I det vilda är det väldigt få fiskar som får dö en naturlig död av ålder. De allra flesta blir mat åt andra fiskar eller åt andra vattenlevande djur som säl, haj och delfin. Fåglar tar en hel del och vi människor fiskar också en del liksom björnar, ormar, apor etc. Ytterligare många fiskar dör av torka, vattenföroreningar och utdikningar.
I akvarier däremot minskar risken rätt så mycket för sådana saker, även om det visst händer att stora fiskar äter de små, att katten lyckas ta en med tassen eller att vi klantar till det och förgiftar våra små kelgrisar. Men det är svårt att säga rätt av att en fisk blir si och så många år, sedan dör dem.
För precis som en del människor blir 30 och andra 100 innan de dör är det med fiskar. Generellt gäller regeln att ju större någonting är, desto äldre blir de. Främst beror detta på att större fiskar lättare står emot parasiter. Parasiternas storlek, och den mängden näring de suger ur fisken är proportionerligt mindre för en stor fisk. Större fiskar har också lättare att bråka till sig födan först, och de löper heller inte stor risk att bli byte, utan kan slappna av mer än vad små fiskar kan. Det betyder en hel del i ett långt liv.
Den tabellen som länkats till ovanför tycker jag att man kan ta lägga till/dra ifrån +/-30% så får man en ungefärlig levnadstid.
Det är sällan när vi köper stora fiskar som vi vet hur gamla de är, eller vad de varit med om innan de kom i vår vård, så även där finns det ingen anledning till stora skuldkänslor om en scalare plötsligt dör efter bara fem år i ditt akvarium.
