Kejsartetror och svamp?

Är inne på min tredje (om jag minns rätt) omgång kejsartetror som har drabbats av samma sjukdom, som dessutom bara drabbar dem, och bara några få individer. Den första omgången hade jag för ca 10 år se'n tror jag, och inte i samma kar som mina nuvarande. Hur som helst så trodde jag först att det var en mask, då den är lång, vit, och trådaktig, men vad jag har förstått, om jag har förstått rätt, så är det en svamp. Den är som sagt trådliknande, några cm lång, och sitter i slingor på fenorna. En av fiskarna fick en på ögat också.

Det gemensamma i alla tre fallen, är att de är köpta i samma butik (med ca 10 år mellan första och sista gången), att det bara drabbar kejsartetrorna, bara några få individer, och de har inte sett ut att ha det i butiken. Har vad jag kan minnas dessutom bara sett det på honor, aldrig på hanar.

Så vad är detta? Varför drabbar det bara kejsartetror (och dessutom några få, och bara honor vad det verkar), och hur kan det dyka upp med så långt mellanrum, i olika kar? Känns som nå't som ligger latent hos vissa av dem, och bryter ut när de hamnar i en ny miljö, och det verkar inte särskilt smittsamt, eller dödligt heller.

Har ingen koll på vad detta kan vara. Fast ibland så är det bara som så att vissa fiskar funkar inte i ett akvarium. Då brukar jag försöka inse faktum och ge upp och köpa något annat

Det har dykt upp i två olika kar, med ca 10 års mellanrum, och bodde inte ens på samma ställe första gången...

Nu är det hur som helst borta. Honan som hade den på ögat verkar ha dött, medan den som hade den i fenorna bara har ärrvävnad kvar där den satt, och ser helt normal ut i övrigt. Så det drabbade två av tio. Den ena överlevde som sagt, och de övriga åtta drabbades aldrig, och ser helt friska ut.

Men nej, köper nog inga fler kejsartetror efter dessa, synd, de är fina.

På din beskrivning, "lång, vit trådaktig" låter det mer som en parasit av något slag. Och att den då fäst vid en fena och liksom åker snålskjuts med fisken, tycker jag låter som en parasit. En bild hade ju kanske underlättat.
Svampangrepp blir ju oftast en mer samlad, avgränsad "plupp" som kan fästa på kroppen, oftast huvudet, eller även i ögat. Den erfarenheten jag har är att svampangrepp kan komma som komplikation efter annan sjukdom eller på gamla och redan nedsatta fiskar.
Kejsartetrorna är ju fina och trevliga, men dom är också känsliga fiskar.
Så om du kan lägga in, eller länka in en bild hade det underlättat.

[QUOTE=Björn J.;n2379356]På din beskrivning, "lång, vit trådaktig" låter det mer som en parasit av något slag. Och att den då fäst vid en fena och liksom åker snålskjuts med fisken, tycker jag låter som en parasit. En bild hade ju kanske underlättat.
Svampangrepp blir ju oftast en mer samlad, avgränsad "plupp" som kan fästa på kroppen, oftast huvudet, eller även i ögat. Den erfarenheten jag har är att svampangrepp kan komma som komplikation efter annan sjukdom eller på gamla och redan nedsatta fiskar.
Kejsartetrorna är ju fina och trevliga, men dom är också känsliga fiskar.
Så om du kan lägga in, eller länka in en bild hade det underlättat.[/QUOTE]

Jo, jag trodde också det var en mask först, men hörde nå'nstans att det finns en parasitsvamp som liknar en mask, och sitter i fenorna. Det såg inte riktigt ut som en mask, och rörde sig inte. Det smittade heller inte de andra fiskarna. Ja, kejsartetror verkar helt klart känsliga för just den åkomman, men i övrigt är de pigga och tåliga, de nio av tio som är kvar äter bra, är i bra kondition, och visar lektendenser. Har även 30 kardinaltetror i samma kar, som verkar trivas hur bra som helst, tror inte jag har tappat nå'n.

Kan tyvärr inte ta nå'n bild nu, eftersom den ena som var drabbad har dött, och den andra har blivit av med det, den har bara ärrvävnad kvar i fenorna.

[QUOTE=Shepard;n2379372]

Jo, jag trodde också det var en mask först, men hörde nå'nstans att det finns en parasitsvamp som liknar en mask, och sitter i fenorna. Det såg inte riktigt ut som en mask, och rörde sig inte. Det smittade heller inte de andra fiskarna. Ja, kejsartetror verkar helt klart känsliga för just den åkomman, men i övrigt är de pigga och tåliga, de nio av tio som är kvar äter bra, är i bra kondition, och visar lektendenser. Har även 30 kardinaltetror i samma kar, som verkar trivas hur bra som helst, tror inte jag har tappat nå'n.

Kan tyvärr inte ta nå'n bild nu, eftersom den ena som var drabbad har dött, och den andra har blivit av med det, den har bara ärrvävnad kvar i fenorna.[/QUOTE]

Tja, hoppas då ingen annan av dina fiskar drabbas!
Kardinalerna är ju rätt känsliga dom också.
Om någon fisk drabbas igen får man ju avlägsna "vad-det-nu-är" och lägga det under ett mikroskop.... Eller iallafall under luppen och konsultera "akavriebibeln" Akvariets lexikon, sedan finns det ju information att söka på nätet...

Jag hade bågra mystiska "maskar" en gång för kanske 10 år sedan, det började med att nästan alla mina bilbuksfiskar fick vita pricken, då jag upptäckte det samma dag som det bröt ut, kunde behandlingen påbörjas snabbt, även en praktbotia drabbades. Bilbukarna blev snabbt symptomfria, praktbotian var fortfarande prickig, denna togs ut akvariet, de andra gick kvar. Praktbotian fick gå i karnatän och behandlades där, efter några dagar var prickarna borta men det hängde vita "maskar" i fenorna. Jag var då ordförande i en akvarieförening och hade tillgång till dess bibliotek och apotek. Jag fann ingen närmare likhet med det som beskrvs i böckerna, möjligen en plattmask som jag fann ett medel mot. De förmodade parasiterna plockades iallafall bort med pincett, behandlingen fortsatte, och när denna botia piggnade till sattes den tillbaka i stora akvariet, tillsammans med andra praktbotior, blåciklider och nämnda bilbukar.

Innan dessa förmodade plattmaskar drabbade denna enda fisk, som var nedsatt av vitapricksjukan, så hade jag matat med egenfångade vattenloppor från "hästdammen" i Slottskogen, möjligen hade jag fått in parasiten den vägen. Denna damm heter kanske något annat, men det är den som ligger nära jättegrytorna. Både förr och senare fångade jag vattenloppor där utan att få med mig parasiter hem. Nu tror jag inte alls att parkvakterna accepterar att man håvar upp saker ur denna damm...

Nåväl, jag hade dessa praktbotior länge, men en av dem dog tidigare, möjligen den som hade varit sjuk tidigare. Bilbukarna blev aldrig mer sjuka, men däremot blåciklidhannen, antingen sammetssjukan eller vitapricken, han var resistent mot behandligar och avled i karantänsakvariet, han blev nog fem år gammal, och jag hade väl då tröttnat på blåciklider. Det blev tuppkammar efter det, och dom tröttnade jag snabbare på.... Dom såldes på auktion.

Jo, jag hittade då inte mitt gamla mikroskop, detta kom tillrätta först för något år sedan. Detta hade hamnat i en låda med duplolego, som då plockades fram till ett barnbarn... Så det kan gå...

Kanske du kan dra nytta av denna historia, alltså den att försvunna saker sällan finns där man tror att de är... Eller om det var det där med förmodade parasiter...