För det första: Eretmodusar har visst lekt i akvarium men det är knepigt att lyckas få ynglen att överleva. Jag är inte helt påläst på anledningarna till detta (var ett tag sen jag hade dom) men åtminstone en anledning är att dom är biparentala munruvare och hanen brukar ha löjligt svårt att förstå att det inte är mat han får då dom byter efter ett tag.
Det står på sina håll att dom bäst hålls som par men jag har då inte haft några problem att hålla en mindre grupp. Dom iofs vara rätt så argsinta mot artfränder men det brukar lösa sig om man har tillräckligt stort akvarium med mycket gömslen.
Det som är viktigt att tänka på då man ska ha Eretmodusar är att man måste ha väldigt bra cirkulation då dom är extremt syrekrävande. Det brukar talas om minst 6 ggr akvarievolymen per timme som ett minimum. Starka innerfilter är ju relativt billiga idag så det behöver inte vara någon större kostnad att skaffa lite extra pumpkapacitet.
Till sist: Eretmodus cyanostictus är den ballaste ciklid som finns. Jag kan inte komma på någon som ens kommer i närheten vad det gäller personlighet och spännande beteende. Har man sett en eretmodushane göra sitt bästa för att simma så koolt som möjligt för att ragga på någon liten eretmodushona så kan man sedan dö lycklig. Det är bland det löjligaste och roligaste man kan se! Dom har ju, för att få lägre tyngdpunkt då dom ju lever där vattnet strömmar starkt, tillbakabildad simblåsa och kan ju knappt simma alls utan hoppar mer från sten til sten.
Dom andra hästnosarna (spathodus och tanganicodus) är också trevliga på sina vis men Eretmodus är ändå kingen! Tanganicodus tycker jag man ska undvika då den inte alls har samma korkade uppsyn som dom andra utan är mer en ganska vacker fisk. Det är ju lite Kalle Anka över dom här krabaterna: korkade, arga och glada samtidigt, en alldeles lysande kombination!
Lycka till!!
