Om du ändå vill optimera chanserna för di små kan ju alltid försöka med att bygga upp trånga skrymslen och vrår med sten. Då ger du ynglena bra flyktvägar och krypin där di store inte når dom. Se till att skrymslena blir mindre än du tror är lagom för att stänga ute de stora rövarna. Sen är det bra att kupera stensättningen så att det uppstår lite skymda utrymmen. För fram och ut vill ynglena hur farligt det än är där ute. Ingen garanti, men kanske nån procent fördel. Att ha nån liten ljuskälla vid mörkläggning kan ju öka chanserna nån procent till
I mitt kar råder samma naturlagar, eftersom jag vare mig har tid eller utrymme för separat odling. De flesta blir som sagt mat. Men för närvarande simmar fem små M.Calainos omkring som överlevt yngelstadiet och nu är omkring 2cm. De har tuffat till sig rejält och verkar ignoreras helt av de andra. Har inte ens brytt mig om att specialföda dom. Dom har fått hålla till godo med den mat som serveras - räkmix.
Det är ruskigt kul och intressant att betrakta deras beteende och se hur de utvecklas i karet. Det är mest dom jag sitter och stirrar på nuförtiden. Grottsystemet de håller till vid tillhör fadern, tillika Callainoshövdingen. Alla som komm dit jagades ilsket iväg, men ynglena lät han vara. Ibland såg det faktiskt ut som om han bedrev medveten yngelvård. De håller till där än och flyr alltid hit om de känner sig hotade och hannen låter dom hållas. Nu har ungfiskarna sinsemelann börjat kivas med varann som de vuxna.
