Situationen i Malawi tog jag upp i min artikel i Ciklidbladet redan 1995 (nedan följer ett utdrag från denna artikel) och den har väl inte förbättrats sedan dess.
Svårare att säga vad vi kan göra åt saken - positivt för landet är dock den export av malawiciklider som sker samt att många åker dit ner för att dyka och titta på fiskar - allt detta ger pengar till landet och framförallt arbetstillfällen för befolkningen.
Utdrag ur artikeln:
<b>Dröm för en, mardröm för en annan</b>
Min berättelse liksom många andras reseberättelser är dock bara en sida av den verklighet som existerar. Det blir lite som när man berättar gamla lumparminnen, man kommer bara ihåg det roliga. Malawi och Moçambique är inget drömland, det är inte paradiset på jorden, långt därifrån. Själva hade vi ont av värmen. Vi kunde sitta i timtal i den stekande solen ute i vår öppna lilla båt medan vi förflyttade oss mellan olika plaster. Vi var så urlakade att vi inte orkade säga ett ord till varandra. Vi var dock så privilegierade att gjorde detta frivilligt och tvingades inte leva och arbeta här.
Att leva och bo här är inte lätt. De flesta afrikaner är kroniskt sjuka och medelåldern är mycket låg. I Malawi är den ca. 40 år och Malawi är ändå relativt sett ett rikt land och vi såg mycket få fattiga människor här. Malawi har ju också nästan varit förskonat från krig. Trots detta är medelåldern så låg som 40.
En farsot som drar över Afrika just nu är Aids. Jag köpte en bok om hälsotillståndet i Malawi som såldes vid flygplatsen. Där redogjordes för en undersökning som gjorts på gravida kvinnor som uppsökt hälsovårdscentraler. De hade alla HIV-testats. Undersökningen, som var några år gammal, visade på att antalet smittade ökade kraftigt från år till år. På bara några år hade antalet HIV-smittade stigit från 0 till 25 %. Senare undersökningar har visat att läget idag är än värre. Idag beräknas ca. 40 % av alla fertila kvinnor vara HIV-smittade. I och för sig så är det inte Aids de dör av, istället blir det så att motståndskraften mot andra sjukdomar blir sämre och de dör istället av infektioner, malaria och tuberkulos för att ta några exempel.
Bland många vita finns det en rasistisk inställning gentemot svarta och de menar att de får skylla sig själva. Vi lever dock i olika kulturer och har olika synsätt på sådant som sex och månggifte. Vad som är rätt i den ena kulturen kan vara totalt främmande för andra människor i en annan kultur. Vad gäller denna fråga tycker jag definitivt inte att det finns någon anledning för oss européer att förhäva oss. I storstäderna i Malawi finns det en hel del prostituerade (varav i stort sett alla är HIV-smittade) och deras kunder är så gott som uteslutande vita.
Att avslutningen på denna artikel hålls i en lite nedstämd ton beror kanske på att jag bara för någon dag sedan fick beskedet att Saulos Mwale hade dött. Saulos, som basade för Stuarts anläggning, hade varit på sin brors begravning. Denne hade hastigt avlidit. Väl tillbaka blev Saulos också sjuk och avled inom några dagar.
