njau....alla blommor behöver mat, prexis som fiskar och folk.
för eller senare så kommer blommorna att krympa ihop när näringen är helt slut.
de som stryker med först är enklare blommor, ex hornsärv, de brukar ge upp efter 2 månader utan näring.
större saker, ex svärdplantor har normalt ett bra förråd med näring inom sig, och klarar sig längre.
anubias som växer långsamt kommer att hålla ut längst.
men för eller senare så tar det slut.
tillför man enbart PMDD (eller liknande) så kommer det att hålla sig ganska länge.
men alla blommor behöver kol, antingen via gas (Co2) eller flytande (EC) för att överleva i längden.
så, skall man ha blommor, så får man vackert se till att de får vad de behöver.
sedan behöver man nog inte börja dag 1 med Co2/EC, bristerna kommer inte förrän efter flera månader.
själv kör jag minimalistiskt med gödningen till blommorna.
de får 25% av rekomenderad dos av både PMMD och EC.
vilket innebär att jag behöver bara klippa vallisarnas stänger kanske 15-20cm / månad.
istället för 15-20 cm varje vecka.
.
Det blev ett svar som jag faktiskt begrep :D vilket känns bra. Det är en del bokstavskombinationer här i forumet som tar ett tag att lära sig.
PMDD SA CA etc. etc. Finns ett lexikon för nybörjare någonstans?
Börjar så smått fatta varför jag inte fått kläm på det hela förut. Känner igång ordningen i nedgången på plantorna.
Grejen är att jag inte har något emot pyssel men vill gärna hålla igen maskinparken lite. Frun börjar redan le ansträngt åt de nya förslagen. Så en komplett CO2-anläggning med 2 kg tub etc. etc. sänker nog stödet rejält ;)
EC (Easy-Carbo för oss nybörjare i forumet) är det en hygglig genväg? Nu är ju nystarten på gång och allt lär väl starta upp efter ca en månad. Så det brinner inte men vill inte stå där och se en växtsörja på botten om det kan undvikas.