Om de är sterila eller inte kanske beror på hur stor missbildningen är? Jag har sett "papegojor" som gick tillsammans med sina mer missbildade syskon i en affär, men som mer såg ut som normala Amphilophus citrinellum/labiatus, bara kortare i kroppen, ungefär som den där konstiga framavlade varianten av kyssgurami, som kallas ballongkyssgurami. Jag kan tänka mig att "papegojorna" med den mildare graden av missbildning kanske kan vara fertila. Om man korsar tillbaka en papegoja med en normal Midas/Red Devil, kanske avkomman har större schans att bli fertil.
Naturen kanske stänger en säkerhetsventil, så att säga, om missbildningarna är såpass grava att naturen inte anser dem livsdugliga. En missbildning, som kräver inparning av individer utan missbildningen, för att ungarna ska bli livskraftiga, är genen som gör Manxkatter svanslösa. Om jag minns rätt så är det 50% dödlighet bland kattungarna om båda föräldrarna bär på den missbildningen. Har även hört att Manxkatter kan ha problem med ryggen, och de går tydligen ofta onaturligt.
Det kan nog vara därför många "papegojciklider" verkar vara sterila, naturen drar kanske helt enkelt i nödbromsen. Varför man avlar på så´na missbildningar, vare sig det är Manxkatter eller papegojciklider, övergår mitt förstånd en aning. Eller, att gissa vad det beror på är ju inte så svårt egentligen, pengar, och en svårbotad lust att pilla på allt, och skapa udda saker som sticker ut, även om det är levande varelser.
