Aha. Det förklarar varför vissa av mina fiskar är så skygga. :)
***
Jag fick en bild på ynglet:
http://www.poonai.net/parasphaerichthys%20lineatus%20yngel.jpg
Växterna är alltså andmat, så det är inte så stort, fastän halvvuxet.
Samt en bild på hanen (tror jag) i skräckteckning:
http://www.poonai.net/parasphaerichthys%20lineatus%20hane.jpg
Vid leken blir han nästan lika orange som tegelbitarna på bilden och svart.
Det är alltså en nära släkting till chokladguramin (och gäddguramin) och en av de allra minsta guramiarterna. Störst blir honorna med en totallängd på mellan 2 och 3 cm. Hanarna är territoriella precis som
Trichopsis pumila. Jag hade tre hanar och tre honor från början i ett 50 liters akvarium. Nu har jag en hane och två honor (en hona fick svamp) samt ett yngel kvar. Jag såg aldrig hanarna slåss - alla utom en bara försvann. Det verkar vara som med en del
Apistogramma-arter att det räcker med att den ranghögste tänker elaka tankar så tynar de andra hanarna bort och dör utan att han ens angripit dem. Fast det är nog bara som det verkar. Våldet finns där fast i smyg.
Det finns inte mycket skrivet om arten, i princip bara originalbeskrivningen av Britz och Kottelat, 2002 (finns inte på nätet) samt Jörg Freihofs lekbeskrivning i DATZ tidigare samma år (om jag minns rätt) fast då har den ju inte fått något namn ännu. Däremot finns Jörgs bild på en hane i lekdräkt på FishBase:
http://www.fishbase.se/Summary/speciesSummary.php?ID=60387&genusname=Parasphaerichthys&speciesname=lineatus
(Alla tre: Ralf Britz, Maurice Kottelat och Jörg Freihof kommer för övrigt finnas med på scenen på FishBase-symposiet i Stockholm den 18 oktober. Och Kjell Fohrman i publiken. Kan vara värt en Stockholmsresa.
http://artedi.nrm.se/fishbase/?cat=11 )