Igår kvart över tolv på natten så fick vi ett telefonsamtal. Det var jag som svarade. Den som ringde lät väldigt ung och bröt på nått annat språk. Hon frågade om min katt Sixten var bortsprungen. Nä svarade jag han var hemma för några dar sen. Okej för jag har hittat honom på min tomt. Jag undrade varför hon ringde mitt i natten för att min katt hade gått iväg. (Det är många som ringer eftersom han brukar gå väldigt långt, han har en ID-tub.) Hon svamlade på och frågade vart jag bodde. I Blackeberg svarade jag och hon sa att hon bodde i Hässelby strand. (Det är väldigt långt ifrån där jag bor, ca. 4 T-bane stationer) Hon sa nått om att hon hade Rottwailers. Det första jag kom att tänka på var att han var död. Frågade om han var död? Hon sa att hennes Rottweilers hade ätit upp honom. Hon lät jätteallvarlig. Jag sprang upp till mamma som redan hade lagt sig och skrek att dom hade ätit upp Sixten. När mamma började prata men tjejen i luren så la hon på.
Jag visste att jag inte skulle kunna sova själv så jag fick sova hos mamma. Jag låg hela tiden och tänkte på min lilla ullboll och om det gick snabbt eller om han fick lida, hur han såg ut, var det bara slamsor kvar utav honom?
Vid ca. tio i två så hörde jag hur det smällde till i kattluckan på nedervåningen, att det började plinga och sen nån som åt ur matskålen. Först trodde jag att jag inbillade mig men jag sa till mamma att det kanske var Sixten som kom hem. Vi gick ned och där satt det en liten smal röd ullboll och åt ur matskålen. Jag kunde inte tro att det var sant men det var Sixten. Han levde. Kollade på hans halsband och det var bara den övre delen kvar av ID-tuben.
Asså hur kan någon göra så!!!! Skoja om att en katt har blivit uppäten av en massa Rottwailers!!!!! Det var det hemskaste jag har varit med om i hela mitt liv!!!!!
