För att växter ska kunna "smälla till" i tillväxt måste dom stå och ladda batterierna ett tag. Det kan dom inte under näringsfattiga förhållanden.
Tar det så lång tid som ett halvår innan det "smäller till" med tillväxten så är det ett bevis för att man kör väldigt näringsfattigt. Det kan även tyda på att man kör lite för lite ljus. Det som händer är att plantan måste sprida sig med sticklingar och transportera ljusenergin från de blad som står i ljus till de blad som är skuggade.
Andra växter där man kan se samma fenomen är t ex Bolbitis och Javaormbunke. När dom väl kommit upp i en kritisk massa så kommer vår linjära hjärna bli fascinerad av den exponentiella tillväxten.
En sanning med modifikation. Vissa plantor behöver vara förankrade med rötterna innan de börjar växa ordentligt, all deras energi går åt till rottillväxt fram till de nått önskad förankring och sen sätter energi på blad och skottillväxt.
Nu kan jag inte allt om de olika akvastiska arterna. Men kan mycket om vissa växtfamiljer på land. Och det är så att en del växter är mer eller mindre beroende av vilket substrat de växer i, mängden syre som når rötterna, ljuset, fuktigheten, förankringsgrad mm mm.
Ta bara en växt som Pleione, är inte rötterna förankrade i underlaget så kommer de inte att växa som de ska, är till och med så att en planta med få rötter men som sitter väl förankrade växer bättre än en planta med enormt rotsystem men som inte är tillräckligt förankrade på underlaget.
Men nu talade vi ju bland annat om Vallisneria, jag kan säga att det har inte varit brist på vare sig ljus eller näring hos mig. Två Vallisneria-plantor med exakt samma förutsättningar på ljus värme och näring betedde sig helt olika hos mig. Den ena som var nyplanterad stod still och en välförankrad planta som växte med raketfart. Det var alltså bara rotsystemet som skilde sig åt.
