kalk till räkor?

ska ma eller ska man inte ha i kalk åt räkor?

diwa jag tänkte precis öppna en liknande tråd. hoppas att jag kan låna din.

min fråga är detsamma som din, samt om det är något annat man ska ha till räkorna för att de ska må bra.

hänger på och undrar samma lika......

vet att snäckor behöver kalcium för att utveckla skalet iaf men kanske skillnad på skal å skal.

Även räkor behöver ha tillgång till kalk för att kunna må bra. De flesta foder innehåller kalcium i någon mängd, så titta på innehållsingredienserna på de foder ni ger. Har ni väldigt mjukt vatten så kan man ju öka karbonathårdheten genom att tillsätta ex kalciumkarbonat i form av ren krita eller ex sepiaskal (kan köpas i zoo-butiken). Vad gäller vattenkraven så har inte alla räkor samma önskemål så kika in på artbeskrivningarna på just den art ni har eller funderar på att skaffa.

Mina amanoräkor delar akvarium med mina avelsdjur av Pomacea bridgesi (äppelsnäcka) och de får därför tillskott av både kalciumkarbonat vid varje vattenbyte samt ivia fodret.

MVH

Sabina

hmmm jag ger vanligt flingfoder, köpt i lösvikt så inehållsförteckning finns inte:(
får ränna upp och dividera med akvaristen:)
vad händer om man smäller i kalcium i onödan??

kanske ska tillägga att när jag köpte mina amano så sa han att det räckte med det foder jag ger firrarna..... fast nu vart jag hastigt ägare till en gul stor snäcka i går amp vad katten dom heter..
och efter googlande så ramla jag på infon om kalcium.... i kväll får jag ju hem en binge cherrys och bryter ihop om jag gör fel nu.

Det beror givetvis på mängden ;-)

Om det bara är en liten mängd så lär du inte märka någon skillnad, men en större mängd ökar vattnets hårdhet och vattnet blir mindre mjukt och surt. En del bottenmaterial innehåller kalk och släpper långsamt ut detta till vattnet i akvariet. Ett alternativt är ju att ha några kalkstenar i akvariet (beroende på vad du vill ha för förutsättningar).

MVH

Sabina

mao så tar jag med ett vattenprov upp så får killen i butiken ngt att grubbla över:)

polysperma skrev:

kanske ska tillägga att när jag köpte mina amano så sa han att det räckte med det foder jag ger firrarna..... fast nu vart jag hastigt ägare till en gul stor snäcka i går amp vad katten dom heter..

och efter googlande så ramla jag på infon om kalcium.... i kväll får jag ju hem en binge cherrys och bryter ihop om jag gör fel nu.

Ampullariasnäcka (förmodligen Pomacea bridgesi). Den trivs bäst i hårt vatten som är neutralt till svagt basiskt. Min erfarenhet är att de behöver god tillgång på kalcium för att behålla sina hårda och vackra skal. Det färgade proteinlagret på snäckan skadas dels mekaniskt mot stenar men skadas även vid lågt pH, då blottas kalket i snäckans skal och detta löses upp i akvarievattnet. Oftast är det mer estetsikt icks-önskvärt i betraktarens ögon men det kan också skada snäckan om skadorna blir stora.

Om dina övriga förutsättningar i akvariumet möjliggör det så tycker jag att du skall tillsätta extra kalcium, antingen med hjälp av några kalkstenar som dekoration och tex mat som räkmix (gjord på icke-skalade räkor). Försök håll ett neutralt pH och en hårdhet över 6 om det är möjligt och passar akvariet i övrigt.

MVH

Sabina

polysperma skrev:

mao så tar jag med ett vattenprov upp så får killen i butiken ngt att grubbla över:)

;-) Det lär han förmodligen göra...

MVH

Sabina

det övriga karet får vackert gilla det annars så får dom flytta till ett annat kar.
(guppy,platy och amano)

Både räkorna och sniglarna tar upp kalcium via maten. För att skalen inte skall förstöras behöver de dessutom ett vatten med ph på 7 eller strax däröver. Det finns ingen väg för kalcium att ta sig in i djuren från vattnet, så vattnets hårdhet är oväsentligt för dessa djur. Alkaliniteten och andra sidan kan vara bra att ha koll på så att man inte tappar bufferten.
MVH
Magnus

mao måste de på nåt vis få kalk i kosten?

hmmm

vad står det på burken om det innehåller kalk då?

Tropfrog, den som frågar den som vet, den vet sedan..
Hur får sniglarna och räkorna i sig vatten då? om de får i sig det via munnen och inte absorberar det som verkar konstigt om det vore så, vore det inte möjligt att de kan få i sig kalcium även via vattnet om de nu får i sig det via munnen där de även får i sig maten?

Bara nyfiken, det känns lite som att du är "vatten kemi mannen" här på forumet

men om man sätter i kalcium i vattnet, så suger ju alger å växter plus maten i sej det å wolla så har dom fått det i sej eller?

satt å blängde på min räkmix men står inget på den ang kalcium (inte vad jag kunnat se iaf) och att ge det via räkmix känns lite vanskligt eftersom man är osäker om snäckan och räkorna får det i sej.

Mina får räkmix som innehåller skal från räkan och när de ömmsar skin ser man de sitta o tugga sitt gammla skal(lite som att bita på naglar kanske haha)

peterhaack, eller att ta med sig håret hem efter att man vart hos barberaren och glufsa i sig det framför tv'n:p

Fiddan skrev:

peterhaack, eller att ta med sig håret hem efter att man vart hos barberaren och glufsa i sig det framför tv'n:p

Smaskens undra hur länge man skall koka för att få det aldente hehe... sorry blev lit OT där förlåt Polysperma....

:D

men räkor?
måste det vara mix?

kan man ge dem vanliga frysta räkor?
ska de hackas osv?

peterhaack skrev:

Smaskens undra hur länge man skall koka för att få det aldente hehe... sorry blev lit OT där förlåt Polysperma....

3 min, skölj snabbt av i kallt vatten..... blanda i lite knorr ostsås å rör om:D

polysperma skrev:

blanda i lite knorr ostsås å rör om:D

Garnera sedan med riven eller avgnagd nagel.

Fiddan skrev:

Tropfrog, den som frågar den som vet, den vet sedan..

Hur får sniglarna och räkorna i sig vatten då? om de får i sig det via munnen och inte absorberar det som verkar konstigt om det vore så, vore det inte möjligt att de kan få i sig kalcium även via vattnet om de nu får i sig det via munnen där de även får i sig maten?



Bara nyfiken, det känns lite som att du är "vatten kemi mannen" här på forumet

Jag får väl ta det som en komplimang, men tack.

Innan jag börjar mitt svar så måste jag nämna att diskussionen bygger på antagandet att fiskar, sniglar och räkor har samma grundläggande fysiologi. Så hädanefter pratar jag bara om fisk.

En saltvattensfisk har i grunden en lägre salthalt än sin omgivning. Det innabär att saltet via osmotisk verkan alltid strävar efter att jämna ut skillnaden i salthalt. Om osmosen skulle lyckas med detta skulle fisken dö. Försvaret är att hela tiden dricka och avyttra saltet i dricksvattnet via särskilda körtlar i hjälarna.

Sötvattensfisk har den omvända problematiken. De simmar i en lösning som har lägre salthalt än omgivningen. Osmosen funkar på omvända sättet och riskerar att döda fisken av saltbrist. Försvaret mot det ständigt inträngande vattnet är att hela tiden kissa.

Slutsats: Om sötvattenräkor och sniglar har samma försvar mot saltbrist så dricker de inte. Djur som inte dricker kan omöjligt ta upp calcium via vattnet.

Men däremot så är karbonaterna viktiga för dessa djur, för att det finns en yttre påverkan av surt vatten. Karbonaterna förhindrar försurning och upplöst skal. Karbonaterna är en del av vanlig kalsten (kalsiumkarbonat), så det kan inte vara fel att ha i.
MVH
Magnus

Det var en komplimang!
egentligen är det kanske "vatten/växt mannen"

och nu fattar jag hur det ligger till tack.

Jamen räkornas skal består inte av kalk utan kitin. En del av dom, t ex Crystal red och olika sv/v räkor klarar sig inte i hårt vatten, och är det lite på gränsen så överlever de vuxna men klarar inte av att fortplanta sig.
Men det finns några som vill ha hårdare vatten, som babaulti (grön räka). Körsbär klarar sig både i mjukt och hårt vatten, dom är väldigt tåliga.

Vad jag förstår består räkornas skal av Kitin: "ett tämligen hårt ämne som utgör yttre stödjevävnad hos leddjur m.fl.: kitinhud; kitinskal" taget från NE

Kitin är en polysackarid som i ren form är lite läderartad men som vid deponering av kalciumkarbonat blir hårt.

Åtminstonde är det vad jag kunde minnas från min kemi men jag är inte helt säker på att jag minns rätt.

Försökte googla lite för att hitta något om detta men kunde inte direkt hitta något. Oavsett vad så är det ju ändå som så att snäckor är i behov av betydligt mer kalcium för sina skal än vad räkorna är. Sen kommer ju frågan om vilken räka och vilka vattenkvaliteter den vill ha...

MVH

Sabina

så här står det i wikipedia:
Kitin är en seg aminopolysackarid, som ingår tillsammans med bl a proteiner i många ryggradslösa djurs skal. Det förekommer också i svampar och bakterier.

Tidigare har det också ansetts att det var kitinet som gjorde många insekters hudskelett ("skal") hårt. Idag har denna syn modifierats något; hårdheten erhåller hudskelettet av sklerotin, ett protein. Kitinet spelar dock en viktig roll för att binda ihop sklerotinet och göra hudskelettet segt.


Så om man matar sina räkor med foder som innehåller räkor oskalade helst så bör de få tillräckligt i sig för att kunna upprätthålla Kitinet i skalet.

Tillsatser av kalk bör vara en del av byggandet av skalet men är nog viktigare att skydda skalet i den yttre miljön vattnet..

peterhaack skrev:

så här står det i wikipedia:

Kitin är en seg aminopolysackarid

Då skulle det kunna stämma att det är deponeringen av kalciumkarbonat som gör kitinet hårt.

Det innebär ju isåfall att de får i sig tillräckligt av båda (kitin och kalciumkarbonat) om räkmixen innehåller oskalade räkor.

MVH

Sabina

Kan man säga, ja!

Men kalket extra kan nog inte skada för säg sniglar då de har mycket mer skal än vad en räka har och förmodlingen kräver mer av just kalcium..(mer än jag vet då jag e ny på just snäckor) försöker läsa in mig lite i vad de behöver och skall ha..
Fina råd har jag fått av Sabina när det gäller snäckor och räkor har Guruinan Sonja bistått med.... (Jaja Magic du e med på en hörna, men banen i skåne smakar nog inte lika gott som de i Gbg omr.)

peterhaack skrev:

Kan man säga, ja!



Men kalket extra kan nog inte skada för säg sniglar då de har mycket mer skal än vad en räka har och förmodlingen kräver mer av just kalcium..(mer än jag vet då jag e ny på just snäckor) försöker läsa in mig lite i vad de behöver och skall ha..

Fina råd har jag fått av Sabina när det gäller snäckor och räkor har Guruinan Sonja bistått med.... (Jaja Magic du e med på en hörna, men banen i skåne smakar nog inte lika gott som de i Gbg omr.)

hehe, får la köra gururinans matning då, okokt spagetti....

jag har vid tillfällen slängt i räkskal bland mina räkor, (matar inte mer räkmix utan diverse flingfoder/granulat/banan) om dessa "försvinner" på några dagar...

ja just det okokt spagetti har jag ju inte testat hmm hur gör man då stoppar ner en hel spagetti i sanden eller så det blir en sån stripstolpe haha

hmmmm tydligen så ska man låta det ömsade skalet ligga kvar och i längden vill även amano räkor ha lite kalk i vattnet men mängd mm hann jag inte ta reda på eftersom det var väldigt mye kunder....
mao vart inte mye smartare i dag:D

peterhaack skrev:

Kan man säga, ja!



Men kalket extra kan nog inte skada för säg sniglar då de har mycket mer skal än vad en räka har och förmodlingen kräver mer av just kalcium..(mer än jag vet då jag e ny på just snäckor) försöker läsa in mig lite i vad de behöver och skall ha..

Fina råd har jag fått av Sabina när det gäller snäckor och räkor har Guruinan Sonja bistått med.... (Jaja Magic du e med på en hörna, men banen i skåne smakar nog inte lika gott som de i Gbg omr.)

Kan det vara det här som gör att t ex Crystal red har så svårt att klara sig i hårt vatten, deras skal hårdnar och dom kan inte ömsa som dom ska?

Sonja skrev:

Kan det vara det här som gör att t ex Crystal red har så svårt att klara sig i hårt vatten, deras skal hårdnar och dom kan inte ömsa som dom ska?

Skulle kunna vara det, skalet blir för hårt de kan inte ömsa och de kvävs i sitt skal, ja varför inte.. hmm vi har väldigt mjukt vatten här hemma så då borde man kunna rimligtvis inte ha problen med CRs (låter bra nu när man snart skall få CRs white från singapore...

Sonja skrev:

Kan det vara det här som gör att t ex Crystal red har så svårt att klara sig i hårt vatten, deras skal hårdnar och dom kan inte ömsa som dom ska?

Hmm, nu vet jag inte riktigt exakt hur det är med just räkor.

Snäckorna kan ta upp kalcium både från vattnet och genom maten. Då de utnyttjar kalcium från kalciumfattiga vatten så blir det en energikrävande transport, de kan även göra sig av med kalcium om de tex får överskott pga god kalciumtillgång i födan och från kalciumrikt hårt vatten.

De flesta räkor som trivs i hårdare vatten har ju inte problem med att ömsa skal, dvs de borde styra deponeringen av kalciumkarbonaten i kitinet så att skalet får den hårdhet som är avsedd.

Min fundering här är om just de räkor som vill ha mjukare vatten inte har samma möjlighet till att aktivt transportera bort kalcium jämfört med sina artfränder som vill ha hårdare vatten eller har en annan styrning av sitt bildande av kitin.

Skall se om jag kan hitta något om detta...

Någonstans måste det vara en skillnad. Det här är riktigt, riktigt intressant.

Låter vettigt...

Sonja skrev:

Kan det vara det här som gör att t ex Crystal red har så svårt att klara sig i hårt vatten, deras skal hårdnar och dom kan inte ömsa som dom ska?

... tycker jag... när folk beskriver att räkan sitter fast i skalet och inte att den har dött efter ömsning... har läst här på Zoopet att skalet har varit delat men räkan sitter död kvar i skalet... det torde bero på för hårt skal...

Om räkan däremot dör efter ömsning så torde det bero på att det nya skalet inte hårdnar som det ska och att då är för mjukt vatten!! Eller?? ;)

var därför jag undrade ju:D

mina arma amano satt halvvägs ur sitt nya skal (halvt urkrupen ur det)

kanske ska ha mindre hårt vatten?

tror ph ligger på 7,4 men har ingen aning om vad det betyder för kalk i vatten

Jag kan inte det där...

... men sa jag fel innan?? PH värdet är väl surt eller basiskt??? Mjukt eller hårt är väl nån sorts joner... kalk och sånt... Kan inte det här som sagt [:o]

Vad jag menar är iaf om man har för mycket kalk i vattnet så blir skalet för hårt och räkan kommer inte ur det... om man har för lite kalk i vattnet så blir inte det nya, mjuka skalet hårt... eller om det är kinin... Phu, svårt det här...
:)

Men visst gick det att sänka värdet, rötter och sådant för att få lägre PH, men hur sänker kalk??? Är jag alldelles snurrig nu :confused:

Jag har tillsatt tropic marins discus remineral, kalk och andra gosigheter. Helt enkelt för att jag fick för mig att mina RC´n fick bättre färger, testat ett tag och det fungerar fint.

Hittade detta på www.hvr.sse

MJUKT, HÅRT, SURT ELLER ALKALISKT VATTEN?


För att bereda dricksvatten måste men kunna mäta och kontrollera vilka joner och kemiska föreningar som finns i vattnet. Till de viktigaste parametrarna hör hårdhet, alkalinitet, pH, surhet och salinitet, begrepp som ibland är överlappande.

Det är förekomsten och kombinationerna av ett antal joner som bestämmer dessa egenskaper.

Kalcium- och magnesiumjon ger hårdhet. Bikarbonat-, karbonat- och hydroxyljon ger alkalinitet. Kloridjon och sulfatjon ger surhet och salinitet.

Således ger föreningen kalcium-karbonat både hårdhet och alkalinitet åt vattnet, medan kalcium-klorid ger hårdhet och salinitet osv, beroende på kombinationen av joner. Först några definitioner:

Salt: förening av positiva hydroxyljoner, oftast av metaller, och negativa syrajoner. Salter kan vara mer eller mindre vattenlösliga.

Klorid: salt av saltsyra, HCl.

Sulfat: salt av svavelsyra, H2SO4.

Nitrat: salt av salpetersyra, HNO3.

Fosfat: salt av fosforsyra, PO4.

Karbonat, CO3: salt av kolsyra, H2CO3.

Bikarbonat (vätekarbonat), HCO3: surt salt av kolsyra, en sur karbonat.

Salinitet: När klorid- och sulfatjoner förenar sig med magnesium-, kalcium- eller natriumjoner, uppstår salinitet (salthalt, sälta).

Hårdhet
Hårdhet känns igen på att hårt vatten kräver mera tvål för att bilda lödder. Mängden kalciumjon (Ca) och magnesiumjon (Mg) bestämmer vattnets hårdhet. Ett hårt vatten minskar tvåltvättmedels tvättförmåga genom att kalcium- och magnesiumjonerna fäller ut fettsyrorna i tvålen. Underjordiskt vatten är ofta hårt, särskilt vatten från krit- och kalklager. Man skiljer på temporär hårdhet och permanent hårdhet.

Temporär hårdhet (karbonathårdhet) består av vätekarbonater (bikarbonater) och karbonater av kalcium- och magnesium. Kalcium och magnesium bildar salter med den kolsyra som i sin tur bildas i jordlager genom oxidering av organisk materia. Därvid uppstår kalciumbikarbonat Ca(HCO3)2 och magnesiumbikarbonat Mg(HCO3)2.

Temporär hårdhet fälls ut av uppvärmning och kokning och bildar avlagringar, s.k. pannsten, i kokkärl, rörsystem, pannor, varmvattenberedare och andra maskiner.

Permanent hårdhet (mineralsyrahårdhet) innefattar sulfater, klorider, nitrater och fosfater av kalcium och magnesium. Permanent hårdhet orsakas främst av kalciumsulfat CaSO4 och magnesiumsulfat MgSO4 (som även ger mineralsurhet, se avsnittet om pH) eller av kalciumklorid CaCl2 och magnesiumklorid MgCl2 (som även ger salinitet).

Permanent hårdhet fälls inte ut av kokning. En viktig källa till permanent hårdhet hos ytvatten är den kalciumsulfat som finns i lera.

Summan av temporär och permanent hårdhet kallas totalhårdhet. Den definieras som summan av de alkaliska jordartsmetallernas salter med karbonat, bikarbonat, sulfat, klorid och fosfat. De alkaliska jordartsmetallerna är kalcium, magnesium, strontium och barium, de två sistnämnda förekommer dock i försumbara mängder. Totalhårdheten mäts i tyska hårdhetsgrader (odH):

0 – 2,1 odH – mycket mjukt

2,2 – 4,9 odH – mjukt

5,0 – 9,8 odH – medelhårt

9,9 – 21 odH – hårt

över 21 odH – mycket hårt

För att beräkna hårdhet räknar man om summan av de ingående salterna till motsvarande mängd kalciumkarbonat (CaCO3) i milligram per liter. En tysk hårdhetsgrad (1 odH) motsvarar 20 mg CaCO3. En hårdhetsskala kan se ut så här:

mg/l CaCO3

0 – 50, mjukt

50 – 100, medelmjukt

100 – 150, något hårt

150 – 200, medelhårt

över 200, hårt

över 300, mycket hårt

De problem som orsakas av hårdhet över 15 odH (300 mg CaCO3/l) är huvudsakligen ekonomiska genom att de, särskilt vid uppvärmning, ger utfällningar på textilier och i kärl, pannor och varmvattensystem. Å andra sidan så blir vatten som är mjukare än 3 odH (60 mg CaCO3/l) korrosivt och kan därmed lösa ut bly och andra tungmetaller.

Avhärdning. Olika metoder används för att göra ett hårt vatten mjukt. I kalk-sodametoden tillsätts kalk (kalciumhydroxid, Ca(OH)2) och soda (natriumkarbonat, Na2CO3), vilket förändrar beståndsdelarna så att de blir olösliga och fäller ut. (För att fälla ut alkalinitet i form av natriumbikarbonat, Na(HCO)3, används kalciumklorid, CaCl2.) För att förbättra utfällningen används ett koaguleringsmedel, aluminiumsulfat eller något järnsalt. Därefter sedimenteras och filtreras vattnet. Kalk-sodaprocessen reducerar vattnets hårdhet med ungefär en tredjedel. Metoden resulterar i stora mängder slam och har numera begränsad användning.

I jonbytarmetoden förändras beståndsdelarna genom att vattnet får passera genom en bädd av jonbytarhartser. I en variant byts kalcium- och magnesiumjoner mot natriumjoner så att de nya komponenterna inte reagerar med tvål. I en annan ersätts kalcium, magnesium, natrium och kalium med vätejoner, och därefter tar man bort klorid, sulfat och nitrat.

Även omvänd osmos används för att reducera hårdhet.

pH – vätepotential
pH är ett mått på surhet och basiskhet hos en vätska på en skala från 0 till 14, där 7 representerar neutralitet, tal lägre än 7 tilltagande surhet och tal högre än 7 tilltagande alkalinitet.

pH ("vätepotential"): mäter koncentrationen av vätejon i en vätska. Ju mera vätejon, desto lägre pH.

Syra är en protongivare, ex. H+ + Cl- (saltsyra).

Bas är en protontagare, ex. Na+ + OH- (natronlut, kaustiksoda).

Neutral lösning: H+ = OH-

Sur lösning: H+ > OH-

Basisk lösning: OH- > H+

Basisk lösning = alkalisk lösning

Många av de processer som ingår i vattenbehandling är pH-beroende. Rent vatten är svagt joniserat till positiva vätejoner (H+) och negativa hydroxyljoner (OH–). En lösning sägs vara neutral (pH 7,0) när antalet vätejoner och antalet hydroxyljoner är lika.

När det gäller att behandla vatten för att modifiera pH räcker det inte med att veta pH-värdet. Man måste också kvantifiera innehållet. Exempelvis kan ett naturligt vatten med pH 7,0 innehålla 50 ppm bikarbonat-alkalinitet, eller det kan innehålla 200 ppm.

Enligt dricksvattenkungörelsen ska pH-värdet i kommunalt dricksvatten ligga mellan 7,5 och 9. Vatten som lämnar vattenverket ska vara icke-korrosivt, med pH-värdet förhöjt för att korrigera för surhet när så behövs.

Vissa behandlingsprocesser, särskilt koagulation med aluminiumsulfat, reducerar vattnets pH-värde och gör det surare, och vatten som är förorenat av industriutsläpp kan innehålla fri mineralsurhet från starka syror och deras salter, med pH-värden under 3,7.

Om pH-korrigering inte tillämpas och ett surt vatten (med pH under 7) släpps ut i distributionssystemet, så kan korrosionsproblem uppstå. Det kan resultera i angrepp på cementrör och i att tungmetaller som koppar, zink och bly löses ut.

Om pH-värdet är mycket lågt får vattnet en sur smak. Surheten härrör vanligtvis från löst koldioxid som bildar svag kolsyra. Humussyror och andra organiska syror, som bildas av multnade växter, kan också göra vattnet surt, som i fallet med vatten från torvhedar. När surheten har sådana naturliga orsaker är vattnets pH-värde vanligtvis över 3,7.

Hårda vatten som har silats genom kalksten har höga pH-värden. pH-värden på 10,5 och däröver gör vattnet otjänligt pga risken för skador på ögon och slemhinnor.

Koldioxid: en tung, färglös gas, CO2, som framförallt bildas genom förbränning och förmultning av organisk substans.

Kolsyra: en svag syra, H2CO3, som bildas när koldioxid löses i vatten, och som reagerar med baser för att bilda karbonater.

Alkalinitet
Alkalinitet är ett mått på känslighet för försurning, alltså buffertkapacitet för syratillskott. Måttet anger vattnets förmåga att neutralisera syror, dvs. dess förmåga att tåla tillskott av vätejoner H+ utan att reagera med pH-sänkning. Den egenskapen är viktig vid kemisk koagulation. Ju högre alkalinitet desto större är vattnets förmåga att stå emot försurning. Om alkaliniteten är noll, så sjunker pH vid varje tillskott av sura produkter. Är alkaliniteten större än noll, ändras inte pH proportionellt mot tillskottet av vätejon (H+), men alkaliniteten minskar. Det är främst bikarbonat-, karbonat- och hydroxyljoner som påverkar alkaliniteten.

Hydroxid: kemisk förening som liknar ett salt och vars negativa jon är en hydroxyljon.

Hydroxyljon: anjonen OH– hos basiska hydroxider – kallas även hydroxidjon.

Alkalinitet har tillsammans med pH och hårdhet betydelse för vattnets metallangripande egenskaper. Mängden alkali kan bestämmas utifrån pH-värdet. Alkaliniteten bör överstiga 60 mg HCO3 (bikarbonat) per liter för att korrosion på ledningar ska undvikas.

Bikarbonat-, karbonat- och hydroxyljoner ger vattnet olika typer av alkalinitet:

Bikarbonat-alkalinitet. När sådan existerar ensam, sker det bara vid pH under 8,3. Eftersom de flesta naturliga vatten har ett pH mellan 5 och 8, så består nästan all alkalinitet i naturliga vatten av bikarbonater.

Bikarbonat-alkalinitet + karbonat-alkalinitet. Sådana alkaliniteter kan endast förekomma tillsammans vid pH-värden mellan 8,3 och 9,4.

Karbonat-alkalinitet kan existera ensam vid pH över 8,3 eller i kombinerad alkalinitet vid pH-värden mellan 8,3 och 9,4 (se ovan). I kombination med hydroxyl-alkalinitet kan det förekomma vid pH över 9,4.

Kaustisk (frätande) alkalinitet (hydroxyl-alkalinitet från natriumhydroxid, NaOH) kan existera enbart vid pH över 9,4

peterhaack skrev:

Hittade detta på www.hvr.sse



MJUKT, HÅRT, SURT ELLER ALKALISKT VATTEN?





För att bereda dricksvatten måste men kunna mäta och kontrollera vilka joner och kemiska föreningar som finns i vattnet. Till de viktigaste parametrarna hör hårdhet, alkalinitet, pH, surhet och salinitet, begrepp som ibland är överlappande.



Det är förekomsten och kombinationerna av ett antal joner som bestämmer dessa egenskaper.



Kalcium- och magnesiumjon ger hårdhet. Bikarbonat-, karbonat- och hydroxyljon ger alkalinitet. Kloridjon och sulfatjon ger surhet och salinitet.



Således ger föreningen kalcium-karbonat både hårdhet och alkalinitet åt vattnet, medan kalcium-klorid ger hårdhet och salinitet osv, beroende på kombinationen av joner. Först några definitioner:



Salt: förening av positiva hydroxyljoner, oftast av metaller, och negativa syrajoner. Salter kan vara mer eller mindre vattenlösliga.



Klorid: salt av saltsyra, HCl.



Sulfat: salt av svavelsyra, H2SO4.



Nitrat: salt av salpetersyra, HNO3.



Fosfat: salt av fosforsyra, PO4.



Karbonat, CO3: salt av kolsyra, H2CO3.



Bikarbonat (vätekarbonat), HCO3: surt salt av kolsyra, en sur karbonat.



Salinitet: När klorid- och sulfatjoner förenar sig med magnesium-, kalcium- eller natriumjoner, uppstår salinitet (salthalt, sälta).



Hårdhet

Hårdhet känns igen på att hårt vatten kräver mera tvål för att bilda lödder. Mängden kalciumjon (Ca) och magnesiumjon (Mg) bestämmer vattnets hårdhet. Ett hårt vatten minskar tvåltvättmedels tvättförmåga genom att kalcium- och magnesiumjonerna fäller ut fettsyrorna i tvålen. Underjordiskt vatten är ofta hårt, särskilt vatten från krit- och kalklager. Man skiljer på temporär hårdhet och permanent hårdhet.



Temporär hårdhet (karbonathårdhet) består av vätekarbonater (bikarbonater) och karbonater av kalcium- och magnesium. Kalcium och magnesium bildar salter med den kolsyra som i sin tur bildas i jordlager genom oxidering av organisk materia. Därvid uppstår kalciumbikarbonat Ca(HCO3)2 och magnesiumbikarbonat Mg(HCO3)2.



Temporär hårdhet fälls ut av uppvärmning och kokning och bildar avlagringar, s.k. pannsten, i kokkärl, rörsystem, pannor, varmvattenberedare och andra maskiner.



Permanent hårdhet (mineralsyrahårdhet) innefattar sulfater, klorider, nitrater och fosfater av kalcium och magnesium. Permanent hårdhet orsakas främst av kalciumsulfat CaSO4 och magnesiumsulfat MgSO4 (som även ger mineralsurhet, se avsnittet om pH) eller av kalciumklorid CaCl2 och magnesiumklorid MgCl2 (som även ger salinitet).



Permanent hårdhet fälls inte ut av kokning. En viktig källa till permanent hårdhet hos ytvatten är den kalciumsulfat som finns i lera.



Summan av temporär och permanent hårdhet kallas totalhårdhet. Den definieras som summan av de alkaliska jordartsmetallernas salter med karbonat, bikarbonat, sulfat, klorid och fosfat. De alkaliska jordartsmetallerna är kalcium, magnesium, strontium och barium, de två sistnämnda förekommer dock i försumbara mängder. Totalhårdheten mäts i tyska hårdhetsgrader (odH):



0 – 2,1 odH – mycket mjukt



2,2 – 4,9 odH – mjukt



5,0 – 9,8 odH – medelhårt



9,9 – 21 odH – hårt



över 21 odH – mycket hårt



För att beräkna hårdhet räknar man om summan av de ingående salterna till motsvarande mängd kalciumkarbonat (CaCO3) i milligram per liter. En tysk hårdhetsgrad (1 odH) motsvarar 20 mg CaCO3. En hårdhetsskala kan se ut så här:



mg/l CaCO3



0 – 50, mjukt



50 – 100, medelmjukt



100 – 150, något hårt



150 – 200, medelhårt



över 200, hårt



över 300, mycket hårt



De problem som orsakas av hårdhet över 15 odH (300 mg CaCO3/l) är huvudsakligen ekonomiska genom att de, särskilt vid uppvärmning, ger utfällningar på textilier och i kärl, pannor och varmvattensystem. Å andra sidan så blir vatten som är mjukare än 3 odH (60 mg CaCO3/l) korrosivt och kan därmed lösa ut bly och andra tungmetaller.



Avhärdning. Olika metoder används för att göra ett hårt vatten mjukt. I kalk-sodametoden tillsätts kalk (kalciumhydroxid, Ca(OH)2) och soda (natriumkarbonat, Na2CO3), vilket förändrar beståndsdelarna så att de blir olösliga och fäller ut. (För att fälla ut alkalinitet i form av natriumbikarbonat, Na(HCO)3, används kalciumklorid, CaCl2.) För att förbättra utfällningen används ett koaguleringsmedel, aluminiumsulfat eller något järnsalt. Därefter sedimenteras och filtreras vattnet. Kalk-sodaprocessen reducerar vattnets hårdhet med ungefär en tredjedel. Metoden resulterar i stora mängder slam och har numera begränsad användning.



I jonbytarmetoden förändras beståndsdelarna genom att vattnet får passera genom en bädd av jonbytarhartser. I en variant byts kalcium- och magnesiumjoner mot natriumjoner så att de nya komponenterna inte reagerar med tvål. I en annan ersätts kalcium, magnesium, natrium och kalium med vätejoner, och därefter tar man bort klorid, sulfat och nitrat.



Även omvänd osmos används för att reducera hårdhet.



pH – vätepotential

pH är ett mått på surhet och basiskhet hos en vätska på en skala från 0 till 14, där 7 representerar neutralitet, tal lägre än 7 tilltagande surhet och tal högre än 7 tilltagande alkalinitet.



pH ("vätepotential"): mäter koncentrationen av vätejon i en vätska. Ju mera vätejon, desto lägre pH.



Syra är en protongivare, ex. H+ + Cl- (saltsyra).



Bas är en protontagare, ex. Na+ + OH- (natronlut, kaustiksoda).



Neutral lösning: H+ = OH-



Sur lösning: H+ > OH-



Basisk lösning: OH- > H+



Basisk lösning = alkalisk lösning



Många av de processer som ingår i vattenbehandling är pH-beroende. Rent vatten är svagt joniserat till positiva vätejoner (H+) och negativa hydroxyljoner (OH–). En lösning sägs vara neutral (pH 7,0) när antalet vätejoner och antalet hydroxyljoner är lika.



När det gäller att behandla vatten för att modifiera pH räcker det inte med att veta pH-värdet. Man måste också kvantifiera innehållet. Exempelvis kan ett naturligt vatten med pH 7,0 innehålla 50 ppm bikarbonat-alkalinitet, eller det kan innehålla 200 ppm.



Enligt dricksvattenkungörelsen ska pH-värdet i kommunalt dricksvatten ligga mellan 7,5 och 9. Vatten som lämnar vattenverket ska vara icke-korrosivt, med pH-värdet förhöjt för att korrigera för surhet när så behövs.



Vissa behandlingsprocesser, särskilt koagulation med aluminiumsulfat, reducerar vattnets pH-värde och gör det surare, och vatten som är förorenat av industriutsläpp kan innehålla fri mineralsurhet från starka syror och deras salter, med pH-värden under 3,7.



Om pH-korrigering inte tillämpas och ett surt vatten (med pH under 7) släpps ut i distributionssystemet, så kan korrosionsproblem uppstå. Det kan resultera i angrepp på cementrör och i att tungmetaller som koppar, zink och bly löses ut.



Om pH-värdet är mycket lågt får vattnet en sur smak. Surheten härrör vanligtvis från löst koldioxid som bildar svag kolsyra. Humussyror och andra organiska syror, som bildas av multnade växter, kan också göra vattnet surt, som i fallet med vatten från torvhedar. När surheten har sådana naturliga orsaker är vattnets pH-värde vanligtvis över 3,7.



Hårda vatten som har silats genom kalksten har höga pH-värden. pH-värden på 10,5 och däröver gör vattnet otjänligt pga risken för skador på ögon och slemhinnor.



Koldioxid: en tung, färglös gas, CO2, som framförallt bildas genom förbränning och förmultning av organisk substans.



Kolsyra: en svag syra, H2CO3, som bildas när koldioxid löses i vatten, och som reagerar med baser för att bilda karbonater.



Alkalinitet

Alkalinitet är ett mått på känslighet för försurning, alltså buffertkapacitet för syratillskott. Måttet anger vattnets förmåga att neutralisera syror, dvs. dess förmåga att tåla tillskott av vätejoner H+ utan att reagera med pH-sänkning. Den egenskapen är viktig vid kemisk koagulation. Ju högre alkalinitet desto större är vattnets förmåga att stå emot försurning. Om alkaliniteten är noll, så sjunker pH vid varje tillskott av sura produkter. Är alkaliniteten större än noll, ändras inte pH proportionellt mot tillskottet av vätejon (H+), men alkaliniteten minskar. Det är främst bikarbonat-, karbonat- och hydroxyljoner som påverkar alkaliniteten.



Hydroxid: kemisk förening som liknar ett salt och vars negativa jon är en hydroxyljon.



Hydroxyljon: anjonen OH– hos basiska hydroxider – kallas även hydroxidjon.



Alkalinitet har tillsammans med pH och hårdhet betydelse för vattnets metallangripande egenskaper. Mängden alkali kan bestämmas utifrån pH-värdet. Alkaliniteten bör överstiga 60 mg HCO3 (bikarbonat) per liter för att korrosion på ledningar ska undvikas.



Bikarbonat-, karbonat- och hydroxyljoner ger vattnet olika typer av alkalinitet:



Bikarbonat-alkalinitet. När sådan existerar ensam, sker det bara vid pH under 8,3. Eftersom de flesta naturliga vatten har ett pH mellan 5 och 8, så består nästan all alkalinitet i naturliga vatten av bikarbonater.



Bikarbonat-alkalinitet + karbonat-alkalinitet. Sådana alkaliniteter kan endast förekomma tillsammans vid pH-värden mellan 8,3 och 9,4.



Karbonat-alkalinitet kan existera ensam vid pH över 8,3 eller i kombinerad alkalinitet vid pH-värden mellan 8,3 och 9,4 (se ovan). I kombination med hydroxyl-alkalinitet kan det förekomma vid pH över 9,4.



Kaustisk (frätande) alkalinitet (hydroxyl-alkalinitet från natriumhydroxid, NaOH) kan existera enbart vid pH över 9,4

och på svenska betyder det???? jag------->:confused: och [:-56]

På Svenska innebär det att du får läsa det om igen och försöka sätta dig in i deras situation som skrivit detta... De hade 5 veckor på sig att göra förvirringen större över hårt och mjuk vatten så de slog sina kloka celler ihop och kom fram till detta. att bara mäta KH eller pH inte räcker för det innhåller karbonat o Bikarbonat-alkalinitet...


Och som ngn frågade om hur man får lägre hårdet finns svaret däruti..

Avhärdning. Olika metoder används för att göra ett hårt vatten mjukt. I kalk-sodametoden tillsätts kalk (kalciumhydroxid, Ca(OH)2) och soda (natriumkarbonat, Na2CO3), vilket förändrar beståndsdelarna så att de blir olösliga och fäller ut. (För att fälla ut alkalinitet i form av natriumbikarbonat, Na(HCO)3, används kalciumklorid, CaCl2.) För att förbättra utfällningen används ett koaguleringsmedel, aluminiumsulfat eller något järnsalt. Därefter sedimenteras och filtreras vattnet. Kalk-sodaprocessen reducerar vattnets hårdhet med ungefär en tredjedel. Metoden resulterar i stora mängder slam och har numera begränsad användning.

I jonbytarmetoden förändras beståndsdelarna genom att vattnet får passera genom en bädd av jonbytarhartser. I en variant byts kalcium- och magnesiumjoner mot natriumjoner så att de nya komponenterna inte reagerar med tvål. I en annan ersätts kalcium, magnesium, natrium och kalium med vätejoner, och därefter tar man bort klorid, sulfat och nitrat.

Även omvänd osmos används för att reducera hårdhet.

*tar en mugg kaffe, sätter mej till rätta i soffan och försöker få mina grå att samarbeta:D*

Ha ha...

peterhaack skrev:

Och som ngn frågade om hur man får lägre hårdet finns svaret däruti..

Avhärdning. Olika metoder används för att göra ett hårt vatten mjukt. I kalk-sodametoden tillsätts kalk (kalciumhydroxid, Ca(OH)2) och soda (natriumkarbonat, Na2CO3)

Vilken uppsats... ngn frågar en liten fråga till... var får man tag på kalciumhydroxid och natriumkarbonat???????????? ;)

Ska jag köpa en kalkbit och en flaska soda??? :D Ett kort svar duger alldelles utmärkt :D :p ;)

peterhaack skrev:

Hittade detta på www.hvr.sse



MJUKT, HÅRT, SURT ELLER ALKALISKT VATTEN?



Kalcium- och magnesiumjon ger hårdhet. Bikarbonat-, karbonat- och hydroxyljon ger alkalinitet. Kloridjon och sulfatjon ger surhet och salinitet.



Således ger föreningen kalcium-karbonat både hårdhet och alkalinitet åt vattnet, medan kalcium-klorid ger hårdhet och salinitet osv, beroende på kombinationen av joner.............

Vilken bra uppfräschning! Tack för den!

Har hittat några olika artiklar vad gäller räkor och dess skal men inte hunnit läsa igenom dem än. Får se om det går att hitta något intressant där.

Kan väl ändå nämna att man till just snäckorna kan tillsätta kalciumklorid (finns ämnat för saltvatten och fungerar bra att öka kalciumhalten även i sötvatten) om man inte vill påverka vattnets hårdhet. Själv använder jag kalciumkarbonat för att både få ett lite högre ph (håller sig neutralt) och rikligt med kalcium. Jag märker dock att just kalciumet förbrukas oerhört fort i akvarium med uppdragning av äppelsnäckor jämfört med övriga kar och jag får regelbundet tillsätta kalciumkarbonat just här.

MVH

Sabina

:D

jag bjuder på kaffe och nybakta bullar om du kommer hit och kollar av exakt vad jag har i karet och vad jag ska ha i för att optimera det;)

för det där känns som overkill för mig...

(På svenska: jag fattar nada:D)

Diwa skrev:

:D



jag bjuder på kaffe och nybakta bullar om du kommer hit och kollar av exakt vad jag har i karet och vad jag ska ha i för att optimera det;)



för det där känns som overkill för mig...



(På svenska: jag fattar nada:D)

bra då ringer du å tolkar det åt mej sen :D:D:D:D helst får du ju göra en bildebok och skicka.........

ingen som vill ha nubakta bullar:D

förmodligen ett klokt beslut*asg*

Efter en liten djuplodning på artiklar på nätet så kan jag summera följande.

Salt och sötvattensräkor bildar ett nytt skal av kitin under sitt gamla skal när de börjar bli för stora för sitt nuvarande. När det är dags för skalbyte så gömmer sig räkan och skalbytesprocessen startat från munnen och bak. Räkan tar in överskott av vatten och sväller för att "spräcka" sitt gamla skal som med hjälp av enzymer blir svagt i sömmen mitt på rygglinjen. När det gamla skalet är spräckt så fortsätter räkan att svälla för att töja ut sitt nya kitinskal innan det med hjälp av kalciumkarbonat stelnar och bildar ett skyddande hårt skal. Kitinet i sig är läderartat och erbjuder i ren form inte något motstånd för rovdjur o dyl. Med olika dieter så kan man påverka denna skalbytarprocess, tydligen så kan kosten spela en viss roll för hur väl räkan kan klara sin skalbytarprocess.

Om jag förtsod det rätt så har de räkor som hittats fortfarande suttit kvar delvis i sitt gamla skal?

Teorin om att det är ett hårt vatten som gör det gamla skalet för hårt tror jag vi kan förkasta. Kitinet blir hårt av deponering av kalciumkarbonat och hos räkan sker detta i samband med skalbytet. Det innebär att det gamla skalet redan är härdat av kalciumkarbonat sedan föregående skalbyte och blir inte hårdare, det nya skalet däremot är helt läderartat och måste hårdna med hjälp av deponeringen av kalciumkarbonaten.

Andra teorier på vad som skulle gått sned är att de på grund av någon brist inte lyckas "spräcka" sitt gamla skal tillräckligt bra. Att de inte kan svälla som de skall och på så vis bli av med sitt gamla skal.

Vad jag förstått på en del expriment så kan man påverka skalbytesprocessen genom födan (Darrell W. Donahue et al. The Effect of Diet on Weight Gain, Shell Hardness, and Flavor of New-Shell American Lobster, Homarus americanus. Journal of Applied Aquaculture Volume: 7 Issue: 4 ISSN: 1045-4438 Pub Date: 10/6/1997). Detta test gjordes på hummer, sammanfattningsvis fick de sill, rester fr fiskindustrin, pellets med 3 olika halter av D-vitamin. Höga halter D-vitamin påverkade tillväxten ngativt. Pellets med tillsats av D-vitamin i låg halt gav bäst tillväxt, överlevnad efter skalbyte och snabbast härdning av skalet.

Ni som haft problemet med skalbytesdöd kan ni rapportera hur det sett ut?

//Sabina

Väldigt intressanta och nyttiga fakta du hittar Sabina.

vad vill du veta:D

bilder har jag tyvärr inte...:(

den hade ömsat till midjan sedan satt skalet fast på nedre delen av kroppen.
den var död *jupp inte ens cpr hade hjälpt*
den var rosatonad i kroppen
inte massor utan lätt(kan ju iofs ha blivit av att ha legat död en stund)

5 kvar som är pigga aktiva och en av dem har efteråt ömsat utan bekymmer

liet gammal tråd, men behandlar precis det jag vill och jag undrar hur det gått för er.
Är det någon som tillsätter CaCO3 till sina räkor?

jag tillsätter CaCO3 till mina räkor, inte mycket men lite och jag har bottenfilter så jag lägger lite på botten och sen ser man att det liksom sugs ner i botten och sen blir det lite dimmigt i karet men det lägger sig snabbt

Frågan är om det är bättre med CaCO3 än CaCl2. Har hört att räkorna blir känsliga mot Cl2 när man tillsätter de i mängder som "behövs" i ett växtkar. Fast karbonatet höjer ju hårdheten och det gillar ju inte räker heller (?) . suck

peterhaack skrev:

jag tillsätter CaCO3 till mina räkor, inte mycket men lite och jag har bottenfilter så jag lägger lite på botten och sen ser man att det liksom sugs ner i botten och sen blir det lite dimmigt i karet men det lägger sig snabbt

Om jag googlade rätt så betyder CaCO3 Kalciumkarbonat!? Var köper man sådant???

Hur höjer man gh och kh utan att höja ph????

Jag har ju lyckats att få upp kh men då höjs ju även ph och det gillar ju inte räkorna...
Ska man stoppa i både korallkross/kalksten och alkottar eller hur gör man??? :confused:

Sabina skrev:

Kitinet blir hårt av deponering av kalciumkarbonat och hos räkan sker detta i samband med skalbytet. Det innebär att det gamla skalet redan är härdat av kalciumkarbonat sedan föregående skalbyte och blir inte hårdare, det nya skalet däremot är helt läderartat och måste hårdna med hjälp av deponeringen av kalciumkarbonaten.

//Sabina

Det är väl inte själva kitinet som blir hårt utan sklerotinet. Kitinet är väl alltid segt läderartat? Kitinet är det som binder ihop skelerotinet.

Skelerotin hårdnar vid en enzymisk process med aminosyran tyrosin och ensymet tyrosinas

Eurydike skrev:

Det är väl inte själva kitinet som blir hårt utan sklerotinet. Kitinet är väl alltid segt läderartat? Kitinet är det som binder ihop skelerotinet.



Skelerotin hårdnar vid en enzymisk process med aminosyran tyrosin och ensymet tyrosinas

Jag plockade upp en gammal tråd i ämnet för att ställa min fråga.. som du för övrigt inte svarade på :D :D det är inte säkert att Sabina är på hugget.. ;) det känns fortfarande som en djungel det här...
Jag lyckades ju höja upp kh till 4 i japankaret men då stiger ph över 7 också och de gillar inte räkbebisarna.. det syns att skalen på de vuxna räkorna mår bättre än förrut men japanbebisarna dör som överlevde förrut när ph var 6,5 och kh var 2... :( skulle vilja ha ph under 7 och kh 4 som rekomenderas om det nu är bäst.. :) om jag öser ner alkottar så färgas vattnet så mycket...

Katharina skrev:

Jag plockade upp en gammal tråd i ämnet för att ställa min fråga.. som du för övrigt inte svarade på :D :D det är inte säkert att Sabina är på hugget.. ;) det känns fortfarande som en djungel det här...

Jag lyckades ju höja upp kh till 4 i japankaret men då stiger ph över 7 också och de gillar inte räkbebisarna.. det syns att skalen på de vuxna räkorna mår bättre än förrut men bebisarna dör... :( skulle vilja ha ph under 7 och kh 4 som rekomenderas.. :) om jag öser ner alkottar så färgas vattnet så mycket...

Nej, jag reagerade på det som skrevs om att kitinet hårdnar vid tillförsel av kalciumkarbonat. När det i själva verket är skelerotinet som hårdnar med hjälp av tyrosin och tyrosinas.

Själva disskussionen handlade om ifall det behövs kalk för räkorna skal. Men både kitin och skelerotin är proteiner.
Kan det vara så enkelt att räkor som har problem med sina skal får för lite protein i sin kost? Finns en hel del som inte ens matar sina räkor utan tror det räcker men de alger som finns i akvariet.

Ett annat alternativ kan vara kopparhalten i vattnet. Tyrosinas är ett kopparhaltigt enzym. Hur påverkas det av för mycket/för lite koppar i vattnet/födan? Stelnar skalet för lite, för fort, inte alls?

JAG tror inte att det behövs kalk för själva skalets bildande eller ömsning. Eftersom inget av det består av kalk.

Eurydike skrev:

Nej, jag reagerade på det som skrevs om att kitinet hårdnar vid tillförsel av kalciumkarbonat. När det i själva verket är skelerotinet som hårdnar med hjälp av tyrosin och tyrosinas.



Själva disskussionen handlade om ifall det behövs kalk för räkorna skal. Men både kitin och skelerotin är proteiner.

Kan det vara så enkelt att räkor som har problem med sina skal får för lite protein i sin kost? Finns en hel del som inte ens matar sina räkor utan tror det räcker men de alger som finns i akvariet.



Ett annat alternativ kan vara kopparhalten i vattnet. Tyrosinas är ett kopparhaltigt enzym. Hur påverkas det av för mycket/för lite koppar i vattnet/födan? Stelnar skalet för lite, för fort, inte alls?



JAG tror inte att det behövs kalk för själva skalets bildande eller ömsning. Eftersom inget av det består av kalk.

Det innebär alltså att det skulle räcka med att ge dem cyklops eller artemia oftare bara??? :) Idag ger jag kanske 1-2 dagar i veckan... då kan man ju öka det till 3-4 dagar i veckan...

Katharina skrev:

Det innebär alltså att det skulle räcka med att ge dem cyklops eller artemia oftare bara??? :) Idag ger jag kanske 1-2 dagar i veckan... då kan man ju öka det till 3-4 dagar i veckan...

Det skadar ju inte att prova ;)
Jag utfodrar mina med något proteininnehållande nästan varje gång de får mat. Fast mestadels vegetabiliskt. Viktigt också att lämna kvar skalen tror jag.
Synd att det finns så lite att hitta om deras naturliga habitat. Hade varit väldigt intressant.

Ja, de är nog allätare, tror jag.. Äter allt som trillar ner på botten... Jag tycker att det är så gulligt när de sitter på en växt eller en algboll.. de sitter fint kvar fast man flyttar på växten och sitter lugnt kvar när algbollen rullar iväg på botten.. de måste vara vana vid regält strömt iaf..

Men du har ingen uppfattning om hur man gör för att behålla kh på 4 men få ph under 7.. Patsuu kanske vet.. jag får gå in på hans räksida och fråga... du har väl hittat dit?! :)

Katharina skrev:

Ja, de är nog allätare, tror jag.. Äter allt som trillar ner på botten... Jag tycker att det är så gulligt när de sitter på en växt eller en algboll.. de sitter fint kvar fast man flyttar på växten och sitter lugnt kvar när algbollen rullar iväg på botten.. de måste vara vana vid regält strömt iaf..



Men du har ingen uppfattning om hur man gör för att behålla kh på 4 men få ph under 7.. Patsuu kanske vet.. jag får gå in på hans räksida och fråga... du har väl hittat dit?! :)

Visst är de underbara!! Totalt orädda! Putsar på allt.
Jag har också uppfattat det som att det gillar strömt. Unga räkor och ibland även vuxna verkar gilla att leka i utblåset från pumpen.

Det är så länge sedan man läste kemi i skolan....
Jag kan mina räkor litegann men inget annat. Ha ha.
Vattenvärden är bättre någon annan svarar på. Jag brukar inte fippla så mycket med mitt vatten. En liten skvätt vattenberedningsmedel och rötter, löv och kottar sen får det vara. Mäter värdena ibland så det ser bra ut.

Klart jag hittat till Redbee :)

Eurydike skrev:

Visst är de underbara!! Totalt orädda! Putsar på allt.

Jag har också uppfattat det som att det gillar strömt. Unga räkor och ibland även vuxna verkar gilla att leka i utblåset från pumpen.



Det är så länge sedan man läste kemi i skolan....

Jag kan mina räkor litegann men inget annat. Ha ha.

Vattenvärden är bättre någon annan svarar på. Jag brukar inte fippla så mycket med mitt vatten. En liten skvätt vattenberedningsmedel och rötter, löv och kottar sen får det vara. Mäter värdena ibland så det ser bra ut.



Klart jag hittat till Redbee :)

Så körde ju jag med och allt gick jättebra ända tills jag började med de här känsliga japanerna.. hmm nu måste jag lära mig det här ordentligt.. phu va jobbigt... sen vill jag ju inte ha en massa kemikalier utan helst använda typ korallkross och alkottar för att komma dit som är optimalt... :)

Katharina skrev:

Så körde ju jag med och allt gick jättebra ända tills jag började med de här känsliga japanerna.. hmm nu måste jag lära mig det här ordentligt.. phu va jobbigt... sen vill jag ju inte ha en massa kemikalier utan helst använda typ korallkross och alkottar för att komma dit som är optimalt... :)

Kemikalier tror jag man ska vara försiktig med ihop med räkor. Jag skulle tex inte använda vilket vattenberedningsmedel som helst.

Kolla du med paatsu. Han vet säkert vad känsliga japanska CR vill ha.;)

Hoppas inte några av mina sorter är känsliga av sig och börjar dö för mig :(

Eurydike skrev:

Kemikalier tror jag man ska vara försiktig med ihop med räkor. Jag skulle tex inte använda vilket vattenberedningsmedel som helst.



Kolla du med paatsu. Han vet säkert vad känsliga japanska CR vill ha.;)



Hoppas inte några av mina sorter är känsliga av sig och börjar dö för mig :(

Åhh.. Nu har jag glömt min lösen till räksidan...fattar inte... har ju samma överallt... jaja... det hinns väl med... tror jag ska ta upp en tråd om att blanda olika gradering för att höja livsstyrkan hos räkorna alternativt selektiv avel med utplock av de finaste... Just nu känns det som att jag ska blanda eftersom jag inte har fått mer än 1-2 per kull av japanerna... + att jag tänkte göra rent i svenskkaret och byta till svart sand... :D :D

Jo... jag hade för mig att jag har sett dig på Redbee.se men jag tänkte slänga ut lite reklam om nya räkintresserade läser... :D :D

Katharina skrev:

Åhh.. Nu har jag glömt min lösen till räksidan...fattar inte... har ju samma överallt... jaja... det hinns väl med... tror jag ska ta upp en tråd om att blanda olika gradering för att höja livsstyrkan hos räkorna alternativt selektiv avel med utplock av de finaste... Just nu känns det som att jag ska blanda eftersom jag inte har fått mer än 1-2 per kull av japanerna... + att jag tänkte göra rent i svenskkaret och byta till svart sand... :D :D



Jo... jag hade för mig att jag har sett dig på Redbee.se men jag tänkte slänga ut lite reklam om nya räkintresserade läser... :D :D

Jag har själv tänkt mig ha lite selektiv avel vad gäller färger. Jag har nyligen skaffat mig Celestichthys margaritatus (Galaxy) som sägs trots sin storlek ska vara hungrig på räkyngel. Då tänkte jag att jag kan slänga dit vuxna inte-så-fina räkor. De kan städa och hålla fint i karet men Galaxyna äter deras antagligen fula barn. Därav får jag bara snygga avelsdjur i mina rena räkkar. Slugt va? :D

Tänker precis lika, fast hos mig är det skalarerna som får frossa... ;)

*Fattar ingenting*

Inte för att det gäller räkor, men snäckor nämndes ju också :)
Räcker det med att tillföra några kalkstenar i akvariet för att ge snäckorna det de behöver??
Ett enkelt ja eller nej vore toppen :D

qenzo skrev:

*Fattar ingenting*



Inte för att det gäller räkor, men snäckor nämndes ju också :)

Räcker det med att tillföra några kalkstenar i akvariet för att ge snäckorna det de behöver??

Ett enkelt ja eller nej vore toppen :D

Nej, tydligen ska det vara två skilda saker men därav tvistar de lärda. På Akarielagret i Bromma har de snäckskal i pumpen och tror att det är bra för räkornas skal?! Men kinin säjs vara knepet här på zoopet.. Kemi är inte min starka sida så jag matar med artemia och cyklops.. som ju är små kräftdjur.. man ska även kunna ge lite räkskal när man har skalat räkor hemma... :D

Du kan även kolla tråden med mellanotinlera eller hur det nu stavades.. Koilera, Supermin Plus var ett tips från Patsuu som har Redbee.se Det finns även foder som ska vara mer nyttiga än andra..Röd Kristall ;)

Oj.. Missade att det var snäckorna du frågade om.. [:o] [:o]

Jag tror att snäckskalskross räcker för att snäckor ska må bra. Sen kan dåliga vattenvärden fräta på skalet har någon sagt här men jag vet inte vid vilka värden... Står det inte på snäcktrådarna???

Jag har letat mig grön i alla trådar om kalk öht, sedan (tror det var Sabina) sa ngt om att jag borde tillföra kalk ffa nu då snäckorna börjat leka.
Det är bara det att jag har 10 mil enkel resa till närmaste djuraffär, så det blir ju ett himla dyrt tillägg. Jag åker ju inte in mer än kanske ett par tre gånger per år :D

Och eftersom jag har noll koll på kemi, så trodde jag att det fanns ett skitenkelt svar i all denna (i mina ögon) röra :D

qenzo skrev:

Jag har letat mig grön i alla trådar om kalk öht, sedan (tror det var Sabina) sa ngt om att jag borde tillföra kalk ffa nu då snäckorna börjat leka.

Det är bara det att jag har 10 mil enkel resa till närmaste djuraffär, så det blir ju ett himla dyrt tillägg. Jag åker ju inte in mer än kanske ett par tre gånger per år :D



Och eftersom jag har noll koll på kemi, så trodde jag att det fanns ett skitenkelt svar i all denna (i mina ögon) röra :D

testa att höra med peterhaack om han har nåt som går tillsätta..han säljer det mesta tror jag:):)

En av de mest kalciumrikaste grönsakerna är vanlig dill, så det kan man mata med. Eller dryga ut annat foder man ger genom att tillsätta kalktillskott i form av sepia eller reptilkalk. Spenat och boccoli är oxå kalkrik och bra, samma med vanliga hönsägg, låt skalen torka nåt dygn så kan man pilla bort hinnan från insidan, krossa till pulver och antingen hälla i vattnet eller blanda med mat.

Funkar även bra att använda vanlig krita, sån man hade på svarta tavlans tid och lägga i akvariet i filtret eller så

Kalciumrik mat till snäckor och räkor

http://www.petfish.net/kb/entry/186/

qenzo skrev:

Jag har letat mig grön i alla trådar om kalk öht, sedan (tror det var Sabina) sa ngt om att jag borde tillföra kalk ffa nu då snäckorna börjat leka.

Det är bara det att jag har 10 mil enkel resa till närmaste djuraffär, så det blir ju ett himla dyrt tillägg. Jag åker ju inte in mer än kanske ett par tre gånger per år :D

Och eftersom jag har noll koll på kemi, så trodde jag att det fanns ett skitenkelt svar i all denna (i mina ögon) röra :D

Ha ha... jag håller med... Jag tycker att det är helsnurrigt detta.. Men jag kom iaf fram till att det bästa måste vara att ge dem "likrester".. Alltså snäckskalskross till snäckor låter supersmart, tycker jag och små skaldjur som foder åt räkor... Mycket enkelt och i mina ögon logiskt... :D

jubbe063 skrev:

http://www.petfish.net/kb/entry/186/

Men de ska ju inte behöva samma.. Räkor alltså... :confused:

Katharina skrev:

Nej, tydligen ska det vara två skilda saker men därav tvistar de lärda. På Akarielagret i Bromma har de snäckskal i pumpen och tror att det är bra för räkornas skal?! Men kinin säjs vara knepet här på zoopet.. Kemi är inte min starka sida så jag matar med artemia och cyklops.. som ju är små kräftdjur.. man ska även kunna ge lite räkskal när man har skalat räkor hemma... :D

Vilka är det som tvistar? Är väl hur enkelt som helst att slå upp vad räkors skal respektive snäckors skal är gjorda av i vilket lexikon som helst eller för all del Internet. Räkor har inget någonstans i sin kropp som borde behöva kalk. Medan snäckor har det och alla däggdjur som ju har skelett.

Eurydike skrev:

Vilka är det som tvistar? Är väl hur enkelt som helst att slå upp vad räkors skal respektive snäckors skal är gjorda av i vilket lexikon som helst eller för all del Internet. Räkor har inget någonstans i sin kropp som borde behöva kalk. Medan snäckor har det och alla däggdjur som ju har skelett.

Jag har alltid fått höra att de är så duktiga på Akvarielagret i Bromma. Andra affärer som Simbi i Sickla uppger att de ringer till AL och frågar om det är svåra frågor.
Men när jag hade Camallanus Cotti så sålde de mig en helt verkningslös medicin och nu när jag var där senast och passade på att fråga så uppgav de att de ger räkorna vad de behöver till skalen genom att ha snäckkross i pumpen!?

Därav uttrycket, därom tvistar de lärda.. Här på Zoopet säger ju b la Sonja att räkskal och snäckskal inte kräver samma ämnen.. [:o] :D
Det är det värsta när man inte alls vet någonting och man frågar en massa människor och alla säger olika och ingen har något riktigt bra svar på vad man ska göra... :( ;)

Våra svenska räkor kanske klarar av vår bristfälliga vattenkvalité men ju mer vi importerar desto mer känsliga varianter kommer hit och framförallt känsliga de första generationerna innan de har acklimatiserat sig till förhållandena här.. Inte kul om alla dör eller får fula skal för att man har fel ph, kh eller gh.. mineralbrister eller hua å hela världen...:eek: :D

Nej men så är det ju med allt. Därför är det alltid bäst att söka information själv.

Jag undrade också över det där med kalk innan. Blev tillsagd att jag var tvungen att ha kalk i vattnet om jag skulle ha räkor när jag började med amano för många år sedan. Sen sa någon att de inte behövde det. Så då läste jag om räkor och undrade vad de skulle ha kalket till.....De som säger att de behöver kalk måste ju ha en förklaring. Vilken är det? har aldrig hört någon någonsin av någon.

Min är att de behöver inte kalk. De består inte av kalk. Skalen består av kitin och skelerotin som är proteiner. Kitin är smidigt och skelerotin hårt, men inte direkt när räkan ömsar utan blir hårt med hjälp av en ensymisk process med aminosyran tyrosin och enzymet tyrosinas.

Sonja skrev:

Kan det vara det här som gör att t ex Crystal red har så svårt att klara sig i hårt vatten

Jag har väldigt svårt att tro på att några räkor från Kina och Japan har problem med hårt vatten. Har nån verkligen testat? För mig känns det mycket troligare att det är nån annan faktor som spelar in.
De räkor som hålls som i naturen förekommer i mycket mjuka vatten är framförallt Macrobrachium och Atya/Atyopsis, men de är förefaller inte känsliga mot hårt vatten, medan CR ifrån sydöstra Kina och Japan över lag ganska hårda och svagt basiska vatten skulle vara det, men inte andra räkarter från samma område?
Jag har aldrig ägt någon CR, så jag vet inte säkert, men jag tycker det verkar väldigt märkligt.

Räkor behöver inte kalk för skalen; de har (med få undantag) mycket svagt förkalkade skal.
Däremot är de flesta akvarieräkarter avkomlingar av bräck- eller saltvattenslevande förfäder som rätt nyligen invaderade sötvatten, och är fortfarande rätt dåligt anpassade till livet i sötvatten. I naturen förekommer de flesta i hårt vatten med högt pH och hög ledningsförmåga (som man har i havet), och har fortfarande kvar det långa, saltvattenskrävande, planktoniska yngelstadie deras saltvattensförfäder hade. Amano-räka är typfallet för en sån halvdåligt sötvattensanpassad räka.

Den gillar kalkhaltigt vatten inte för att den behöver kalk till sitt skal, utan för att den behöver hyfsat hårt vatten med minst neutralt pH, och det får man med kalk.

Vad gäller räkor som dör under ömsning, kan man för det första tänka på att ömsning är en mycket komplex process som påverkas av många faktorer, t.ex. tillgången på jodid; och dessutom en process som kräver mycket av räkan - räkor som dör en naturlig död av ålderdom gör det normalt i samband med ömsning just pga att de inte längre klarar påfrestningen.

Azur. Tack för att du klargör i djungeln... :D
Men snäckor vill väl gärna ha kalk??? Som qenzo frågade..
Min tanke var helt enkelt att ge dem lik. [:o] Snäckskal till snäckor och cyklops eller artemia till räkor..
Finns det något annat lätt sätt att tillsätta vad dessa båda skaldjur behöver utan att bli kemist???

Eurodike. Jaha så kitin är ett protein... Det hade jag inte uppfattat... [:o] ;)

Ja, de flesta akvariesnäckor (t.ex. äppelsnäcka och neritider) har förkalkade skal och behöver kalk (och pH över 7) annars får de skalerosion.

(Skall dock sägas att snäckor anpassade till att leva i surt eller kalkfattigt vatten har tunna, ofta halvgenomskinliga, skal som innehåller mycket litet eller ingen kalk, utan är gjorda av protein.)

Åkej! Ja men dåså, här ska införskaffas i kalkmedelsprylar :D
Ni förstår, det här med kemi är inte ens grekiska, utan med som Klingon eller nåt annat språk från yttre galaxen, platser jag inte besökt eller studerat lokala dialekter från.

Nu ska jag checka läget hos Peter :D