Jodå, det går bra att "nollställa" både hundar och många andra djur. Hundar har inte minnen som människan och "tänker" inte, de reagerar instinktivt på olika stimuli. Så om en hund kopplar samman smärta med hundkoppel för att ägaren tidigare ryckt i kopplet så går det att nolla. Hunden ser koppel och identifierar med smärta, den kopplar däremot inte tidigare upplevd smärta med ägarens ryckanden och tänker inte på detta. Trixet är att då bryta den negativa accosiationen till kopplet till nåt bättre och positivare. Exempelvis godis och beröm i samma rum som koppel, sen koppel nära belöning, sen koppel i kroppskontakt med hund vid belöning, sen koppel på vid belöning och så stegvis bygger man på positiva känslor till koppel. När väl hunden börjar accosierar koppel med belöning så är den ju "nollad". Hunden kommer aldrig att tänka tillbaka på när kopplet gjorde ont, den har inte hjärna till att minnas såna komplexa samband efter att man bytt ut accosiationen.
Lite tidigare i tråden ifrågasatte du vargrnas förhållningssätt till varandra och påstod att de var otroligt tålmodiga och kärleksfulla mellan sig. Hmm, sant till viss del. Men den varg som står längst ner i rang får tjäna som "Hackkuyckling" när frustrationer uppstår i familjegruppen, lägst i rang får äta sist om mat blir över, finns inte mat så det räcker så "mobbar" resten den individen så den ger sig av eller så tar resten av flocken helt enkelt ihjäl den stackaren. Om du vill kalla det kärleksfullt och tålmodigt så gör det gärna, men jag gör det inte. Samma om varg skadar sig eller blir sjuk. Finns gott om föda så kan resten av flocken acceptera svagare individer, men blir individen en belastning för flocken så visar den ingen nåd utan kör bort eller dödar den svage.
Du ifrågasatte även hundens karriärsstege. Ja, prata med vilken etolog du vill och du får svaret att hunden är opportunist och tar varje tillfälle i akt att förbättra sin egen rang i flocken (oavsett om det är andra hundar eller människor). är ägaren svag ledare så tvekar inte hunden en sekund på att ta kommandot. Tvekar ägaren i sitt agerande vid nya situationer blir hund osäker och måste då själv bestämma om vad som är bäst, detta leder till problem oftast. Och fortsätter ägaren att vara vek och osäker kommer hunden att ta över ledarrollen eftersom ägaren inte kan leda flocken i hundens ögon. Hundar som drar i koppel är ju helt enkelt hundar som är ute på promenad med sina ägare, de släpar runt på sina människor i den rikting och den fart som hunden bestämmer och människan släpar bara med som en följeslagare. Hund som ser ägaren som ledare kommer inte att dra och leda utan kommer att vaksamt följa ägarens rörelser och rikting och fart. Samma med gloada hundar som glatt springer fram och jälsar på alla de möter, de bestämmer själva och skiter i vad ägaren tycker. Hund som däremot har ägaren som ledare låter ägaren ta första steget och hälsar inte på någon utan ägarens (ledarens) medgivande.
Det är så enkelt att flockdjur lever alltid i hiarkier där de följer de som står högre i rang. Om den som är högre i rang sen blir svag av ålderdom eller andra skäl så kommer de i lägre rang att ta karriärsstegen förbi och ta över den högre rangen och den andre halkar ner ett pinnhål eller två.
Etologin / Djurpsykologin för djur som inte lever i flock ser annorlunda ut, så katter är inte funtade på samma sätt.
Om man tittar på den klassiska "neurofysiologiska skalan" så brukar man säga så här: katten har större hjärna än musen, alltså är katten smartare än musen. Hunden har större hjärna än katten, alltså är hunden smartare än katten. Schimpansen har större hjärna än hunden, alltså är schimpansen smartare än hunden. Människan har större hjärna än schimpansen, alltså är människan smartare än schimpansen. Späckhuggaren har större hjärna än människan, men den är inte smartare än människan för det är inte storleken (eller den relativa andelen) på hjärnan som har betydelse för intelligensen. Nej, du kan omöjligt nollställa ett djur. Det du pratar om är att träna hunden, men bara för att du kan träna bort en reaktion och slutligen eventuellt förmå hunden att inte uppleva direkt obehag för exempelvis kopplet så kommer den alltid att ha minnena kvar och vara påverkad för livet. Ju mer chockartad träningen är, ju starkare kommer minnena sitta kvar, precis som hos oss människor. Att uttala sig om hundars hjärnkapacitet är en mycket dålig idé, för ärligt talat är hjärnan ett organ vi vet mycket lite om. Det mesta som sägs om intelligens är rena spekulationer än så länge.
Vad gäller vargar så pratar du om den klassiska synen på varg, vilken baseras på vargar i fångenskap. Detta är inte naturligt vargbeteende, utan beteenden som uppkommer då man begränsar resurser (utrymme, mat, skydd, stimulans etc.). Modellen du pratar om baseras på en studie av höns 1922 av Schjellerup-Ebbe (hackordning) men den säger ingenting om individer under naturliga förutsättningar. Om du sätter ihop ett gäng människor i ett rum med mycket begränsade resurser så kommer det att sluta med att en rangordning skapas (den som slåss hårdast får mest mat, den svagaste får minst - om man tror att man ska svälta ihjäl är man minsann inte så altruistisk) och kanske till och med med dödsfall i gruppen. Jag vet inte vad du säger, men jag tycker inte att argumentet håller för att på något sätt säga något om hundar. Anledningen till att så kallade ranglåga vargar körs bort från flocken kan bero på att en flock består av familjemedlemmar. Yngre individer har i regel lägre status eftersom de inte har så mycket erfarenhet eller kunskap att tillföra (ännu). Alfaparet är inte de som bestämmer allt över sina medlemmar, utan föräldraparet (de äldsta, med mest erfarenhet och kunskaper). Alla individer kan inte stanna i gruppen, det skulle då kunna bli inavel och liknande. Därför körs de bort - inte på grund av den låga rangen, utan för att det är dags för dem att ge sig av. Den berömda ledarrollen är inget statiskt, utan medlemmarna i gruppen leder den del de är bra på (någon är bra på jakt av storvilt, någon är bra på att hitta vatten osv.). "Rangstegen" är ett påhittat begrepp för att beskriva ett djurs relation till vissa av de andra i gruppen och under särskilda förhållanden (F. Huntingford och A. Turner, 1987 ,"Animal conflict", Chapman and Hall Animal Behaviour Series, London).
Jag har aldrig läst någon forskningsrapport som visar på att äldre/skadade/sjuka individer i en vargflock dödas. Däremot har jag läst studier (bland annat E. Palagi och G. Cordoni, 2009, "Postconflict third-party affiliation in Canis lupus: do wolves share similarities with the great apes?, Animal Behaviour, p. 979-986) att vargar är bra på att bryta konflikter som uppstår, kanske till och med bättre än våra närmre släktingar. Det är inte ovanligt att en tredje part i vargflocken ingriper om det uppstår aggressioner mellan två andra individer i gruppen. Det vore helt enkelt idiotiskt om vargar skulle vara aggressiva mot varandra. Stressen aggressioner och konflikter orsakar skulle dels tära på djuren (stress påverkar bland annat immunförsvaret starkt negativt) och dels skulle skador uppstå hos individerna, och let's face it - det vore en idiotisk strategi att som rovdjur skada den som ska hjälpa dig att fixa mat. Vargar jagar inte ensamma (om de inte är ensamma på grund av att de just lämnat sin grupp), de är beroende av de andra för att överleva. Det är helt ologiskt att vargar skulle vara hårda och elaka mot varandra, och detta förekommer bara hos vargar i fångenskap eftersom de tvingas att leva under onaturliga förhållanden (gruppen är inte alltid en familjegrupp, yngre djur som ska lämna flocken kan inte göra det på grund av stängsel, reviret är för litet för dem etc.). En grupp hålls inte samman av våld, aggressioner och förtryck, utan av förtroende.
Det är ju intressant att du säger att jag kan fråga vilken Etolog som helst om detta ämne. Jag själv råkar vara just Etolog (utbildad). De flesta andra vettiga etologer jag känner (som är utbildade, det vill säga, och inte någon självutnämnd sådan) skulle hålla med mig. Nej, hundar har ingen känsla av att vilja göra karriär. Varför skulle de vilja det? För att de tjänar bättre? För att de skulle få ut något av att vara herren på täppan? Om man nu vill ta en titt på vargen igen, för att jämföra vad som kan vara "naturligt" för en hund... Går alla flockmedlemmar bakom "ledaren", stirrar på denne för att se vilka initiativ som ska tas och följer efter som ett får utan att ta minsta initiativ? Självklart inte. Att hunden gör det du skriver om (t.ex. drar i kopplet) beror inte på något "bristande ledarskap". Om ägaren är osäker under promenaden kommer förmodligen hunden, som du säger, att ta egna initiativ (som kanske inte alltid är uppskattade av ägaren), men inte för att på något sätt klättra i rang, utan för att skydda sin familj (ägaren, alltså). Något man bör komma ihåg är att koppel är extremt onaturligt för en hund eftersom de delvis kommunicerar med avstånd till en annan individ, vilket kopplet direkt hämmar. Det beteende du skriver att man bör eftersträva tyder inte alls på att du är en fantastisk ledare, det kan lika gärna bero på att hunden saknar initiativförmåga (som är en följd av hårda träningsmetoder som lett till inlärd hjälplöshet), är osäker eller i värsta fall till och med rädd för dig.
Jag skulle vilja fråga dig tillbaka, vad har du för källor eller belägg för det du påstår? Det låter mer som Cesars filosofier än som riktig vetenskap eller Etologi (Cesar är nämligen inte på något vis någon Etolog, utan en självutnämnd expert).