<BLOCKQUOTE id=quote><font size=1 face="Verdana, Arial, Helvetica" id=quote>citat:<hr height=1 noshade id=quote>
<BLOCKQUOTE id=quote><font size=1 face="Verdana, Arial, Helvetica" id=quote>citat:<hr height=1 noshade id=quote> Det stämmer väl i för sig att VISSA bakterier inte kan föröka sig i salt vatten, men för det krävs det så mycket salt att det skulle vara dödligt för sötvattensfiskar.<hr height=1 noshade id=quote></BLOCKQUOTE id=quote></font id=quote><font face="Verdana, Arial, Helvetica" size=2 id=quote>
Nja, så stora mängder behövs nog inte. Bakterier reagerar likadant som andra celler när man ändrar konduktiviteten, är skillnaden tillräckligt stor dör den liksom fisken. Men i lagom "dos" så hämmar det livscykeln och de slutar föröka sig.<hr height=1 noshade id=quote></BLOCKQUOTE id=quote></font id=quote><font face="Verdana, Arial, Helvetica" size=2 id=quote>
Jag skulle nog vilja påstå att de salthalter vi talar om här, långt under 0.5 promille, är rent homeopatiska. De kan inte rimligtvis döda eller hämma bakterier via osmotisk chock, och inverkan på osmotisk potential mellan fisk och vatten är med stor sannolikhet också helt försumbar.
Om man går upp i salthalt till åtminstone ett par promille, då kan jag köpa att vissa sötvattensbaktier hämmas, men då förlorar man också de känsligare sötvattensarterna av fisk.
Att gå upp till 10 promille, som skulle behövas för att eliminera den osmotiska skillnaden mellan fiskens blod och det omgivande vattnet, skulle jag definitivt inte rekommendera för mer än ett fåtal sötvattensfiskar, och även i deras fall är det knappast optimalt. Och då kommer de (långt talrikare) saltvattensbakterierna istället.
<BLOCKQUOTE id=quote><font size=1 face="Verdana, Arial, Helvetica" id=quote>citat:<hr height=1 noshade id=quote>fiskar som lever i basiskt och hårt vatten (hög konduktivitet) har även lika mycket salter i sina celler som det omgivande vattnet, om man stoppar ner en sådan fisk i ett surt mjukt vatten (låg konduktivitet) så stressas fisken eftersom den måste göra sig av med sitt saltöverskott för att inte dö, och likadant om det vore omvänt om fisken kommer från surt mjukt vatten för att hamna i ett basiskt hårt vatten så kommer salterna att tränga in i fiskens celler och stressa den men konstigt nog så klarar fiskarna det bättre åt det hållet.<hr height=1 noshade id=quote></BLOCKQUOTE id=quote></font id=quote><font face="Verdana, Arial, Helvetica" size=2 id=quote>
Såvitt jag vet är alla sötvattensfiskar osmoregulerare, dvs de har en helt annan salthalt i blodet (cirka 10 promille, precis som vi människor f.ö.) än i det omgivande vattnet. Detsamma gäller också nästan alla marina benfiskar.
Vad gäller salthalt är alla sötvattensfiskars problem utspädning. Eftersom de har, och MÅSTE ha, högre salthalt i blodet än i omgivningen, så läcker det hela tiden in vatten, och fisken måste hela tiden pumpa ut vatten (främst via gälarna). Saltvattensfisk har det omvända problemet, de tappar vatten till omgivningen, och för att kompensera dricker de hela tiden vatten, och avger överskotts-saltet via gälarna.
Det huvudsakliga problemet när man håller mjukvattensfisk i hårt vatten med högt pH (eller högre salthalt) är inte att de inte kan leva och tillochmed trivas, utan att de ofta inte kan fortplanta sig. Detta för att äggcellernas membran påverkas av det omgivande vattnets jonbalans, så spermier inte kan tränga igenom.
Jag känner inte till någon mekanism som gör det svårt för hårdvattensfisk att leva i mjukt vatten, och man kan ju också notera att rift-ciklider klarar sig utmärkt och kan fortplanta sig i mjukt vatten med tämligen lågt pH. Vid riktigt låga pH, under 5, slutar många fiskar kunna reproducera sig, och allt eftersom pH fortsätter nedåt så drabbas de av acidos och dör.
<BLOCKQUOTE id=quote><font size=1 face="Verdana, Arial, Helvetica" id=quote>citat:<hr height=1 noshade id=quote>n generellt kan man säga att fiskar som kommer från extremt hårt vatten (ex.vis Tangaynikaciklider) eller extremt mjukt vatten (ex.vis Corydoras) är mycket känsligare än andra fiskar.<hr height=1 noshade id=quote></BLOCKQUOTE id=quote></font id=quote><font face="Verdana, Arial, Helvetica" size=2 id=quote>
Fast Tanganyika är inte ett dugg känsliga. Allt det här vi håller på med att ge dem exakt samma vatten som "hemma" är egentligen helt onödigt.
Corydoras vet jag ingenting om, men man kan jämföra med andra extrema mjukvattenfiskar, som neontetror - de kan leva och leka i hårt/basiskt vatten, men äggen blir inte befruktade.
Jag vet inte om det sagts, men Tanganyikasjön har en ledningsförmåga på, ur minnet, cirka 600 milliSiemens. Det skulle motsvara 0.6 promille om sjöns saltsammansättning var samma som i havet, dvs vattnet vore svagt bräckt, ungefär som i Umeås skärgård, men enligt uppgift utgörs nästan alltihop av karbonater.