Här tror jag vi får plocka fram Bygerts inavelsregel. Vad den säger är att just den sorts djur som någon håller på med alltid är mindre känsliga för inavel än andra djur. Det må sen vara fiskar, ormar, grodor, nån hundras, en grupp papegojor - på något magiskt sätt är det ändå alltid så att känsligheten för inavel är mindre för just de där djuren man håller på med. Dock skall det också sägas att ingen någonsin plockat fram ens skuggan av ett vetenskapligt underlag för att det skulle vara som man säger.
Vad som däremot faktiskt kan hända är att inavel drivs till en gräns där det inte händer nåt mer. Plockas defekta djur bort (och det kan för all del bli en hel del) så kommer det till slut inte att finnas nåt mer elände som kan dyka upp. En del stammar av laboratoriegnagare är där, de är så inavlade att det varken gör till eller från att fortsätta.
Vissa djur med små populationer med obetydligt eller inget utbyte med omgivningen kan också vara åt det hållet, allt elände är redan framme. Å andra sidan är de då också oerhört sårbara, finns det ingen variation så finns det inte heller någon beredskap för att hantera nya smittor eller miljöförändringar. Fast det som det handlar om då är starkt isolerade grupper, det att djur lever i kolonier behöver inte peka mot besvärande inavel, det behövs bara att det kommer in nån ny individ med rätt glesa intervaller för att hantera det.
Så det är också viktigt, det att ett djur är inavlat betyder inte att det är värdelöst för avel. Hittar man en obesläktad partner så bryter man inavelsproblematiken, det är liksom inget som sätter spår i ett sånt läge. Man kan alltså ganska lätt hantera sånt här.
Det finns dock stora problem med inavel och det framgår ju om inte annat av alla konstiga former som dyker upp på både fiskar och annat. Inavlar man så ökar man chansen att anlag för diverse märkliga egenskaper träffas och ger utslag. Det som ofta är problemet är att man köper ett par ungar av en uppfödare, syskon då allt för ofta. Och så får man ungar på dem och säljer ett par syskon osv, det blir inavel så det står härliga till. Köper man avelsdjur så är det egentligen en poäng att köpa från olika ställen, det minskar inavelsrisken. Sen är ju det inte alltid så lätt, köper man en fisk på en zooaffär i Skåne och en annan från en affär i Norrbotten så skall man ju inte vara alls övertygad om att de inte kommer från samma ställe. Fast man kan ju åtminstone försöka tänka på saken, det är inte lätt dock, det vet jag.
