Mitt hjärta brister när fiskarna dör!

#1 - 14 januari 2004 14:53
Under denna dramatiska rubrik tänkte jag skriva lite om ett fenomen som jag stött på gällande akvariefiskar. Det verkar vara en allmän inställning (mindre hos akvarister) att när någon fisk dör så är det sånt som händer. Och det är bara att gå och köpa en ny.

Jag har "bara" platys och mollys som är billiga fiskar att ersätta men inte i mitt hjärta. Jag döper alla mina fiskar ser dom som individer inte prydnader. Om någon blir sjuk eller i värsta fall dör så blir jag jätteledsen på riktigt. T.ex. om en hund dör så rycker man inte bara på axlarna och köper en ny.

Som tur är har inte så många dött, 3 st på ett år, men det är tillräcklig för att jag flera gånger funderat på om akvarium verkligen är för mig. Jag menar om det bara är att acceptera så klarar nog inte mina känslor av det.

Vad har ni för åsikter om detta? Visst får man bli ledsen när ens fisk dör?

Hälsningar
Linn
#2 - 14 januari 2004 14:57
beror på vilken fisk. Om det är fisk jag köpt för att bli mat åt andra så gör det inte så mycket. Men när min Chokladciklid-hona blev dödad av en argsint fisk, då gjorde det ont i hela kroppen :-( För det var mitt fel som är så hetsig och snabb med saker.
#3 - 14 januari 2004 15:03
Det är klart man får bli ledsen och som orm säger vissa fiskar tycker man mer om, häromdan var vi tvungna att avliva en klogroda och det var INTE roligt..Jag döper föresten också alla mina fiskar..

//Jenny
#4 - 14 januari 2004 15:59
Självklart får man bli ledsen när en fisk dör... att kunna ha och visa känslor är inget att skämmas över och bara för att vissa inte bryr sig om fiskar så betyder det inte att ingen annan får göra det.

Den dagen mina papegojciklider dör kommer jag antagligen bli helt förkrossad... de är de mest fantastiska varelser jag någonsin stött på. De andra fiskarna kommer jag också att sakna när de dör...
Även om jag inte alla gånger gråter när en fisk dör så känns det alltid sorgligt... de har ju trots allt bott under samma tak som jag.

Om du tycker det är väldigt jobbigt att fiskarna dör så tänk på att om de har det bra hos dig och dör av ålder så är det inget negativt.
Personligen så tycker jag att livet är viktigare än döden så man ska inte undvika att skaffa sig djur bara för att det blir jobbigt när de dör. Den tid man har tillsammans är kanske för kort, men oändligt mycket bättre än ingen tid alls.

Mvh
Elana
#5 - 14 januari 2004 18:08
Värst tycker jag att det är, som orm skrev, när man ställt till så att fisken dött... Jag har missat en nitrittopp en gång, och också släppt i hop fel fiskar... Då känner man sig lite som en mördare... Men självklart blir jag alltid ledsen när mina fiskar dör, jag har jättesvårt att avliva sjuka fiskar dessutom, i alla fall mina egna...
Undras vad dom skulle säga om man kom med en sjuk fisk till djursjukhuset och bad dom avliva den...
#6 - 11 januari 2006 12:32
Hade en röd pleco som jag hittade dör i morse, han va hur söt som helst. Han blev helt galen när man öppnade locket på akvariet för då visste han att det va mat på gång. Sen igår ha jag fått tage bort 10 fiskar pga vita munnar, dom var så illa därann att jag kunde inte låta dom lida. Håller på medicinerar nu, dom andra ser piggare ut nu. Hoppas dom klarar sig :)
Många tycker att herregud det va ju bara en fisk, men vadå bara?! Den va ju en familjemedlem :,(
#7 - 13 januari 2006 13:32
När mina fjärilsciklider blev mördade[:(] av en sorgmanteltetra blev jag så arg att jag tänkte ha ihjäl den:mad: , så att den inte skulle terrorisera dom andra fiskarna!
Men jag ångrade mig eftersom jag hade haft den fisken i fem år så nu får den simma tillsammans med guldfiskarna! Den kan ju försöka bita ihjäl en guldfisk om den nu är så dum![}:)]
#8 - 13 januari 2006 15:09
[quote=Tant Nancy]Värst tycker jag att det är, som orm skrev, när man ställt till så att fisken dött... Jag har missat en nitrittopp en gång, och också släppt i hop fel fiskar... Då känner man sig lite som en mördare......[/quote]Så var det för mig idag.http://www.zoopet.com/forum/showpost.php?p=723243&postcount=20 [quote=Tant Nancy]
Men självklart blir jag alltid ledsen när mina fiskar dör, jag har jättesvårt att avliva sjuka fiskar dessutom, i alla fall mina egna...
[/quote]Det skriver jag under på.
#9 - 13 januari 2006 15:35
Man fäster sig mer vid vissa fiskar (och djur) som man har. Och då sörjer man så mycket... Jag känner det i magen och vill helst inte tänka på det (förträngning). Lyckas inte så bra...:(

Som när min svärdbärarhanne dog... [:O]

Och bland dom fiskar jag har nu så kommer det att bli hemskt när mina kakaduor dör. Och dom blir ju bara runt året!!! [:-118]

Får tvinga mig till att låta bli att fundera på hur gamla dom egentligen är just nu... Dom är ju faktiskt vuxna! :eek:
#10 - 13 januari 2006 15:46
Samma här, man blir lessen. Mer lessen om det är en firre man verkligen valt med nogrannhet.

Minns när jag hade dvärggurami i början, så fina och pigga. Hanen höll ivrigt på med bobygge och honorna var där i kikade och han körde i väg dem.

Sen blev dom sjuka, en efter en dog. Och jag köpte nya, och dom dog, jag köpte nya... Suck.

Till slut sa nån att dessa dvärgguramis är så hårt drivna och att uppfödarna ger dom hormoner för att få vackra färger och växa fort.
Då slutade jag med dessa söta fiskar, och kände att det kanske inte var enbart mitt "fel" att dom dog.

Nu har jag marmorgurami som bråkar med varandra hela tiden, aldrig får man vara nöjd!
#11 - 13 januari 2006 15:56
Nej, det är mycket bekymmer för fiskarna! [:o]

Men det är kanske olika hur man reagerar. Jag skulle säkert må bättre av att vara lite mer cool :cool: [8D] :confused:

Men det skulle inte vara JAG... :p
#12 - 14 januari 2006 00:19
Nä med risk för att låta kall då så blir jag inte de minsta lessen när en fisk dör.. Mer irriterad, å hoppas att den inte smittat några andra fiskar ifall det är sjukdom... Skillnad ifall de skulle va fisk för kanske flera 1000... Typ discus, men nää ..jag skulle nog inte på bli ledsen på samma sätt som ja skulle ifall min hund dog..

Å att de skulle va mindre hos akvarister tror jag e helt fel.. Jag tror tvärtom.. De e akvaristerna som tar de ganska bagatellartart.. Å akvarieägarna typ som tar de mer hårt.. som döper sina fiskar etc. å har lite platy etc.

Ungefär som med hundar typ.. En hundägare blir nog mycket mer ledsen än vad en kennelägare blir när en valp går bort...
#13 - 14 januari 2006 08:02
Jag blev förståss oerhört mycket mer ledsen när jag var tvungen att åka och avliva min hund...[:(] Det var fruktansvärt! [:O] Går inte att jämföra.
Och när en av mina katter blev överkörd... och en annan var jag tvungen att åka och avliva! [:o]

Värst är det förståss när en älskad människa går bort...

Så sorg kan graderas, men det är ändå jobbigt när en fisk som man fäst sig vid dör. Är det en i ett stim tetror (som jag inte ser skillnad på) så känns det tråkigt på ännu ett annat sätt.
#14 - 14 januari 2006 08:55
Jag blev lessen för jag såg att fjärilscikliden led och att det var mitt fel! Fast jag blev mest förbannad på fisken som var mördaren, sen kom jag på att det var en fisk med starkt begrännsad inteligens och det räddade livet på den sorgmanteltetran.
#15 - 14 januari 2006 09:30
JA blev jävligt ledsen när mina första fiskar dog. Dom hade överlevt alla mina mistag i början . Dom dog efter ett år i akavriet. :( Det var nån svärbärar mix. Dom såg ut som svärdbärare fast hade svarta fläckar på sig.
#16 - 25 januari 2006 17:15
Marmorgurami

Hade oxå marmorgurami, hade typ 1 hane och 3 honor. Han jagade ihjäl dom hela tiden, till slut så gav ja bort dom och skaffade mosaikgurami, en helt annan gurami. Hur lugn som helst :)
#17 - 25 januari 2006 17:21
Vad kul Zea 86, att mosaikerna är lugnare. Det ska jag komma ihåg till nästa gång jag skaffar guramis. Mina marmorguramisar bråkar oxå hela tiden. Fast tjusiga är dom.
#18 - 25 januari 2006 19:45
Joo jag blir ledsen när en fisk dör. Jag gråter inte floder, men det känns väldigt trist.
Jag försöker ju verkligen till varje pris att få dom att leva.. Men jag har även avlivat fisk för att den ska slippa lida.

Man har ju tagit in dom i fångenskap och då ska man se till att dom har det bra.

Har man inga känslor alls för fiskar och/eller djur överhuvud taget, så ska man nog inte ha djur.
#19 - 26 januari 2006 00:13
när nån av mina fiskar dör blir jag inte ledsen, bara förbannad , eftersom en del av mina firrar kostar en hel del pengar så blir hyfsat sur när jag förlorar nån fisk, typ när jag hade problem med prick+ en mantisräka i mitt saltkar dog det fisk för runt 2000kr och eftersom man är 17 så har man inte pengar i överflöd, då är det lätt att bli lite småilsk.
När en öron/pansarål som jag hade haft i runt 12-13 år dog så kanske det kändes lite trist men inte så att jag blev ledsen eller nåt.

Tror att det är så att om man har hållit på med akvaristik ett bra tag så känner man inte av förlusten på en fisk på samma sätt, har själv haft akvarium så länge jag kan minnas och det kanske är därför jag bara svär lite och rycker på axlarna när det är nån fisk som dör.
#20 - 26 januari 2006 20:00
Det är lätt att bli känslokall. [:-55]
#21 - 27 januari 2006 03:23
jo men man ska samtidigt inte heller försöka få fiskar att leva till varje pris utan det bästa är ibland kniven.
#22 - 27 januari 2006 10:00
[quote=Tant Nancy]Värst tycker jag att det är, som orm skrev, när man ställt till så att fisken dött... [/quote]

Absolut. Om jag inser att jag är orsak till dödsfallet känns det väldigt ledsamt. Jag vill ju ge mina fiskar bästa tänkbara omständigheter, - inte ta livet av dem.. :eek:
#23 - 2 februari 2006 09:47
tips: döp inte fiskarna.
#24 - 2 februari 2006 10:11
Ska man inte döpa andra husdjur heller då... så länge man inte blir rent deprimerad så är det ju ingen fara (kanske var det du menade?). Jag skulle ha problem med att döpa alla då de är så många men de i tv-rummet har namn.

Det är fint, naturligt och respektfullt att bli ledsen när någon man tycker om går bort!
#25 - 2 februari 2006 10:57
Jag gråter ju inte direkt men det känns definitivt jobbigt. Jag tycker väldigt mycket om mina fiskar och vissa är ju bara riktiga favoriter. Stimfiskarna är lite svårare att se nån skillnad på men som vår ancistrus, Brunman, han är så läcker! Honom vill jag inte förlora. Sen kan jag säga att jag faktiskt grät när jag avlivade min första fisk. Det var jobbigt.
#26 - 20 februari 2006 19:46
Jaa, det är hemskt när en fisk dör! Jag hittade en Crystal Red räka i 26 liter karet som hamnat i pumpen[:-118] [:-118] [:-118] ! Blev jätteledsen av att se den stackars räkan! Jag skulle nog bli helt förkrossad om min största Amano dog. Den är min favoriträka. Den hoppar och leker hela tiden och är ledaren för räkgänget! Den är lite lagom fräck ibland och retar en kardinalfisk[:D][B)] :p ! Annars vore det sorgligt om min[COLOR=black]a [/COLOR][SIZE=3][COLOR=seagreen]Pansarmalar [SIZE=2][COLOR=black]dog! Dom är jättesöta när dom blinkar åt mig och äter på sina fodertabletter! Dom kommer t.o.m upp och äter ur handen ibland! Jag skulle nog bli helt förkrossad då![/COLOR][/SIZE][/COLOR][/SIZE]
#27 - 20 februari 2006 21:05
tyckte det var jätte jobbigt när min ancistrus dog för några veckor sedan, för den hade fastnat emellan pumpen och doppvärmaren, och den hade förökt att kämpa sig loss så den satt en bit ovanför vattnet.
det var så hemskt för det kändes som mitt fel för jag hade kanske satt pumpen å så fel.
Så hemskt för jag såg den en dag inann när den satt där å jag trodde bara attden hade det trevligt bakom där, trodde han hade hittat en lugn plats eller nå...
#28 - 20 februari 2006 21:10
Min allra mest älskade fisk, kakaduaciklid-honan "Lillan" dog i dag! Det känns fruktansvärt, tårarna kom t.o.m.! [:-28] För första gången när en fisk dött...

Blev jätteledsen när min svärdbärarhanne dog och när jag var tvungen avliva min sjuka stora guppy-hona, dom var också speciella för mig. [:o] Men det var ändå inte lika hemskt som idag när Lillan flöt död i vattnet.

Nu har jag två vuxna kakaduor kvar och 13 st halvstora yngel... fasar för när dom också kommer att dö. Kakaduor blir bara runt året... [:(]
#29 - 5 mars 2006 09:43
[COLOR=seagreen] Iförrgår led jag nästan en stor förlust. När jag skulle byta vatten i räkakvariet hoppade min älskade räka ut ur akvariet och hennes "pojkvänner" försökte komma efter. Hon sprang omkring på golvet och in i köket, mot diskmaskinen men vi fick tag i henne i sista stund och slängde ner henne i en bunke med vatten som stod i närheten. Jag var verkligen livrädd! Tur att bunken blev uppfunnen;)! Jag skulle bara inte klara att bli av med henne, som jag tidigare skrev.[/COLOR] Just nu går hon omkring i karet och hennes små killar bär omkring på grus som dom gömmer bakom en rot. Det är grov stöld!!![:D]











Annons