Hantelciklidhanne jagar livet ur honan!

Det här Hantelparet har lekt en gång och hannen har utöver det parningslockat honan jätteofta. Sedan någon månad har han börjat jaga henne runt i akvariet så att hon blir tvungen att gömma sig och ligga still.
Nästa dag kan de vara hur keliga somhelst igen.....vad är detta för märkligt beteende?

Nu när jag kom hem låg honan gömd och tryckte vid botten under några växter, uppenbarligen stressad av att ha blivit jagad, och jag är orolig att hannen kommer ta död på henne med sitt aggressiva beteende.

Är det inte så att Hantelciklider brukar vara jäkligt kräsna vid val av partner, men att när de väl valt så hänger de ihop glatt o mysigt?

Ingen som vet om det här är ett normalt beteende? (Eller ingen som har lust att svara?)

Jag kan svara, lite kortfattat...
Det här är ett vanligt fenomen, därför att vi väldigt gärna ger fiskar epitet som; "att de kelar och har det mysigt ihop"... o.s.v.
Det funkar inte riktigt så - utan det är så att honor och hanar bland, i stort sett, alla fiskarter har säsonger när de parar ut, leker och vårdar yngel. I akvarium komprimeras dessa betingelser in absurdum - och när fiskarna i ett naturligt tillstånd skulle skiljt sig åt under en period, vilat upp sig och senare hamnat i "lek-mode" igen - och då kommit tillsammans för ytterligare en parning - blir det i akvariumet ofta en obalans där hona och hane inte är i samma cykel.
Nu beror det också på hur stort karet är, hur det är inrett och vilka övriga fiskar som finns i karet. Finns det möjlighet för honan att simma undan och så att säga vila upp sig, kan hanen ta ut viss aggression på andra fiskar - men då måste karet vara ordnat för att detta skall kunna fungera.
Jag vet inte hur stort kar du har, eller hur det är inrett - men far honan illa kan en separation på de här två fiskarna vara ett tips. Ta ur hanen, eller honan och ge dom varsin viloperiod under några veckor, så kan det säkert lösa sig. I lägen så som det du upplever nu får man tänka i lite vidare banor och inte "förmänskliga" fiskarnas beteende.
Hoppas att det löser sig!:)

Mats Bryzell skrev:

Jag kan svara, lite kortfattat...

Det här är ett vanligt fenomen, därför att vi väldigt gärna ger fiskar epitet som; "att de kelar och har det mysigt ihop"... o.s.v.

Det funkar inte riktigt så - utan det är så att honor och hanar bland, i stort sett, alla fiskarter har säsonger när de parar ut, leker och vårdar yngel. I akvarium komprimeras dessa betingelser in absurdum - och när fiskarna i ett naturligt tillstånd skulle skiljt sig åt under en period, vilat upp sig och senare hamnat i "lek-mode" igen - och då kommit tillsammans för ytterligare en parning - blir det i akvariumet ofta en obalans där hona och hane inte är i samma cykel.

Nu beror det också på hur stort karet är, hur det är inrett och vilka övriga fiskar som finns i karet. Finns det möjlighet för honan att simma undan och så att säga vila upp sig, kan hanen ta ut viss aggression på andra fiskar - men då måste karet vara ordnat för att detta skall kunna fungera.

Jag vet inte hur stort kar du har, eller hur det är inrett - men far honan illa kan en separation på de här två fiskarna vara ett tips. Ta ur hanen, eller honan och ge dom varsin viloperiod under några veckor, så kan det säkert lösa sig. I lägen så som det du upplever nu får man tänka i lite vidare banor och inte "förmänskliga" fiskarnas beteende.

Hoppas att det löser sig!:)

- Tackar

Det är ett 720 med enbart 5 Black Mollys som sällskap, och de kommer samtliga bra överens med varandra...förutom hannen och honan alltså.
Mycket simyta, en del växter, en grotta där honan gömmer sig ibland. Dock simmar hannen in i grottan och jagar ut henne även därifrån ibland.
Det märkliga är att efter att ha jagat henne runt i karet en hel dag, kan de dag två simma brevid varandra och vara hur gosiga somhelst. Oavsett om det är ett tecken på att de har det bra ihop då, eller inte, så har plötsligt hannens pissiga humör slutat och honan godtar det och umgås utan problem med honom igen. Ska tillägga att de är cirka 12-13 cm stora, så de är inte fullvuxna ens.

OK! Har jag fattat det rätt att du har endast detta hantelpar, och några B-mollys i karet?
Ett 720 är ju fint tilltaget i storlek, speciellt med tanke på att Hantlarna blir större senare, så den biten verkar ju helt ok.
Inredning för övrigt är lätt att ordna till i ett såpass stort kar.

Jag har märkt, genom åren, att de förutsättningar vi själva tror oss veta vara bra för många fiskar ofta skjuter lite snett - eller rättare sagt - vi siktar lite snett, och man blir liksom förvånad när det inte hela tiden "limmar" som vi vill att det skall.
Det här ser vi många exempel på, framför allt med olika mindre ciklider som Apistogramma och inte minst Fjärilsciklider, här på forumet. Många har eller får en väldigt speciell uppfattning om hur Apistos och exempelvis Fjärilar fungerar (här spelar även inredning in) - mycket beroende på ibland helt vansinniga råd och tips - och blir besvikna när någon hane eller hona går Tuppjucks-Yoda mot en lekpartner - både vid parbildning, lek, yngelvård och senare under de faser där de inte har fortplantning högst på listan.

Många ciklider vill gå i mindre grupper som unga. Då utvecklas ett intrikat signalsystem och beteendemönster hos fiskarna - de får så att säga en artidentitet - nedärvd och latent förvisso - men är ändå viktig i utvecklingen.
Vi komprimerar ner stora ytor i våra kar, även om de är väl tilltagna, och "tvingar" många fiskar till lekbeteende. Även om en hane och en hona införskaffas är det inte säkert att de, så att säga "passar ihop", även om de ibland leker. Det är i detta skede vi "förmänskligar" ett djurbeteende som är väldigt komplext och som, även om det vid första blick verkar lättförståeligt, har många fler parametrar än vi kan ana.

Jag kan bara gissa mig till varför din hane och hona ibland verkar vara "sams" och ibland inte tål varandra. Men det här är ett beteende som är ganska vanligt i slutna behållare som akvarium - då fiskarna inte kan göra det de skulle göra i en naturlig situation. Vi har till att börja med enbart två individer (om jag fattat saken rätt?), och det kanske skulle behövas en liten grupp istället. Då hade flera individer kunnat mäta sig med varandra, hittat revirplatser att hävda, kunnat para ut med varandra och därmed hitta en bra "match" - och senare kunnat etablera fullbordad lek. Samtidigt skulle en naturlig hotbild infinna sig (de andra individerna i gruppen) som skulle innebära att parets beskyddarinstinker skulle förstärkas - inte mot varandra, utan istället utåt mot den övriga gruppen. Här spelar alltså karets storlek och även inredning (åter igen) en stor roll. Det bör finnas en fin balans mellan revir och övrig gränsdragning där andra fiskar utgör en hotbild och triggar parets skyddsbeteende, samt att de andra fiskarna inte hela tiden blir totalt undanskuffade.

Det är många grejer att fundera på oavsett om man kör mindre eller större kar - och väldigt ofta hjälper inte "många växter och en grotta" att skapa de nödvändiga betingelser som krävs för ett lyckat ciklidkar.

Hoppas att dina Hantlar kommer att trivas fint - det är vansinnigt mäktiga ciklider att studera!:)

Mats Bryzell skrev:

OK! Har jag fattat det rätt att du har endast detta hantelpar, och några B-mollys i karet?

Ett 720 är ju fint tilltaget i storlek, speciellt med tanke på att Hantlarna blir större senare, så den biten verkar ju helt ok.

Inredning för övrigt är lätt att ordna till i ett såpass stort kar.



Jag har märkt, genom åren, att de förutsättningar vi själva tror oss veta vara bra för många fiskar ofta skjuter lite snett - eller rättare sagt - vi siktar lite snett, och man blir liksom förvånad när det inte hela tiden "limmar" som vi vill att det skall.

Det här ser vi många exempel på, framför allt med olika mindre ciklider som Apistogramma och inte minst Fjärilsciklider, här på forumet. Många har eller får en väldigt speciell uppfattning om hur Apistos och exempelvis Fjärilar fungerar (här spelar även inredning in) - mycket beroende på ibland helt vansinniga råd och tips - och blir besvikna när någon hane eller hona går Tuppjucks-Yoda mot en lekpartner - både vid parbildning, lek, yngelvård och senare under de faser där de inte har fortplantning högst på listan.



Många ciklider vill gå i mindre grupper som unga. Då utvecklas ett intrikat signalsystem och beteendemönster hos fiskarna - de får så att säga en artidentitet - nedärvd och latent förvisso - men är ändå viktig i utvecklingen.

Vi komprimerar ner stora ytor i våra kar, även om de är väl tilltagna, och "tvingar" många fiskar till lekbeteende. Även om en hane och en hona införskaffas är det inte säkert att de, så att säga "passar ihop", även om de ibland leker. Det är i detta skede vi "förmänskligar" ett djurbeteende som är väldigt komplext och som, även om det vid första blick verkar lättförståeligt, har många fler parametrar än vi kan ana.



Jag kan bara gissa mig till varför din hane och hona ibland verkar vara "sams" och ibland inte tål varandra. Men det här är ett beteende som är ganska vanligt i slutna behållare som akvarium - då fiskarna inte kan göra det de skulle göra i en naturlig situation. Vi har till att börja med enbart två individer (om jag fattat saken rätt?), och det kanske skulle behövas en liten grupp istället. Då hade flera individer kunnat mäta sig med varandra, hittat revirplatser att hävda, kunnat para ut med varandra och därmed hitta en bra "match" - och senare kunnat etablera fullbordad lek. Samtidigt skulle en naturlig hotbild infinna sig (de andra individerna i gruppen) som skulle innebära att parets beskyddarinstinker skulle förstärkas - inte mot varandra, utan istället utåt mot den övriga gruppen. Här spelar alltså karets storlek och även inredning (åter igen) en stor roll. Det bör finnas en fin balans mellan revir och övrig gränsdragning där andra fiskar utgör en hotbild och triggar parets skyddsbeteende, samt att de andra fiskarna inte hela tiden blir totalt undanskuffade.



Det är många grejer att fundera på oavsett om man kör mindre eller större kar - och väldigt ofta hjälper inte "många växter och en grotta" att skapa de nödvändiga betingelser som krävs för ett lyckat ciklidkar.



Hoppas att dina Hantlar kommer att trivas fint - det är vansinnigt mäktiga ciklider att studera!:)

- Det stämmer att det finns många diffusa variabler i den här ekvationen, men några av dem kända. Te.x det faktum att de här båda parats ut i en grupp redan, och alltså själva valt varandra. Eller rättare sagt, hanen har väl valt just den honan snarare.

Japp, endast fem fredliga BM utöver Hantelparet. Hantlarna verkar inte heller det minsta störda av eller irriterade på Mollysarna ens när de kommer nära.

En gång har lek lett till ägg. Dock var äggen borta en eller två dagar senare, trots föräldrabeskydd.

Jag tror - som du - att utrymmet egentligen räcker för ett par Hantelciklider. Den enda idén jag haft kring det här beteendet är att honan skulle vara oemottaglig för hannens uppvaktning vissa dagar, och att hannen då blir förbannad helt enkelt. Jag vet inte...men kan bara hoppas att hon inte stressas ihjäl av det (för mig som människa) irrationella beteendet från sin make.

Visst, det där skall nog fixa sig. Vad jag menar i ovanstående inlägg är mer den där fina balansen som kan behövas i ett kar - samspelet med andra individer o.s.v.
Men, som sagt, det fixar sig säkert, och du får väl helt enkelt hålla koll på dom! Lycka till!:)