet som följd och ytterligare fisk som dör. I med mer medicin, aqua-alltvaddetheter och vattenbyte.
Det är inte något lätt problem detta, och jag tror personligen att det är vid sådana tillfällen som man sedan kan köpa akvarium billigt på Blocket då folk fort tröttnar på att inte få någon ordning.
Jag har hjälpt några som hamnat i denna situation, och det är ofta att bara hålla ut ett tag så löser det sig.
Att det är lite svårare att ha diskus kan nog de flesta skriva under, och även jag. Jag provade för några år sedan att ha diskus, men gjorde felet att köpa små och inte så många diskusar. Jag köpte nog i omgångar allteftersom de blev svarta, stod i ett hörn och matvägrade varpå de dog ett 10 tal och av dessa växte det upp 4 som blev hyffsat fina. Ser man på vad jag har idag, så är det ändå en stor skillnad, och där ser man vad internet och kontakter kan göra. Jag har köpt nästan alla från en lokal handlare, Kaj.P, som har otroligt bra kvalité på fisken och att han sedan inte tar ut överpris heller gör ingenting. Har man frågor är det bara att fråga och han ställer upp i alla lägen utan knussel och svarar på alla dumma frågor.
Om man ämför då och nu på mina fiskar så har jag köpt större fisk, dels så är de lättare att hålla och sedan ser jag mer hur de kommer att bli som fullvuxna, och det är inte så lätt att se på en fisk som är som en 5-krona.

kanske lite off men, vad är ett rimligt pris på ett avelspar av röd turkos, bästa kvalite förstås

Bästa kvalité kan du knappast få tag i norden, men ett bra avelspar på diskus ligger mellan 2000-5000:- beroende på vilken färg det är. Sedan är det oftare billigare att köpa privat än från en affär, och har säljaren dokumenterat att de fått yngel är det bara att slå till;)
Det finns flera sorters lekpar du kan köpa:
de som lagt rom, men det kan 2 honor med göra, de som fått larver och de som fått frisimmande yngel och ynglen kommit upp i storlek. Skulle jag köpa ett par skulle jag aldrig köpt utan att veta att de fött upp en kull som blivit såpass stora att de överlevt, men det är jag det. Det går att chansa, men då får man vara beredd på att det kan bli pannkaka av det hela.

Halloj A.
Japp, du har precis rätt i att man bör kolla vad som orsakar problemen, och styra undan dessa.
När man köper fisk i affären är det ju A och O att man kollar hur betingelserna är i det akvarie man tänker plocka fisk ifrån, ser det bara det minsta sunkigt ut skall man nog passa sig. Visst, jag gjorde den där klassiska "Discusgoofen" att köpa lite för små djur - men de såg spänstiga, feta, friska och pigga ut... MEN, som Dermot i "Let´s Dance" säger, de Discusar som slutligen gav upp hos mig var nog lite vekare än de som bildade par.

Richard! Jag är nog tyvärr fel man att svara på din ekonomiska fråga om vad etablerade lekpar kostar. Kanske någon annan har koll på detta?

/Max

Se där! A. är snabb och gav svar direkt.