[QUOTE=sysifos]
Eftersom jag inte använder CO2 är det alltid svårt att veta hur mycket man ska tillsätta utam macroämnena.
[/quote]
Det är exakt det jag alltid säger. Att köra på känn är skitsvårt och man får hela tiden köra på fisens mosse där växterna är pågränsen till tokbegränsade av något ämne. Man får ett instabilt system som lätt tippar över.
Detta är något jag upprepar om och om igen så det är ingen personlig kritik till dig vilket du verkar ta det som när du säger "Jag har fått kritik av defdac för att "gå på känn" men jag är ju int den ende som gör det."
Jag vill att alla ska vara jäkligt med på att såfort man börjar gå ifrån Estimative index så blir det en gissningslek som lätt leder till trubbel.
Jag kan se brister i pmddoseringen, den är ju inte anpassad till växtmängd.
Googla på Estimative index. Ett finurligt system som utan vattentester kommer anpassa doseringarna exakt efter växternas behov.
Vi som inte hållt på med pmdd särskilt länge och är nybörjare har svårt med den exakta doseringen.
Detta är helt fel och något jag upprepat har sagt åter och åter igen. Det handlar inte om decimaler och gram hit och dit. Allt växtakvaristen behöver bry sig om är att alla näringsämnen ska finnas i någorlunda rätt nivåer. 1 eller 2 ppm nitrat är ett ryck på axlarna, det är för lite. 5 eller 25 ppm nitrat är också ett ryck på axlarna, det är lagom och spannet är stoooooort.
Den som tror att växtakvarier handlar om att försöka hålla sig på exakt 5,23443 ppm nitrat har verkligen gått vilse. Estimative index är räddningen.
Detta måste alltid anpassas efter växtmängd och även våra gamla rävar på forumet har detta problem ibland kan jag tycka.
Om du med gamla rävar menar t ex BluesBoy, mig och Oveb så tror jag man kan få en lite felaktig bild eftersom vi hela tiden riskerar våra växtakvarier med nya elaborata gödningsmängder för att vi är nyfikna och för att det med PMDD har öppnats så många möjligheter till kontroll och jämförande mellan kompisar doseringsidéer. Vi gillar att skruva, jämföra resultat och testa idéer från internationella forum trots att det ofta leder till algodlingar. Det ger extremt mycket erfarenhet och känsla.
Efter mina macrobrister har jag tillsatt rätt kopiösa mängder av dessa men har fortfarande extrema problem med trådalgerna, har många gånger varit orolig för fiskarna men de har klarat sig.
Har algerna ingen konkurrens och du häver ner en massa näring och ljus kommer dom aldrig gå bort.
Hur kan de som har lera i botten, som jag läst på forumet, ha problem med trådalger om jag bland annat hört defdac säga att man kan ha hur mycket microämnen som helst om det bara finns tillräckligt med macroämnen? Lera är väl ganska rikt på järn om jag int minns fel?
Ja lera och torv är ett säkert sätt att få extremt mycket järn i akvariet. Torven tillsammans med leran skapar kalasredox och det blir för mycket av det goda.
Detta fungerar sålänge du även kör med relativt lika mycket makroämnen vilket du aldrig kan lyckas med i ett akvarium utan CO2. Detta innebär även väldigt höga näringsnivåer överlag och har du dåligt med växter och mycket ljus så har du en garanterad algodling. Däremot ser förmodligen växterna väldigt fina och algfria ut.
Ditt eget problem är svårt. I ditt akvarium får växterna inget kol men dom har tillgång till alla andra näringsämnen (en massa makroämnen och mikroämnen). Växterna skulle potentiellt kunna växa i 180 km/h i men någon har stoppat in en banan i avgasröret (inget kol) så dom bara kan krypa fram i någon km/h. Algerna som är fenomenala på att använda bikarbonat där det finns gott om ljus (kolla var trådarna sätter sig) har inte samma problem och får således uppdukat festbord.
