Mina scalarer har lagt ägg!!

Hej!,
Jag kom in i mitt rum idag och upptäckte att mina scalarer har lagt ägg! Nu undrar jag vad ska jag göra? finns det något jag kan göra för att förhindra att äggen blir uppättna eller att ynglen blir det? Har aldrig varit med om detta förrut!

Mvh Sebastian

Det absolut enklaste är om föräldrarfiskarna tar hand om barnomsorgen själva.
Om de gör det står dom nära rommen och viftar växelvis med bröstfenorna för att på så vis skapa en vattenström runt rommen med syrerikt vatten, och för att vifta bort mögelsporer. När yngeln sedan blir frisimmande vaktar de dessa som en dopad schäfer.
Du kan ju även plocka bort föräldrarna, se till att en liten pump pumpar vatten över rommen, samt tillsätta antimögelmedel i vattnet som missfärgar silikonfogarna...
Men om det är första gången som just detta par leker kan det vara så att dom själva äter upp rommen eller glömmer av att vakta den. Sedan kan det också vara så att den kläcks och sedan käkar föräldrarna upp ynglen....

Men visst hade det varit enklare om de hade lekt i ett speciellt lekakvaeium, eller hur?

Ja det hade det nog, Ska jag oroa mig att de andra fiskarna i akvariet äter upp ynglen? Eller försvarar föräldrarna dem

[QUOTE=SebbeS;n2377338]Ja det hade det nog, Ska jag oroa mig att de andra fiskarna i akvariet äter upp ynglen? Eller försvarar föräldrarna dem[/QUOTE]
Ja den oron är befogad! Även om föräldrarna vaktar noga så är det alltid någon annan fisk som slinker förbi och tar för sig.
Du kan flytta romkakan, om du hela tiden har den under vatten.

Problemet är att de har laggt äggen på pumpen

[QUOTE=SebbeS;n2377341]Problemet är att de har laggt äggen på pumpen[/QUOTE]

Grattis! :rolleyes:
Men nu vet du ju iallafall att du har ett fungerande lekpar.
Notera hur denna lek fortlöper, kanske du så småningom kan rädda några yngel över i ett yngelakvarium.
Nästa gång dessa fiskar börjar impa på varandra ock inleda lekbeteende kan du ju flytta dem direkt till ett lekakvarium.

Uppdatering,
På morgonen var pumpen ränsad på ägg! Lite tråkigt tycker jag. Men de kommer nog börja leka igen så småningom

[QUOTE=SebbeS;n2377389]Uppdatering,
På morgonen var pumpen ränsad på ägg! Lite tråkigt tycker jag. Men de kommer nog börja leka igen så småningom[/QUOTE]
Det känner jag igen!
Börja redan nu att iordningställa ett lek och yngelakvarium!

Art kläcka dom artificiellt är nog snabbast väg till framgång men nu har du ett fungerande par som med all sannolikhet kommer att leka igen jag flyttar äggen till ett mindre akvarium med antimögel medel i med en luft sten som är ca 1 cm från äggen funkar hyfsat bra fins säkert bättre sätt men funkar för mig

[QUOTE=proggster;n2377445]Art kläcka dom artificiellt är nog snabbast väg till framgång men nu har du ett fungerande par som med all sannolikhet kommer att leka igen jag flyttar äggen till ett mindre akvarium med antimögel medel i med en luft sten som är ca 1 cm från äggen funkar hyfsat bra fins säkert bättre sätt men funkar för mig [/QUOTE]

Ja så har jag gjort, visserligen mer varierad framgång, många gånger. Men det är ju den metoden som rekommenderas i olika akvarieböcker.
Flytta befruktade ägg, kan man göra, om man är försiktig och hela tiden ser till att ha äggen under vatten. Jag vet att jag hade på den tiden Findus barnmatsburkar, och då skalarerna lagt romen på ett blad eller något annat som gick att flytta, stoppade jag ned detta helt under vatten, i burken, skruvade på locket och flyttade till kläckningsakvarium med samma vatten och samma tempereratur. Funkade nog tre av fem gånger.... Nu är barnen stora och utflugna, så det finns inte så många barnmatsburkar hemma längre... så det blir inte längre någon skalareodling (även skalarer saknas i flera exemplar...)

Jag ska läsa på lite mer om hur man ökar chanserna med att få äggen att överleva! Scalarerna har inte lekt någon mer gång men jag är säker på att det kommer hända igen.

PS. Tack för alla bra tips med luftsten etc.

Vad jag har förstått är inte yngelvården rent instinktiv, den måste väl till viss del läras in, och övas på, och det är större risk att ynglen själva får svårt att hand om sina egna yngel i framtiden, om de inte präglades på sina föräldrar, och att de i så'na fall kanske behöver fler försök innan de lyckas, om de lyckas. Se'n behöver inte lek alltid innebära att det är ett harmoniskt par som håller sams, eller tar föräldrarollen på särskilt stort allvar.

Så att låta ynglen gå med föräldrarna brukar vara det bästa, om det går.

[QUOTE=Shepard;n2377839]Vad jag har förstått är inte yngelvården rent instinktiv, den måste väl till viss del läras in, och övas på, och det är större risk att ynglen själva får svårt att hand om sina egna yngel i framtiden, om de inte präglades på sina föräldrar, och att de i så'na fall kanske behöver fler försök innan de lyckas, om de lyckas. Se'n behöver inte lek alltid innebära att det är ett harmoniskt par som håller sams, eller tar föräldrarollen på särskilt stort allvar.

Så att låta ynglen gå med föräldrarna brukar vara det bästa, om det går.[/QUOTE]
Det ha ju sagts så i många år nu, att skalarerna är genetiskt sönderodlade och har förlorat föräldrarkänslan.
Men det har ju importerats en hel del viltfångade skalarer som då har fått chansen att föra in oskadat DNA... Men det kanske är så med skalarerna även i naturen att föräldrarinstinkten inte är lika omfattande som hos andra cilkider? En konspirerande tanke är ju den att proffsodlarna i Asien är angelägna om att sälja svårlekta skalarer för att inte själva tappa marknadsandelar....

Det var väldigt längesedan jag odlade skalarer, och då med varierad framgång och fiasko. Men jag minns ett lekpar jag hade, där båda föräldrarna hade litet guld i pannan. Den ena kom från Herkules och den andra från Storken. Dessa lekta många gånger och vaktade rom och yngel ordentligt. Med tiden blev honan trött och sliten, och jag satte ihop hanen med en ny mer renrasig hona, och det gick bra till att börja med, men efter ett tag käkade både hanen och nya honan upp rommen, flera gånger. Tröttnade på skalareodling efter det och överproducerade ancitrus istället.... Maken till lättlekt fisk (förutom guppy) har jag nog aldrig haft, ja möjligen den sydamerikanska zebracikliden då....

[QUOTE=Björn J.;n2377851]
Det ha ju sagts så i många år nu, att skalarerna är genetiskt sönderodlade och har förlorat föräldrarkänslan.
Men det har ju importerats en hel del viltfångade skalarer som då har fått chansen att föra in oskadat DNA... Men det kanske är så med skalarerna även i naturen att föräldrarinstinkten inte är lika omfattande som hos andra cilkider? En konspirerande tanke är ju den att proffsodlarna i Asien är angelägna om att sälja svårlekta skalarer för att inte själva tappa marknadsandelar....

Det var väldigt längesedan jag odlade skalarer, och då med varierad framgång och fiasko. Men jag minns ett lekpar jag hade, där båda föräldrarna hade litet guld i pannan. Den ena kom från Herkules och den andra från Storken. Dessa lekta många gånger och vaktade rom och yngel ordentligt. Med tiden blev honan trött och sliten, och jag satte ihop hanen med en ny mer renrasig hona, och det gick bra till att börja med, men efter ett tag käkade både hanen och nya honan upp rommen, flera gånger. Tröttnade på skalareodling efter det och överproducerade ancitrus istället.... Maken till lättlekt fisk (förutom guppy) har jag nog aldrig haft, ja möjligen den sydamerikanska zebracikliden då....[/QUOTE]

Även andra faktorer spelar nog in, som vattenvärden, temperatur, och vilka andra fiskar de går med. Har hört att en anledning till att de äter upp sina ägg och yngel, är om de går med fiskar som de inte kommer att lyckas att vakta ynglen mot, för att börja om igen, och att det är bättre att de själva äter upp dem, och får energi att leka igen, än att andra fiskar äter upp dem. Svårt att veta om det stämmer.

Har sett klipp på par som är av odlingsformer som man tycker borde vara rätt sönderodlade, men ändå verkar vara bra yngelvårdare. Har även själv haft så'na par, t.ex paret på bilden, där hanen är marmor.

Har faktiskt haft ett liknande par som du beskriver (vildform, men odlade), som var bra yngelvårdare, även om ynglen till slut försvann, förmodligen på grund av att de gick i ett sällskapskar. Honan dog efter ett tag, och jag skaffade en ny, vildfångad hona. Ett bra tag simmade de mest runt i karet, utan att bry sig om varandra nå't nämnvärt. När de till slut lekte, så hann ynglen nästan bli frisimmande, men då gav sig honan på hanen, rispade upp honom rätt ordentligt, och ynglen försvann. Så att ha ett harmoniskt par, som kommer överens, verkar viktigt för lyckade lekar.

Jag hade min odlingskar ståendes vägg i vägg med likadana akvarium med andra fiskar i, bland annat kampfiskahane på andra sidan, då hade skalarerna litet att syssla med, jaga bort grannarna, på andra sidan glaset, även om just kampfisken inte brydde sig så mycket.... Då vaktade sin yngel bättre, ja det var min erfarenhet, om inte vetenskapligt bevisad, men beprövad erfarenhet, den gången.

Om man bara har skalarer i akvariet, har man då ett "skalarium"?