Men om man nu lider brist på kväve och fosfor, innebär det att man varit "för" flitig med vattenbytena? Eller är gödning ett "måste" för att få bra balans?
Först korta svaret så man slipper läsa mitt för långa inlägg ;)
Ja och Ja.
Intressantaste frågeställningen på länge!
Vårt kranvatten innehåller inte mycket mer än att alger kan överleva och t om växa. Det motsvarar ungefär att plantera växter i Sahara (stora skillnader förekommer dock, speciellt dom med egen brunn kan ha väldigt intressant sammansättning på sitt vatten).
Tillför man inte ett ekologiskt system med mer än kranvatten så kommer det inte hända så mycket. Krukväxters jord lakas ur osv.
När fiskar kommer in i bilden blir det intressantare eftersom det dimper ner ammonium och fosfat via skit och överbliven mat. Och det är här växtakvarier och vanliga akvarier går skiljda vägar under uppstarten.
Initialt har varken växtakvarier eller vanliga akvarier några nitrifikationsbakterier vilket gör att Ammoniumhalten initialt blir hög i ett växtfritt akvarium (ammoniumspik), medans det mesta av ammoniet tas upp av växter i ett växtakvarium.
I ett växtfritt akvarium byggs därför nitrifikationsbakterikolonin upp snabbare eftersom bakterierna får bra med "mat". I växtakvarier går denna kolonibildning betydligt saktare eftersom bakterierna får betydligt mindre ammonium att sätta tänderna i. Både vanliga och växtakvarium gissar jag dock har liknande bakteriekolonistorlekar efter några år. Skillnaden gissar jag enbart är tillväxttakten.
I ett fiskfritt/fisksnålt växtakvarium blir det däremot kinkigare. Enbart kranvatten duger inte för att få något att växa utom möjligtvis lite alger.
Lyckas man vecka efter vecka dra upp hinkvis med växter ur en burk enbart kryddad med kranvatten tror jag världens bönder blir glada om man delar med sig av sin hemlighet. För att inte tala om alla svältande.
Vill man få något att växa måste det således till mer än kranvatten. Så då är vi framme vid första frågan: Ja man har förmodligen varit för flitig med vattenbytena - eller så har man en växtmängd vars intag av kväve och fosfor vida överstiger det man får ner via en nypa flingor varje dag.
Om man betänker att tillväxttakten är exponentiell vid bra betingelser så innebär det naturligtvis även att näringsintaget är exponentiellt. Ett par växter här och där tar inte in mycket gödning, men börjar man få svårt att se in i akvariet och man river ut hinkvis med växter varje vecka så innebär det självklart att det någonstans kommer ner motsvarande mycket energi i systemet. Man kan max dra ur så mycket energi ur ett system som man stoppar ner. Annars har man gjort en evighetsmaskin.
Ett akvarium fullt med snabbväxande växter käkar således helt otroliga mängder näring varje dag - och det ökar dessutom exponentiellt. Göder du med 10 ml TMG och växtmassan under veckan fördubblas kan du inte fortsätta göda med 10 ml TMG om du inte vill att tillväxttakten ska halveras. Vilket svarar på den sista frågan.
Det är även det sista som gör många växtakvarister konfunderade över att t ex järnhalten i ett välbeväxt akvarium störtdyker redan efter någon dag efter gödningstillfället. Och det är nog även detta fenomen som gör att inställningen av CO2-nivån är så svår (det brottas jag med varje dag - fan att man inte har CO2-kontroller).
