Jepp, fiskar tål inavel i betydligt högre grad än de flesta andra djur
Jag har hört samma sak om gnagare, reptiler, grodor, vissa hundraser osv, osv, saken är så uppenbar att det är lätt att ställa upp en allmän regel:
- Just det djurslag man sysslar med är mindre känsligt för inavel än andra djurslag.
Slår aldrig fel, det är ett absolut hundraprocentigt samband. Däremot har det inte setts till några slags genetiska förklaringar eller vetenskapliga studier som stödjer det man påstår. Fast det kanske är onödigt, självklart är det bekvämt att det alltid är så att just det man håller på med är okänsligt för inavel.
När det gäller inavel så är problemet att alla bär på anlag som i dubbel upplaga kan vara skadliga eller dödliga. Vid inavel ökas risken att sådana problematiska anlag möts och få genomslag i dubbel upplaga. Saken kan dock inte drivas hur längre än i botten, vid stark inavel så har till slut allt som kan gå galet redan gjort det.
Det som då är viktigt är om det sker en selektion eller inte. Inavlar man en kull och säljer rubbet så säljer man också skräpet och skadliga anlag sprids. Får däremot en grupp guppy sköta sig själva och bara någon enstaka i var kull växer upp rensas mindre livsdugliga automatiskt bort.
Man kan då komma i ett läge där skadliga anlag redan är borta och ytterligare inavel inte gör så mycket till eller från. Vissa laboratoriestammar av gnagare är i det läget, de är så inavlade att de är närmast klonade och ytterligare inavel förändrar inte läget. Förmodligen ligger man i samma trakt med vissa stammar av ungfödare.
För min del har jag en grupp guppy som gått i samma kar utan tillskott utifrån i många år, det ser ut på samma sätt hela tiden, antal och utseende håller sig konstant. Det är inte självklart att det blir bättre av att föra in nytt blod i det läget, det kan starta en ny process med att rensa ut dåliga anlag. Å andra sidan är det så att om man råkar ut för en inavelsdepression så är det aldrig för sent att göra nåt åt det, djuren blir inte på något sätt mindervärdiga utan med en parning med obesläktade djur så har man återigen fullvärdiga djur.
Grupper som sköter sig själva och där det finns ett starkt selektionstryck och bara ett begränsat antal växer upp behöver inte alltid fungera dåligt. Parar man däremot i generation efter generation syskon och föder upp rubbet utan nån speciell gallring så ber man om bekymmer.
