Mitt sista akvarium?

Jag blir så deppad. Går här i valet och kvalet om jag ska göra mig av med mitt akvarium. Det känns inte alls kul och jag vill verkligen inte, men det känns som om jag är tvungen. Värden ska renovera lägenheten, vilket innebär att jag skulle vara tvungen att flytta akvariet två gånger, eftersom jag precis flyttat in har fiskarna redan en traumatisk flytt bakom sig. Stackars Berta praktbotia fastnade med kindtaggarna i nätet, fick panik och sprutade ut allt slem hon hade över både mig och akvariet. Både hon och jag mådde oerhört dåligt av det. Tre fiskar dog i flytten (två tigerbarber och en kardinaltetra).

Till saken hör att jag är reumatiker - en flytt av ett 375 liters akvarium är inte helt lätt för mig. Visst kan man be om hjälp, men det blir tungt ändå med pumpar och vatten etc. Akvariet står dessutom på vita tegelstenar...

Det är väl praktbotiorna jag har mest ångest över antar jag. Under åren lär man ju känna sina fiskar och man ser deras olika personligheter. Det låter fånigt, men de blir som vilka husdjur som helst och man fäster sig vid dom. Man vill ju att de ska ha det bra om de skulle bo någon annanstans.

Mitt akvarium är dessutom för litet för dem. De borde ha minst 2 meter att simma på istället för 1.5. Så jag borde skaffa ett större akvarium också med andra ord...

Någon som har några tips eller rent av en lösning på mitt dilemma? Kanske bara några uppmuntrande ord? Är i stort behov av dem nu.

Skickar med några bilder på mina små älsklingar...

Åh, vad fina de var! Jag saknar mina praktisar, alla gick åt vid flytten för att jag var ett klantarsel...
Jag tycker att du skall behålla karet om du har minsta chans. Visst är det mkt jobb men som du säger så fäster man sig vid fickarna och praktbotior blir ju rejäla personligheter.

[QUOTE=Lenita]
Till saken hör att jag är reumatiker - en flytt av ett 375 liters akvarium är inte helt lätt för mig. Visst kan man be om hjälp, men det blir tungt ändå med pumpar och vatten etc. Akvariet står dessutom på vita tegelstenar...

Det är väl praktbotiorna jag har mest ångest över antar jag. Under åren lär man ju känna sina fiskar och man ser deras olika personligheter. Det låter fånigt, men de blir som vilka husdjur som helst och man fäster sig vid dom. Man vill ju att de ska ha det bra om de skulle bo någon annanstans.

[/QUOTE]


Ja-a Du.

Jag har ingen lösning men jag förstår din sitaution.

Min mor har åxå Reuma har haft det sedan hon var i tonnåren.
Flera handledsoperationer och nu ska det vara dags för en ny knäled.

Så jag förstår precis hur du har det.

Och det är absolut inte löjligt att man fäster sig så vid sina fiskar :)

Jag har nämligen en ganska nyinförskaffad Viltfångad Discus som jag e helt begasistrad av :)

Jag kan inget annat säga än att lycka till med allt och hoppas allt löser sig till det bästa.

om du verkligen är orolig kanske praktbotiorna kan bo hoss någon annan som du kan besöka medans du flyttar akvariet?

Tack alla som svarat. Lite sympati behöver man då och då. Det lutar åt att jag tänker på fiskarnas bästa istället för mig själv. En flytt är bättre än två...
Lägger nog ut en annons på blocket vad det lider. Kanske kan jag behålla ett litet akvarium med några få små fiskar.