Myt - inkoppning?

Läste Azurs mythbusting om "corydoras som ej tål salt" och tänkte på en annan grej jag hörde en gång. Nämligen att inkoppning av fiskar är en myt.

Läste ett påstående att det egentligen bara är malar som behöver koppas in pga något speciellt andningsorgan som de har. Andra fiskar skulle man inte behöva koppa in.

Vad tror ni?

Här var förresten mythbustingen om corydoras vs salt: http://mikes-machine.mine.nu/mythbusting.htm om någon ville se.

Hade i ungdomen corydoras med BlackMolly och andra levandefödare och hade salttillsats enligt artbeskrivningarna från olika böcker från 70-talet. Det var inga problem men salthalten var inte särskilt stor.

Och inkoppningen då? :)

Ja alltså, tänker du logiskt så:

Om det är en väldigt stor temperaturskillnad i karet och i påsen, så kan väl fiskarna få en chock?

Vet inte hur det är annars, men jag koppar alltid in minst en halvtimma. Tog en timma på mig att koppa in mina räkor ;)

Vissa fiskar är känsligare än andra. Endel fiskar kanske klarar sig utan inkoppning men varför skulle man ta sådana risker. Då man en gång skaffat fisken så vill man att den ska få en så bra start i sitt nya hem som möjligt.

Vattenvärdena stämmer ju aldrig perfekt mellan två olika baljor...
Det är nog inte fel att få en mjuk övergång däremellan.

Om inkoppning behövs beror ju på många saker som vattenvärdena i ursprungs resp. slutakvariet, temperaturen på vattnet i påsen och i akvariet, hur länge transporten har varat, konditionen på fiskarna i påsen etc etc.
Jag anser dock rent generellt att inkoppning nästan alltid är klart positivt och att det inte finns någon anledning att hoppa över den.

Sedan vill jag nog påstå att alla också borde ha ett karantänsakvarium där de nyinköpta fiskarna får gå en tid innan de släpps ner i huvudakvariet med de fiskar som redan går där.

Kjell Fohrman skrev:

Sedan vill jag nog påstå att alla också borde ha ett karantänsakvarium där de nyinköpta fiskarna får gå en tid innan de släpps ner i huvudakvariet med de fiskar som redan går där.

Hur kommer det sig? Stressade till döds av de gamla fiskarna som redan går i karet? Räcker det inte att ha lyset släckt i ett par timmar så de nya fiskarna får utforska, eller tänker du då på att det kan vara sjukdomar från akvarieaffären som kommer med då?

Men det är ju stressande nog för ny fisk att göra en flytt. Är det inte dumt att utsätta dem för två flyttar? Man får väl förutsätta att fisken är frisk som man köper från affären (inte för att den alltid är det, tyvärr)

aelva skrev:

Men det är ju stressande nog för ny fisk att göra en flytt. Är det inte dumt att utsätta dem för två flyttar? Man får väl förutsätta att fisken är frisk som man köper från affären (inte för att den alltid är det, tyvärr)

För att inte få in en sjukdom etc. som sprider sig till andra fiskar. Det är inte så att man flyttar fisken/fiskarna efter några timmar, detta handlar om veckor.

Jag ser faktiskt ingen nackdel till att ha ett kar för karantän.

Karantän är aldrig fel.
Inkoppning i sej troligen onödigt för de flesta arter.
Så om man jobbar med artakvarier som jag gör blaskar man bara in fisken.
Om de inte kommer från alltför hög salthalt.
I så fall är nog inkoppning att rekommendera.
Och det kanske kan ta några dagar beroende på salthalt.

Johanski skrev:

Hur kommer det sig? Stressade till döds av de gamla fiskarna som redan går i karet? Räcker det inte att ha lyset släckt i ett par timmar så de nya fiskarna får utforska, eller tänker du då på att det kan vara sjukdomar från akvarieaffären som kommer med då?

Det finns många orsaker som.
1/ En transport i sig är alltid stressade
2/ Vattenförhållandena kan vara olika
3/ Gamlingarna jagar ofta nykomlingarna
4/ Fiskarna man köpt kan självklart vara sjuka (detta är dock inte så vanligt)
5/ Eftersom nykomlingarna är de som lättast blir sjuka smittar de ofta gamlingarna så att alla blir sjuka
6/ Medicinerar man i huvudakvariet så dödar man ju också en massa nyttobakterier, vilket gör att akvariet lätt kommer i biologisk obalans. Det är därför bättre att medicinera i ett karantänsakvarium
7/ Det är olika bakteriekulturer i olika akvarier.
Detta senare är det få som tänker på, men det kan t.ex. innebära att fiskarna i en affär inte går att hålla vid liv i ens eget akvarium, detta trots att fiskarna i sig kan vara i utmärkt kondition i affären och inte på något sätt är sjuka

Så jag rekommenderar alla att
1/ Koppa in fiskarna under någon halvtimma i karantänsakvariet
2/ Ha en karantänsakvarium där de koppas in först
Ett karantänsakvarium behöver inte vara något akvarium som är igång utan det är ett litet helt tomt akvarium som man har stående. Så när man köpt nya fiskar så fyller man det lilla karantänsakvariet med vatten från huvudakvariet. Kopplar in en cirkulationspump, någon form av beslysning och en doppvärmare
Man håller sedan koll på fiskarna så att de verkar krya (äter, simmar normalt etc.) och om allt verkar OK så håvar man ut dom efter 1-2 veckor och sedan släpper ner dom i huvudakvariet i samband med en matning.

Det jag är nyfiken på ang. inkoppning är varför alla tror att 15-30 minuter gör någon skillnad. Låt säga att det är jättestor skillnad på tex pH i vattnet dit fisken ska och vattnet i påsen. Vad är det som säger att fisken "utjämnar" detta på en kort inkoppning. Det kanske tar 72 timmar för fisken att komma i fas?

Vad gäller pH har jag pytsat killis från pH 7.6 till pH <5 fram och tillbaka utan problem vid flertalet tillfällen. Till högre salthalt kan man också pytsa dem direkt. Värre är från högre till lägre salthalt - men en halvering av salthalten anses ofarligt.

Koppning;
Det beror på vad är för fisk, från vilket vatten till vilket vatten, det sociala trycket i burken den ska till, helt klart är att de många gånger är mindre chockade när de fått koppas in ett tag, vilka faktorer det beror på kan ju variera, pH, osmos, temp, osv, till och med att hämta sig psykiskt från att skakats runt i påsen kan vara en viktig faktor, men det är helt klart bra att koppa fisk efter transport, om man inte använder sig av karantänsakvarium, vilket man bör göra. Att koppa fisk efter att de burits i en håv två meter mellan akvarier med väldigt lika vatten är väl inte alltid nödvändigt, så någon myt är det inte, även om det under vissa förhållanden är onödigt.

Koppning är inte alltid verkningslöst, fast det är rätt sällan jag bryr mig om att koppa längre.

Koppning har effekt om det är stor skillnad i ledningsförmåga mellan påsen och akvariet. Den som släpper ned en inköpt mal direkt från zooaffärens vattenledningsvatten rakt ner i sitt torvfiltrerade RO-vatten kommer att få en väldigt stressad och snart troligen död fisk. Åt andra hållet går bättre: flyttar man en fisk snabbt till högre ledningsförmåga rusar vatten ut ur fisken, celler och rentav hela fisken krymper något, och den får en dundrande huvudvärk, men den dör inte (fast på lång sikt kan den få njur/lever problem). Flyttar man den snabbt till mycket lägre ledningsförmåga rusar vatten in i fisken, celler spricker, organen slutar fungera, och fisken dör.

Koppning kan också hjälpa om man haft fisken i påse ett längre tag och tänker släppa ner fisken i ett akvarium med pH över, säg, 7.5. Fisken har då avgett mycket CO2, vilket sänkt pH i påsen, och kvävehaltigt avfall, vilket pga det låga pH't finns mest som ammonium. Fisken har också kvar mycket ammonium i blodet.
Flyttar man en sån fisk snabbt till ett vatten med högre pH blir ammoniumet i blodet till ammoniAK, vilket kan döda fisken. Koppning ger fisken möjlighet att vädra ut ammoniumet ur blodet i takt med att pH stiger. Fast ännu bättre är att utan att koppa snabbt flytta fisken till rent vatten med lågt pH, och låta den vädra ut ammoniumet där.

Temperaturskillnader kan säkert också vara jobbigt för fisken; man kan faktiskt se att fisken blir chockad. Fast det är mycket osannolikt att den dör så länge både ursprungs och måltemperaturen är inom intervallet 20-30 grader.

pH i sig däremot är irrelevant. Så länge man är inom intervallet 6.5 - 9.5 finns det ingen dödsorsak som heter pH-chock. Fiskens blod är mycket välbuffrat.

Wow. Jag älskar såna ingående förklaringar. Det är sånt som gör Zoopet så bra. Och mig så nyfiken. :)

Men det är ju bara att pröva själva.. Skit i att koppa in en fisk.. Den ställer sig grådaskig i ett hörn av karet eller gömmer sig så fort den kommer ur påsen.

Koppar man in fisken simmar dom ofta lungt ur påsen och undersöker den nya miljön lite och kanske därefter gömmer sig.

Finns ingen anledning att skita i att koppa in fiskar enligt mig.

Jag koppar också alltid in - hur viktigt det är beror självklart på de omständigheter som jag anger i mitt första inlägg i denna tråd.
Dock än viktigare tycker jag att det är med ett karantänsakvarium.

Kjell Fohrman skrev:

Dock än viktigare tycker jag att det är med ett karantänsakvarium.

Halleluja till det. Alla sjukdomar jag fått in har kommit in med nyinköpt fisk.