Jaaaa, du Fille... Om det inte hade varit för de där jädra luftbubblorna....
Ponera att vi helt enkelt skiter i att hanen på nåt underligt vänster tycks vilja blåsa lufbubblor omkring sig...
Om man är ovan vid att se lek, rom och yngelbeteende hos ciklider i almänhet, och i detta fallet, Fjärilsciklider i synnerhet, så är det ofta så att det kan tyckas vara en jakt, dominans eller ett "tillsägande" (med detta menar jag att cikliderna "talar" med varandra) beteende mellan parterna. Ciklider har dock ett mycket högt utvecklat "språk" mellan varandra som de förmedlar via färger, kroppsrörelser och sim-mönster. Det du ser är troligtvis inte ett "jagande" utan en inbördes, uppgjord, instinktiv "ordning" mellan föräldrarna. Det gagnar dem inte att båda två står och vaktar vid äggplatsen - utan den ena eller den andra simmar ut på rek-rundor för att hålla reviret intakt - och jaga bort inkräktare.
Det är oftast hanen som står för de yttre revir-rundorna och honan är den som som vanligtvis är närmare lekplatsen. Vi kan dock tala om "modersinstinkt" som i den högre djurvärlden, och faktiskt i många fall även den mänskliga (djur)-världen gör sig gällande. Med andra ord är det så att ciklidhonorna är de tuffaste parterna i ett lekpar - eller låt oss säga de ettrigaste. De slåss mycket intensivare än hanarna, som tycks gå mer på storlek och färg - utseendemässigt hot.
När en av parterna har varit på en tur runt reviret, skall denna tillbaka till lekplatsen. För att kunna känna igen varandra och för att kunna acceptera ingång i reviret måste vissa signaler utbytas. Härav ser man uppblåsta gällock och ett visst "pockande", som för att säga; jaha, här kommer jag - du känner igen mig, va? Den andra; ja, det är du, din drummel, nu får du ta över äggen en stund så jag kan kolla läget.
Detta meningsutbyte sker alltså via vissa signaler som kan uppfattas som att endera parten "jagar" den andra från lekplatsen och, kanske lite bryskt, för ut den andre i periferin.
Ett ännu mer makalöst skådespel är när föräldrana "talar" med sina yngel. Dom kan med små, fina ryck och darrningar med kropp och fenor förmå en hel yngelhop att dra ihop sig, lägga sig ner mot botten eller slappna av och sprida sig något på mindre än millisekunder. Det är denna prägling på ynglen, (som det går många diskussioner om), som eventuellt fattas hos de yngel som inte får växa upp med sina föräldrar - och som saknas senare, i många led, hos de yngel/vuxna djur som senare säljs i handeln - därav känslighet och avsaknad av kunskap till egen ordentlig yngelvård. Teorier dock, jag vet inte om det faktiskt är så här, men håller det för troligt.
Summasummarum; Jag tror dina Fjärilsciklider gör exakt det de skall - men det där luftblåsandet... ja, jag vet bannemej inte - jag har aldrig sett det tidigare iallafall...
Lycka till med din Fjärilslek - och om du har fler frågor, så ös på, så försöker vi här på forumet att hjälpa dig och ge goda råd!:)
