Jag har tyvärr tvingats ta livet av väldigt många djur i mitt liv - både egna husdjur och uppfödda ungar, foderdjur, upphittat skadat vilt samt i yrke som djurvårdare på djurpark - och det är aldrig trevligt. Jag har likaså varit med vid otaliga veterinära avlivningar då jag arbetat på veterinärklinik.
Jag har ett stadigt järnrör i bilen och likaså en rejält vass fiskekniv. Jag väntar inte på en kommunjägare om jag kör på vilt och ser att det är illa. Hittills har jag inte behövt slå ihjäl något större än ekorrar, kaniner och fåglar - men om det händer - tänker jag vara beredd.
Men att kasta i kokande vatten - är definitivt extremt inhumant. Extremt smärtsamt, extrem terror för djuret - och på alla sätt ett väldigt, väldigt, väldigt olämpligt sätt.
Jag menar inte att basha dig för jag har gjort korkade saker i tron att det var skonsamt (någon sade till mig en gång att det var ett bra sätt att frysa djur för att de "somnar och sen dör de utan att veta det" - så jag gjorde det med en ödla och jag har fortfarande ångest över det - efter måååånga år - efter att jag hört att det är fruktansvärt smärtsamt när blodet fryser). Jag har dränkt smådjur när jag var yngre - tills jag förstod att det också var olämpligt. Foderdjur började jag gasa ihjäl när jag hade ormar i större skala och hade möjlighet att göra det på jobbet.
Ett tag hade jag tillgång till avlivningsvätska från en veterinär jag kände (och har svurit på att aldrig avslöja vem hen var vilket jag inte heller gjort då det är minst sagt olagligt att äga om man inte är legitimerad veterinär...) och iom mina djursjukvårdskunskaper kunde jag använda det korrekt vid avlivning av kattungar.
Att slå ihjäl är det snabbaste, det skonsammaste och vettigaste för smådjur i hemmet om man inte kan göra det hos veterinär. Fisk t.ex.
Jag lägger i dubbla eller trippla plastpåsar/hundbajspåsar - och smäller i en betongvägg så hårt jag kan. I värsta fall en smäll på skallen med ett hårt/tungt föremål. Sedan in i frysen direkt. Döden är 99 % garanterad redan av smällen - men om inte annat, dör de medvetslösa i frysen.
Som någon annan sade - är man djurägare (eller uppfödare) - ska man också vara beredd att att avliva dem om det behöver göras.
Ens egna obehagskänslor är inte värda ett dugg i jämförelse med att ett djur ska lida ihjäl.
Jag är kattuppfödare och jag garanterar att det är bland det vidrigaste som finns att slå ihjäl nyfödda/väldigt unga kattungar om någonting är allvarligt fel och de lider. Jag har varit med om en riktigt jävlig grej när en uppfödarkompis fick en total katastrof hemma pga för många kullar av kattungar samtidigt och ett utbrott av allvarlig snuva (hon ignorerade mina varningar - stressen är enorm vid smittövertryck...). Sedan klarade hon inte av att avliva dem själv för "hon älskar djur och kan inte göra dem illa" - så jag fick gå dit mitt i natten och avliva sisådär 12-15 kattungar för att det hade tagit för lång tid att vänta på djursjukhuset gud vet hur länge för att de skulle ha tid att massavliva dem... Jag skällde ut henne efter noter kan jag säga... (Och ifrågasätter vem som "älskar djur" av oss två...)
Kan man ta sig till veterinär fort - gör jag det. Men om man inte kan - är det mitt ansvar är att se till att avsluta deras lidande så fort jag kan. En kattunge som föds för tidigt, med underutvecklade lungor - kvävs till döds långsamt, och att ta mig till djursjukhus skulle innebära att kraken hade kvävts på vägen. Jag skulle inte tveka att ha ihjäl min hund eller vuxna katter heller - om det verkligen, verkligen inte fanns några alternativ eller möjligheter att ta sig till veterinär för korrekt avlivning - säg att man står långt ut i bushen med en allvarligt skadad, döende hund... Men det är något jag innerligt hoppas aldrig kommer att hända :S
