Näringsupptag på nyväxt/gammalväxt.

Har någon haft funderingar eller läst lite om det finns skillnader i upptag av gödning på gamla växter respektive nya växter?

Och jag menar alltså inte nya som i "nyinköpta" växter. Utan i de skott som tilkommer. Allt som oftas ansar man ju växterna och slänger överblivet, ergo bör vi mest ha "gamla" växter kvar.

Jag läste lite om kroppen och dess upptag för en tid sedan angående en jämförelse på yngre respektive äldre människor om hur kroppen tillgodogör sig mat. Det visade sig att yngre bör ha utspritt sitt näringsupptag över 24h medans de gamla skulle ha jämna pulser. Skulle detta inte kunna fungera i växtvärlden med?

Har Barr någonsin diskuterat detta?

Nåja en tanke..

Det visade sig att yngre bör ha utspritt sitt näringsupptag över 24h medans de gamla skulle ha jämna pulser.

Varför då?

Dvs unga människor bör ha IV-dropp med näring rakt in i blodet 24 h om dygnet medans äldre kan äta som vanligt?
Verkar lite knasigt, det har ju fungerat ganska bra att käka regelbundna tider för både barn och äldre sedan urminnes tider 8)

Allt som oftas ansar man ju växterna och slänger överblivet, ergo bör vi mest ha "gamla" växter kvar.

Att hugga ner växter till stubbar så att det kommer en massa nya skott kallas att "föryngra" - man får ju en massa nya kloner som växer ut från ett gammalt rotsystem.

Fimparna växterna längs fotknölarna så kommer det visserligen ofta en oherrans massa nya skott om växten iövrigt var frisk, men det tar ett bra tag innan den får upp växthastigheten igen - jämfört med om man rotar upp en stängsel och fimpar de gamla delarna.

Jag använder båda metoderna beroende lite på vad jag vill uppnå.

Har jag bra drag i burken (alla växterna växer bra) men vill få ett buskage betydligt buskigare så fimpar jag det buskaget så långt ner jag vågar. Resultatet är att antalet stängslar mångfaldigas och buskaget blir fett.

Har jag mindre bra drag i burken och några växter växer/bubblar dåligt men har kommit upp till ytan så rotar jag upp dom helt och fimpar några cm av de gamla delarna (inklusive rotsystem - det brukar finnas lite flygrötter längre upp på stammarna). Samtidigt gör jag en slamsugning i det partiet för att få bort överdriven mulmbildning som ligger och snor syre. Växter som ansas på det här sättet förlorar inte växthastigheten på samma sätt som när man hyvlar dom längs backen.

Allt detta borde bero på att stubbarna måste ta lagrad näring från rötterna och att alla solfångare är borta, dvs tillväxthastigheten blir minimal tills alla små nya skott växt till sig och börjat bli bra solfångare och näringsupptagare - medans en lång stängsel som bara blivit av med rotsystemet har full växtkraft kvar eftersom alla sol- och näringsfångare är kvar.

Utan stort rotsystem så läggs väl också mer krut på nytillväxt än lyxlagring i rötterna.

Mina spekulationer.

[quote=defdac]Varför då?

Dvs unga människor bör ha IV-dropp med näring rakt in i blodet 24 h om dygnet medans äldre kan äta som vanligt?
Verkar lite knasigt, det har ju fungerat ganska bra att käka regelbundna tider för både barn och äldre sedan urminnes tider 8)[/quote]

Äsch, jag läste en artikel om aminosyror, och resultatet av undersökningen visade att äldre tillgodogjorde sig syrorna bäst under pulsdoseringar (ex 3 måltider/dag) och yngre när de fick det intravenöst och jämnt tillflöde. Det var ingen stor artikel.

Dock läser man ju lite om "växtnördarnas" doseringar. Vissa har stora doseringar 1 gg/v, andra små doseringar 2ggr/dag. Undrade bara om man någonsin tänkt på det (om det nu skulle finnas ett samband), att gamla växter hellre vill ha enstaka doser medans yngre vill ha lite fjuttdoser hela tiden.
Växterna växer ju ändå, men jag spåna lite bara på frågan :)

[quote=defdac]Att hugga ner växter till stubbar så att det kommer en massa nya skott kallas att "föryngra" - man får ju en massa nya kloner som växer ut från ett gammalt rotsystem.

Fimparna växterna längs fotknölarna så kommer det visserligen ofta en oherrans massa nya skott om växten iövrigt var frisk, men det tar ett bra tag innan den får upp växthastigheten igen - jämfört med om man rotar upp en stängsel och fimpar de gamla delarna.

Jag använder båda metoderna beroende lite på vad jag vill uppnå.

Har jag bra drag i burken (alla växterna växer bra) men vill få ett buskage betydligt buskigare så fimpar jag det buskaget så långt ner jag vågar. Resultatet är att antalet stängslar mångfaldigas och buskaget blir fett.

Har jag mindre bra drag i burken och några växter växer/bubblar dåligt men har kommit upp till ytan så rotar jag upp dom helt och fimpar några cm av de gamla delarna (inklusive rotsystem - det brukar finnas lite flygrötter längre upp på stammarna). Samtidigt gör jag en slamsugning i det partiet för att få bort överdriven mulmbildning som ligger och snor syre. Växter som ansas på det här sättet förlorar inte växthastigheten på samma sätt som när man hyvlar dom längs backen.

Allt detta borde bero på att stubbarna måste ta lagrad näring från rötterna och att alla solfångare är borta, dvs tillväxthastigheten blir minimal tills alla små nya skott växt till sig och börjat bli bra solfångare och näringsupptagare - medans en lång stängsel som bara blivit av med rotsystemet har full växtkraft kvar eftersom alla sol- och näringsfångare är kvar.

Utan stort rotsystem så läggs väl också mer krut på nytillväxt än lyxlagring i rötterna.

Mina spekulationer.[/quote]

Tackar för informationen, jag har själv bara kapat växterna lite hipp som happ. Ska ägna lite mer tanke åt det nästa vattenbyte :D

Dock läser man ju lite om "växtnördarnas" doseringar. Vissa har stora doseringar 1 gg/v, andra små doseringar 2ggr/dag. Undrade bara om man någonsin tänkt på det (om det nu skulle finnas ett samband), att gamla växter hellre vill ha enstaka doser medans yngre vill ha lite fjuttdoser hela tiden.

Växterna växer ju ändå, men jag spåna lite bara på frågan

I Barrs EI-artikel så finns "bullen":
http://www.barrreport.com/gallery/files/1/EIFigure2.jpg
Där ser man att växter har ett ganska stort "optimalt" område vad gäller näringskoncentration.

Pulsar du upp näringskoncentrationen så den ligger längst till höger i bullen så kommer den sedan börja vandra till vänster med en hastighet som beror på en massa faktorer (ljusstyrka, CO2-tillgång, cirkulation, temperatur etc). Detta förklarar varför växtakvarister pulsar olika ofta.

Jag tror vi kommer närmare din ursprungsfråga om vi börjar kolla på vad som händer om vi hela tiden ligger längst till vänster i bullen - dvs hela tiden kör växterna pågränsen till svält.

Växter kan bilda två olika typer av näringsupptagsenzymer: Lågaffinitetsenzymer och Högaffinitetsenzymer.

När näringskoncentrationerna är starkt begränsande så börjar växten, mycket mödosamt och med mycket energi, bilda högaffinitetsenzymer som har den fördelen att dom kan snappa upp väldigt låga näringskoncentrationer och göra det bästa av den situationen medans dom har nackdelen att dom inte kan ta upp näringen speciellt snabbt - tillväxten blir långsam. Rötterna börjar användas mer.

Lågaffinitetsenzymer går snabbt att tillverka och kan ta in stora näringskoncentrationer. Det kanske inte är så mycket att dom går snabbt att tillverka utan mer att stor näringstillgång innebär snabbare maskineri och bättre resurser överlag. Dunno.

Detta betyder att det inte inte är någon skillnad i en akvariepopulation: Antingen har populationen utvecklat högaffinitetsenzymer pga näringsbegränsning eller tvärtom.

Enda gången detta har någon betydelse är när du stoppar ner en välgödd lågaffinitetsväxt i ett starkt närignsbegränsat akvarium så den stuntar och måste bygga högaffinitetsenzymer igen.

Jämför med vad som händer om man kör rycking CO2-tillförsel via t ex mäsk: Växten luras att skapa lågaffinietsenzymer som inte gör någon nytta när CO2-halten droppar. Man lurar växten.

Usch, jag måste gå med i BARRreport. Faktiskt ganska intressanta grejjer det här.

Jämför med vad som händer om man kör rycking CO2-tillförsel via t ex mäsk: Växten luras att skapa lågaffinietsenzymer som inte gör någon nytta när CO2-halten droppar. Man lurar växten.

Ahh, den förklaringen satt som en smäck. Thanks!