Oki...
...jag fortsätter på trenden att sno trådar lite. Jag har ju en högljusburk (1,5 w/l, vattenvolym ca 100 l) och har under de senaste månaderna lurat och experimenterat en hel del kring just denna burk.
CO2 är verkligen ett problem i dessa kar. Jag har enligt mina mätvärden fått fram att jag ska ha fullt tillräckligt (dvs 20-30 ppm/l) med CO2 (egna värden: 50-60 ppm/l) i burken, men jag börjar bli osäker på om det verkligen räcker för en högljusburk. Okulär besiktning talar för motsatsen (blågröna och trådalger samtidigt, ffa på topparna). Månne har jag missat att mäta vid tidpunkten för det verkliga CO2-raset, men jag har mätt mycket i det karet. Tror, liksom Tropfrog, att den enda hållbara i längden är ph-kontroller, tub och relativt bra fart i vattnet för att snabbt sprida CO2 överallt i karet. Det har jag dock ännu inte testat. Just nu blandar jag ny mäsk två gånger i veckan - och det är inte tillräckligt, trots mätvärdena.
När det gäller gödning så slukar karet enorma mängder av allt. Nitrat och fosfat (och kalium) verkar svårt att överdosera, det har jag i tillräcklig mängd, samt har provat att gå upp i rejält. Balansen mellan dessa är det viktiga. Problemen kommer med microämnena, ffa järn. Detta är svårt att tillsätta i tillräcklig mängd i vattenkolumnen utan att det ger stora algproblem. Min tankelösning på detta är att göda från två håll - vattenkolumn och botten. Har inhandlat Onyx i Danmark, som ska i karet när jag hinner. Tänkte komplettera med torv och lite jord underst, men det är jag i nuläget övertygad om enbart kommer att hjälpa karet igång, inte att räcka för gödning över längre tid. Onyxen är en annan femma, det innehåller mycket - ffa järn. Flourite har samma bra egenskaper, likaså en mängd europeiska produkter av bränd lera.
Hela tricket med högljusburkar, som jag ser det, är att utnyttja precis allt som går att utnyttja. Enligt Barr så har man nästan inget att "spela med" i högljusburkar. Maximera allt, blir då lösningen. För att kunna hålla en hög CO2-halt - leta efter firrar som tål det. "Träsklevande" arter torde fixa detta bäst. Arter från snabbrinnande vatten går bort. Eller skippa fisken helt under en experimentfas.
Kör med liten filtermassa för att undvika att ffa järn/mangan fastnar i filtret. Hyfsat snabb cirkulation för att sprida alla näringsämnen i karet snabbt. Fet CO2-reaktor, tub och ph-controller. Gödning varje dag i vattenkolomnen, för att vara säker på att växterna i vart fall får något, samt bottengödning med något bottensubstrat av bränd lera (INTE för mycket organiskt material/obränd lera!!).
Så. Då sitter man där med karet och det växer sanslöst. Jag har en del funderingar kring att hålla antalet snabbväxare (många stängelväxter) på en rätt låg nivå, och så ordna fler långsamväxare, eller i vart fall monocoter, så att man slipper trimma så himla ofta. Någon snabbväxare är dock bra att ha för att se näringsbrister snabbt.
Just nu ligger mitt kar "på gränsen". När det är verkligt igång, så minskar blågrönalgerna. Fullt med syrebubblor överallt - blågrönt verkar inte gilla en oxidativ miljö. Men - minsta lilla rubbning, och de kommer tillbaks. Klar utmaning!! ;) För att göra liknelser, om ett "normalt" EI-kar är att köra Formel 1, så är högljusburkar att flyga JAS. Inget spelrum alls, och allting går vansinnigt fort.
Nå. Som slutord så skulle jag rekommendera de flesta folk som vill ha schyssta växtkar att ligga kring 0,5 w/l, med 20-30 ppm CO2. Från det är det rätt lätt att trixa till saker och ting. Över 0,5 w/l börjar det bli svårare, och över 1,0 w/l är det riktigt svårt. Letar man utmaningar så är dock det platsen att börja på.
Hilsen!!
